Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagshuset i Stockholm - Riksdagsman. Se Riksdag - Riksdagsmannaval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under åratal, tillbaka ur riksdagshuskommittén
och från ledarplatsen på ritkontoret, hvarpå
arkitekten Aron Johansson (se d. o.) fick i
uppdrag att utföra byggnadsritningar. Dessa antogos
definitivt 1894. På våren s. å. beslöt ett antal
utomstående att söka åstadkomma en ny utredning af
byggnadsfrågan. Arkitekterna Ringström, Wickman och
F. Boberg åtogo sig att utarbeta dels ett förslag
till ombyggnad af det gamla riksdagshuset, dels ett
förslag till nytt riksdagshus på Riddarholmen - det
förlades på de tomter, som upptogos af Stockholms
Gymnasium, Marinförvaltningen och Kammarrätten -
samt till endast riksbankshus på Helgeandsholmen och
därjämte till nybyggnad för åtskilliga ämbetsverk
(Kammarrätten, Marinförvaltningen, Domänstyrelsen
och för Kammarkollegiets arkiv) på Auktionsverkets
tomt. 1895 på våren framlades detta projekt,
"det stora motförslaget". Om de olika förslagen -
de, som blefvo realiserade och de, som stannade
på papperet - se planschverken "Riksdagshuset på
Helgeandsholmen. En minnesskrift" (1905, texten
högst ensidig och ofullständig) samt "Förslag till
riksdagshus å Riddarholmen" (motförslaget, med saklig
beskrifning och kostnadsberäkning, 1905). Zettervalls
förslagsritningar hade blifvit utgifna af
P. E. Lithander 1890. Bilder af prisritningarna
1889, af Skeppsholmsförslaget och af öfriga
olika förslagsritningar finnas i "Ny illustrerad
tidning" (1887, 1889-91, 1894 och 1895). Se äfven
M. Rubensons historik öfver Helgeandsholmsfrågan i
"Ord och bild" 1894 och G. Lindgrens uppsats om det
stora motförslaget (därstädes 1895). - Motförslaget
inverkade likväl ej på den stora byggnadsfrågans
lösning. Riksdagshuset stod färdigt till 1905 års
riksdag. Om byggnadens läge, omgifning och kostnad
se Helgeandsholmen; byggnaden är afbildad på pl. XXIV
till art. Byggnadskonsten (jfr äfven fig. 1-5).
Riksdagshusets fasad åt Norrbro är hållen i
italiensk-fransk klassicistisk senrenässans. Den visar
ett ganska pompöst midtparti med ett stort tilltaget
riksvapen öfver portalen (fig. 1), på den krönande
attikan statyer af de fyra stånden och öfverst en
Sveagrupp (bilderna af T. Lundberg). Fasadens
sidopartier prydas af en kolonnad öfver en
sockelartad bottenvåning och uppbärande en taklist
med balustrad. I det inre upptages byggnadens midt af
en monumental trappanläggning (fig. 3). En trappa upp
löper ett galleri utmed fasaden med ingångar till de
båda kamrarna (fig. 4 o. 5), som äro åttkantiga och
ha takljus. I Andra kammarens sal har A. Törneman
utfört tre freskomålningar (färdiga 1914). Här
invid finns äfven riksdagens bibliotek (se d. o.).
Öfversta våningen innehåller utskottslokaler m. m.,
bottenvåningen lokaler för Riksgäldskontoret,
justitieombudsmannen, klubbrum m. m. Det gamla
riksdagshuset på Riddarholmen ombyggdes totalt 1907
ff. och inreddes till lokaler för flera ämbetsverk.
G-g N.
Riksdagsman. Se Riksdag.
Riksdagsmannaval. Om de till grund för de
svenska riksdagsmannavalen liggande valrätts- och
valbarhetsbestämmelserna samt valkretsindelningen se
Riksdag, sp. 318-320. Förfaringssättet vid själfva
valen fick sin nuvarande form dels genom 1909 gjorda
ändringar i R. O., dels genom vallagen
af s. å. med senare ändringar. I de förra äro de
allmänna principerna för valsättet fastslagna, under
det att vallagen innehåller detaljföreskrifterna
därom. Gemensamma bestämmelser för valen till
riksdagens båda kamrar äro: att valrätten skall
utöfvas personligt (ej genom fullmakt); att valen
skola förrättas med slutna sedlar; att, om mer än
hälften af dessa är ogill, nytt val skall anställas
samt att ingen kan som riksdagsman godkännas
(d. v. s. att på honom afgifven röst kasseras),
som står under förmynderskap; som till borgenärer
afträdt all sin egendom och ej, på sätt lag förmår,
kan visa, att han från deras kraf befriad är;
som är förlustig medborgerligt förtroende eller
genom ännu ej laga kraftvunnet utslag är dömd
därtill eller som för brott, som medför sådan
förlust, är ställd under framtiden; som förklarats
ovärdig föra andras talan inför rätta eller att i
rikets tjänst vidare nyttjas; som bevisligen vid
riksdagsmannaval gett eller tagit mutor eller med
våld eller hot stört valfriden. Inträffad ledighet
genom riksdagsmans afgång under pågående riksdag
anmäles af kamrarna själfva hos konungen, som
låter vederbörande länsstyrelse föranstalta om nytt
val. Om ledighet mellan riksdag inträffar i Andra
kammaren, föranstaltar K. M:ts befallningshafvande
utan vidare om nytt val, men vid sådan ledighet
i Första kammaren skall han underrätta konungen,
som förordnar om det nya valet. Enligt R. O. skall
valsättet till båda kamrarna vara proportionellt,
när två eller flera riksdagsmän skola utses inom en
valkrets. Meningen är, att detta skall vara regel,
och därigenom, att partiella ledigheter i kamrarna
intagas af suppleanter (se nedan), undgås enmansval
äfven med afseende på sådana. Emellertid kan det
finnas valkretsar, som till Första kammaren sända
blott en representant (t. ex. stad, hvars folkmängd
är blott 1/150 af rikets) och hvilkas valsätt därför
måste vara icke proportionellt. Till Andra kammaren,
hvars alla valkretsar äro flermanskretsar (se
Riksdag, sp. 319-320), är däremot valsättet
alltid proportionellt utom i de sällsynta fall,
att supplerande nyval blir nödvändigt (se
nedan). Om den metod, som därvid skall följas,
lämnas föreskrifter i vallagen. På valsedel må,
äfven när blott en riksdagsman skall väljas,
partibeteckning utsättas. Valsedlar med samma
partibeteckning bilda en grupp (partigrupp). Af sedlar
utan partibeteckning bildas en särskild grupp, den
s. k. fria gruppen. Hvarje valsedel får innehålla
så många namn, att de tillsammans utgöra två mer
än det antal riksdagsmän, som skall väljas. De två
öfverskjutande anses gälla suppleantval. Namnen
skola uppföras i en följd, det ena öfver det
andra. Förekomma flera namn, än ofvan sagts, anses
dessa som obefintliga och likaså namn på icke valbara
personer. Sedeln blir dock för öfrigt i båda fallen
giltig. Detsamma gäller sedel, som upptar färre namn
än det antal riksdagsmän, som skall väljas, och är
på valsedeln ett sådant mindre antal namn genom ett
streck skildt från efterföljande namn, anses endast
de förra gälla själfva riksdagsmannavalet (de andra
blott suppleantval). Genom sammanräkning utrönes,
dels huru många platser tillfalla hvarje grupp
(parti- eller fri), dels den ordning, hvari de hvarje grupp
tillkommande platserna skola tilldelas namnen på
gruppens valsedlar. Det senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
