Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikard. 2. R. II - Rikard. 3. R. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras ämbeten, stödde sig på några af farfaderns
aktade rådgifvare och hemkallade (1390) sin statskloke
farbroder, Johan af Lancaster, från Spanien, där
denne några år för egna syften fört krig. De närmast
följande 7 åren regerade R. på det hela taget hofsamt
och med lycka; han stärkte 1394 genom en färd till
Irland kronans makt i denna landsdel och slöt 1396
stillestånd på 28 år med Frankrike. Året därpå kände
han sig stark nog att hämnas förödmjukelsen 1388
och sina vänners olycksöde. Han lät plötsligt häkta
Gloucester och sätta honom i förvar i Calais, där
denne bragtes om lifvet efter att ha aftvungits en
utförlig bekännelse om sina stämplingar. Parlamentet
förklarade Gloucester och dennes främsta anhängare för
förrädare samt tillerkände R. nära nog envåldsmakt,
hvilken han sedan utöfvade på det godtyckligaste
sätt. Bl. a. begagnade han sig af en tvist mellan
sin kusin, Henrik Bolingbroke (Johans af Lancaster
son, af R. i samband med statskuppen upphöjd till
hertig af Hereford) och en annan storman, hertigen
af Norfolk, till att drifva dem bägge i landsflykt
(sept. 1398), och då Johan af Lancaster kort därefter
afled, indrog han med kränkande af Henriks rätt dennes
fädernegods till kronan. Då R. i maj 1399 företagit en
ny härnadsfärd till Irland, återkom den landsflyktige
Henrik med en handfull män (juli) och samlade snart
kring sig en betydande härsmakt; R., som på Irland
för sent fått underrättelse om resningen, nödgades
(19 aug.) i Flint ge sig åt Henrik, fördes till London
och insattes i Tower (2 sept.). Där undertecknade
han (29 sept.) sin tronafsägelse, hvarefter segraren
följande dag som Henrik IV besteg tronen. Parlamentet
beslöt, att R. skulle hållas i strängt fängelse, och
han flyttades från Tower till slottet Pontefract. Ett
resningsförsök af hans vänner (jan. 1400) beseglade
hans öde. Troligen afled han 14 febr. s. å.;
sannolikt föll han offer för de umbäranden (köld,
hunger o. s. v.), för hvilka han systematiskt
utsattes i fängelset. Liket fördes till London
och nedsattes 1413 i Westminsters grafhvalf (jfr
fig.). Den officiella versionen, att han frivilligt
svält sig till döds, förtjänar ingen tilltro; en af
Shakspere i tragedien "Richard II" följd sägen om hans
dödssätt (en mördare skulle nästan ha sönderhackat
den värnlöse fången) vederlägges af den besiktning,
som 1871 företogs å hans skelett. - R:s karaktär, med
sin blandning af mod och obeslutsamhet, stränghet och
vekhet, nöjeslysten slapphet och uppblossande energi,
är i många fall en gåta för historien. Han var ej
den svage och vacklande man Shakspere skildrat;
kvicksilfverartad impulsivitet tycktes ha utgjort ett af
hans mest framträdande karaktärsdrag, men föresatsen
att hämnas på dem, som kränkt hans kungliga höghet
och störtat hans förtrognaste vänner, öfvergaf honom
aldrig och fick vid ett par tillfällen exalterade
uttryck, liksom hans obehärskade sorg vid hans första
gemåls död bl. a. dref honom att låta nedrifva det
slott, där hon aflidit. - R. förmäldes 1383 med den
sköna Anna af Böhmen. kejsar Karl IV:s dotter; efter
hennes död 1394 äktade han i samband med fredsslutet
med Frankrike konung Karl VI:s då endast 7 år
gamla dotter Isabella (som 1406 förmäldes med hertig
Karl af Orleans och afled 1409). - Jfr R. Paulli,
"Geschichte von England", V (1858), H. Wallon,
"Histoire de Richard II" (2 bd, 1864) och "Political
history of England", IV (af C. Oman, 1906).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
