Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdag - Riksdagens bibliotek - Riksdagens justitieombudsman. Se Justitieombudsman - Riksdagens kansli. Se Kansli, sp. 811 - Riksdagens revisorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omfattande tiden 1560-97), Th. Westrin, "Svenska
riksdagsakter. Andra serien 1719-1800" (I-II,
1909 o. 1914, omfattande tiden 1719-27), Ahlqvist,
Bexell och Lignell, "Bidrag till svenska kyrkans och
riksdagarnes historia ur presteståndets archiv",
"Riksdagstidningar 1756-1800", "Adelns, borgare- och
bondeståndets protokoll 1786-1800". Ridderskapet
och adeln har 1855-1902 låtit utge adelns protokoll
för tiden 1627-1714 (genom V. Tham, B. Taube och
S. Bergh) och sedan 1875 adelns protokoll från 1719
(utkomna t. o. m. riksdagen 1751-52 och redigerade
af E. V. Montan, K. Silfverstolpe och G. O. Berg).
S. B.
Riksdag (da. rigsdag) kallades i Danmark på
1400-1600-talen församlingen af alla 4 ståndens
representanter, hvilka skulle afhandla rikets
allmänna angelägenheter. Den motsvarade gamla tidens
ting och den äldre medeltidens (1200-1300-talen)
danahof (parlamentum l. concilium generale
danorum). Riksdagens närmare inrättning känner man
icke med säkerhet; dock synes adeln ha haft rätt
att personligen möta, äfvensom de högre af andliga
ståndet, under det borgarna valde 1 à 2 fullmäktige
för hvarje stad och bönderna företräddes af sin
häradsfogde och 2 män från hvart härad. Efter
reformationen mötte af de andlige, jämte biskopar
och prostar, äfven 1 präst från hvarje stad och
härad. På 1600-talet inkallades bönderna alls icke,
och riksdagarna blefvo allt sällsyntare, i den
mån adelsväldet vann i styrka. De olika stånden
sammanträdde hvart för sig för skattebevillningar
och andra gärder. De viktigaste riksdagarna höllos i
Kalundborg 1494, där hertig Fredriks (Fredrik I:s)
arfsanspråk afvisades, samt i Köpenhamn 1536,
då reformationen infördes, 1648, då Fredrik III
valdes till konung, och 1660, då han förklarades
enväldig. Sedan 1849 är riksdag ånyo i Danmark
namn på folkets representation (se Danmark,
författning och förvaltning, sp. 1287-88). - Jfr
J. E. Larsen "Om rigsdage, provinsialforsamlinger
samt rigsraadet i Danmark fra 13. aarh. til 1660"
(i "Hist. tidsskr.", I, 1840), och Fr. Hammerich,
"Om de tre uadelige stænders deltagelse i Danmarks
og Norges statsanliggender fra rigsdagen 1523 til
rigsdagen 1660" (i "Nyt hist. tidsskr.", I, 1846).
E. Ebg.
Riksdagens bibliotek räknar sin tillkomst från
riksdagen 1847-48, då beslut fattades om inrättande
af ett "rikets ständers arkiv", bestående af
"tryckta äldre och nyare riksdagshandlingar
samt författningar och lagsamlingar jämte andra
hithörande böcker och skrifter". 1867 omfattade
samlingen 3,100 bd, som då lades till grund för
ett nyorganiseradt Riksdagens bibliotek. Detta
ställdes under Riksgäldskontorets öfverinseende
med en inspektor som närmaste tillsyningsman och en
bibliotekarie som vårdare - en organisation, som ännu
är gällande. Boksamlingen omfattar för närvarande
(1915) vid pass 50,000 bd, svenska och utländska
parlamentshandlingar samt arbeten hufvudsakligen
i rätts- och statsvetenskap, förvaltning,
nationalekonomi och samhällsvetenskap. Det årliga
anslaget för bokanskaffning och bindning utgår med
7,000 kr., hvartill kommer, att biblioteket som gåfva
erhåller svenskt officiellt och statsunderstödt
tryck, liksom det också står i litterärt utbyte
med ett stort antal utländska, europeiska
och utomeuropeiska, nationalförsamlingars
bibliotek. Biblioteket, som är inrymdt i riksdagens
hus, har under sin förvaltning äfven riksdagens arkiv
samt alla de hos riksdagens utskott och delegationer
befintliga bok- och arkivförråd. Öfver bokbeståndet
utges tryckt systematisk katalog. Biblioteket är
afsedt för medlemmar af riksdagen, statsrevisionen och
kyrkomötet äfvensom för hos riksdagen, dess kamrar
och utskott samt hos statsrevisionen och kyrkomötet
anställda tjänstemän. Men tillträde till biblioteket
och rätt till lån ur dess samlingar äro äfven
beviljade k. kommittéer och utredningskommissioner
på tider, då ofvannämnda korporationer icke äro
samlade. Utanför dessa reglementariska bestämmelser
lämnas också i görligaste måtto tillträde för enskilda
forskare och förvaltningens tjänstemän, i hvilket
sistnämnda afseende biblioteket kommit i tillfälle
att i viss mån tillgodose det kännbara behofvet af
ett centralt förvaltningsbibliotek. Väckt fråga om
bibliotekets utvidgning till ett sådant är f. n. under
K. M:ts pröfning. Tjänstepersonalen utgöres af en
bibliotekarie, två amanuenser och två vaktmästare.
Om bibliotekets historia se "Betänkande med förslag om
utvidgning af riksdagens bibliotek till centralt
förvaltningsbibliotek" (1913). Senaste "Stadgar
för riksdagens bibliotek och instruktion för dess
tjänstemän" äro utfärdade af 1913 års riksdag.
V. G-l.
Riksdagens justitieombudsman. Se Justitieombudsman.
Riksdagens kansli. Se Kansli, sp. 811.
Riksdagens revisorer, i dagligt tal vanligen benämnda
statsrevisorer. På hvarje lagtima riksdag förordnas
(R. O. §§ 72, 73) för hvart år revisorer till
ett antal af 12 (jämte 6 suppleanter), hvilka till
halfva antalet utses af hvardera kammaren att enligt
Regeringsformen och särskild instruktion granska
statsverkets, Riksbankens och Riksgäldskontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning. Hvarje revision
omfattar ett års afslutade räkenskaper, numera
det före revisorernas sammanträde sistförflutna
kalenderårets räkenskaper, såväl för statsverket
som för Riksbanken och Riksgäldskontoret. De båda
sistnämnda verkens fullmäktiges förvaltningsåtgärder
efter utgången af den tid, som sist församlade
revisorers eller utskotts granskning omfattat, utgöra
äfven föremål för granskning. Revisionen tar årligen
sin början 1 okt. och skall inom två månaders tid
vara fullbordad. Revisorerna sammanträda på kallelse
af Riksgäldsfullmäktige i riksdagshuset, men kunna,
om de så anse erforderligt för den dem åliggande
granskningen, samfälldt eller genom delegerade
besöka allmänt verk eller inrättning i eller utom
hufvudstaden. - Första ansatsen till en riksdagens
revisorsinstitution förekom 1700, då Karl XII,
möjligen i sammanhang med sin afsikt att ej på
länge hålla riksdag, föreskref, att deputerade från
de tre högre stånden, som ensamma denna tid hade
befattning med banken, skulle hvart fjärde år revidera
bankoverket. Under frihetstiden fick riksdagen rätt
att granska äfven statsverket, men denna granskning
liksom den af banken skedde då genom utskott vid
riksdagarna (särskildt sekreta utskottet). Under
Gustaf III:s tid skulle statsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
