Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rigveda - Riingsbotnen. Se Riingsbræen - Riingsbræen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerligen karakteristiska med hänsyn till sambandet
mellan ritus och kultdiktning i dess formella
gestaltning. Så är det uppenbart, att somliga hymner
i R. äro afsedda att föredragas medelst högtidlig
recitation. Dessa äro affattade företrädesvis i de
längre för recitationsändamål mera lämpade metra som
trishtup och jagati och föredrogos säkerligen, som
i senare ritualen anges, af en med bestämd funktion
försedd klass af offerpräster med namnet hotar
(plur. hotaras). Mot denna grupp af hymner afgränsar
sig tydligt en annan för sångföredrag af sedd klass
af hymner, som merendels äro affattade i (kortare)
metra, hvilkas blotta namn antyda, att de voro afsedda
för sång: gayatri, pragatha, anushtup o. s. v. De,
som hade sig ålagdt att föredraga sånghymner, kallas
med ett från samma rot - ga- "sjunga" - härledt ord
udgatar (plur. udgataras), "som tar upp sången",
"sångare". Ett urval af sådana udgatarhymner är
sammanställdt i en särskild sånghandbok ("psalmbok"),
den s. k. Samaveda (se Indiens språk och litteratur,
sp. 535). Bland andra prästfunktionärer, som
säkerligen funnos redan enligt den rigvediska
ritualen, må nämnas adhvaryn (plur. adhvaryavas),
de specielle offerprästerna, hvilkas veda är
Yajurveda. - R. har varit föremål för de mest
noggranna studier redan bland inderna själfva. Detta
är själfklart med den kanoniska karaktär, som
den eger i den indiska religionsutvecklingen. I
anslutning till de vediska samlingarna, främst R.,
uppstod sålunda en omfångsrik litteratur, äfven
den af kanonisk karaktär, under namn af brahmana
och sutra (se d. o.) o. s. v., där i synnerhet den
rituella sidan behandlas och utvecklas, ofta i mycket
konstlade symboliska tolkningar. Af tämligen sent
datum är den stora indiska kommentaren af Sayana,
som lefde i slutet af 1300-talet. - Den europeiska
forskningen var i början nästan uteslutande hänvisad
till de inhemska kommentarverken. Så är H. H. Wilsons
engelska öfversättning 1850-66 uteslutande byggd på
Sayana. Snart började man dock söka förklara R. genom
jämförande behandling af R. själf. Man fann snart
att, om också de indiske kommentatorerna på vissa
punkter kunde stödja sig på en förtroligare kunskap
och säkrare tradition för tolkningen, hade dock den
moderne europeiske språkvetenskapsmannen oändligt
mycket rikare hjälpmedel till sitt förfogande för att
åvägabringa en riktig tolkning. Och uppenbarligen var
R:s språk för de indiske uttolkarna ett lika främmande
språk som för de europeiske. Bland europeiska
uttolkare må under forskningens första verkligen
vetenskapliga skede nämnas framför andra R. v. Roth
(se d. o.), A. Kuhn och Max Müller. Dessa sökte tolka
R. mer eller mindre uteslutande genom jämförande
behandling af dess hymnmaterial, alltså utgående
från hymnernas eget innehåll, och genom en jämförande
behandling af hela språkstoffet. Understundom gjorde
sig väl den Rothska skolan skyldig till det felet att
förbise hvad som kunde finnas af värde i den indiska
kommentarlitteraturen, och en reaktion med återgång
till den indiska traditionen inleddes genom arbeten
af Ludwig, Bergaigne och mest utprägladt Pischel och
Geldner. En mera opartisk ståndpunkt intages
af uttolkare som Oldenberg, Hillebrandt, Bloomfield
o. a. - Den första västerländska upplagan af
R. förbereddes af F. A. Rosen; däraf utkom emellertid
blott ett band (text med lat. öfv. 1838). Fullständigt
utgafs R. af Th. Aufrecht (i transkription)
i Webers "Indische studien", bd 6-7 (1861-63;
2:a uppl. 1877). Med Sayanas kommentar, omfångsrik
inledning och viktiga indices blef R. utgifven af
M. Müller, bd 1-6 (1849 -75; med indisk tryckstil,
devanagari; den egentliga editio princeps af R., 2:a
uppl., bd 1-4 1890-92); texten ensam (utan Sayanas
kommentar) utgafs äfvenledes af M. Müller i 2 bd, 2:a
uppl. 1877. Af en ny upplaga, planlagd af Oldenberg
(se d. o.), afsedd att vara en kritisk bearbetning
med hänsyn tagen till de öfriga samhitas, utkom
blott ett band 1888, men Oldenberg har i stället
utgett en kommentar till de särskilda hymnerna
(1909 ff.). Lexikaliskt är R. nästan fullständigt
behandlad af Böhtlingk och Roth. En specialordbok
till R. är utgifven af H. Grassmann 1873. Geldner har
utgett ett urval, omfattande glossar och kommentar
(1908-09). Fullständiga öfversättningar äro (tyska)
af H. Grassmann (metrisk, bd 1-2, 1876 -77) och
A. Ludwig (på prosa, bd 1-2, med kommentar, bd
4-5, inledning bd 3, och indices bd 6; 1876-88)
och en engelsk af R. H. T. Griffith (bd 1-2;
1896-97). Obrukbara äro Wilsons ofvannämnda
samt den franska af Langlois. Delar af R. finnas
öfversatta af Rigvedaforskningens representanter i
facktidskrifter och särskilda arbeten. Af dessa senare
må nämnas M. Müller, "Rigveda-Samhita. Translated
and explained" (bd I, 1869, Maruthymnerna; 2:a
uppl. tillökad särskildt med kommentar i "Sacred books
of the East", bd 32; 1891; som fortsättning härtill är
att anse Oldenbergs öfversättning af Agni-hymnerna
I, i "Sacred books of the East", bd 46; 1897);
Geldner och Kægi, "70 lieder des Rigveda" (1875);
Pischel och Geldner, "Vedische studien" (I-III;
1888-1901). Viktiga öfversättningsbidrag förefinnas
i särskildt den religionshistoriska litteraturen om
R., t. ex. Bergaigne, "Religion védique" (I-III;
1878-83), Oldenberg, "Die religion des Veda"
(1894) samt af Geldner i "Religionsgeschichtliches
lesebuch" (utg. af Bertholet; 1911), på svenska
af A. Z. Collin, "Om och ur R." (1877-78),
K. F. Johansson i "Främmande religionsurkunder", II
(utg. af N. Söderblom, 1908). - Bland litt. om R. må
framhållas, utom de litteraturhistoriska handböckerna
af von Schröder, Winternitz o. a., företrädesvis
H. Zimmer, "Altindisches leben" (1879) och Kægi,
"Der R., die älteste litteratur der inder" (2:a
uppl. 1881), K. F. Johansson, "Indernas bibel. R:s
uppkomst och betydelse" (i "Nord. tidskr.", 1892).
K. F. J.
Riingsbotnen. Se Riingsbræen.
Riingsbræen, glaciär i fjällgruppen Horungerne,
N. Bergenhus amt, Norge. Upp ur själfva midten
af R:s snövidder reser sig Litle Riingstind
(2,004 m.). Glaciären ligger vid foten af tinnen
1,500-1,600 m. ö. h. och störtar sig tvärbrant ned
till Riingsbotnen, en af de vildaste sänkorna mellan
Horungerne (se d. o.), där ett fjällparti, från hvars
ohyggligt mörka afgrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
