Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksgränsbanan - Riksgränsen - Riksguardin, Riksvärdin, Riksvardein, Riksvardman - Riksgälds. Se Banko och Riksdaler - Riksgäldsdirektionen. Se Riksgäldskontoret - Riksgäldsdiskonten. Se Diskont, sp. 507 - Riksgäldsfullmäktige. Se Riksgäldskontoret - Riksgäldskontoret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afstånd af 100 km. från hvarandra. Linjen
Kiruna-Riksgränsen har försetts med utrustning för
elektrisk drift, och 19 jan. 1915 kunde en del
malmtåg framföras med elektriska lokomotiv. 1 mars-20
maj s. å. framfördes samtliga tåg genom sådana,
och efter ett afbrott, vålladt af svårigheten att
erhålla kolborstar, pågår fullständig elektrisk
drift sedan 14 juli s. å. Den elektriska driften
alstras i det staten tillhöriga Porjus’ kraftverk
vid Stora Lule älf. Den elektriska energien
öfverföres med en spänning af 80,000 volt till 4
transformatorstationer, näml. vid Kiruna, Torneträsk,
Abisko och Vassijaure, och nedbringas där till den
för kontaktledningen bestämda spänningen af 16,000
volt. Från den öfver spåren uppspända kontaktledningen
öfverföres strömmen till lokomotiven medelst å desamma
anbragta strömaftagare. För den elektriska driften ha
f. n. (1915) anskaffats 2 snälltågslokomotiv, med 90
tons vikt och största tillåtna hastighet af 100 km. i
timmen samt till en kostnad af 100,000 kr. stycket,
och 13 malmtågslokomotiv med 140 tons vikt, 60
km. hastighet och 140,000 kr. kostnad. Dessutom finnes
ett persontågslokomotiv, som efter att ursprungligen
ha användts för den elektriska försöksanläggningen
vid Tomteboda, ändrats för användning på denna
linje. De elektriska malmtågen, som framföras af ett
elektriskt lokomotiv i hvardera ändan, kunna taga 40
vagnar med last af 35 ton och tillryggalägga sträckan
Kiruna-Riksgränsen, 129 km., på 3,5 timmar.
Den elektriska utrustningen är utförd af
Allmänna svenska elektriska aktiebolaget
i Västerås och Siemens-Schuckert-werke i
Berlin under kontroll af Järnvägsstyrelsens
elektrotekniska byrå. (Se f. ö. det 1906 af
Järnvägsstyrelsen utg. arbetet "Statens järnvägar
1856-1906", hvilket här i hufvudsak följts.)
A. d’A.
Riksgränsen, station på Riksgränsbanan, omedelbart vid
gränslinjen mot Norge, 520 m. ö. h., 229,3 km. från
Gällivare station och 42 km. från Ofotbanans slutpunkt
Narvik. (Jfr fig. 15 å pl. till art. Järnväg.)
Riksguardin, Riksvärdin, Riksvardein, Riksvardman
(af ty. wardein, värderare), i äldre tider i Sverige
(redan 1594) en ämbetsman, hvars åliggande var att
justera mål och vikt i riket och ha inspektion öfver
guld- och silfverarbetare samt kronans silfver- och
myntverk. 1725-1832 var titeln myntvärdie. Jfr den i
Norge och Danmark ännu brukliga titeln myntguardein
l. möntguardein (se Myntproberare).
Riksgälds (rgs). Se Banko och Riksdaler.
Riksgäldsdirektionen. Se Riksgäldskontoret.
Riksgäldsdiskonten. Se Diskont, sp. 507.
Riksgäldsfullmäktige. Se Riksgäldskontoret.
Riksgäldskontoret, ett för Sverige egendomligt
finansförvaltningsorgan, som står under riksdagens
styrelse, inseende och förvaltning och ej lyder
under regeringens myndighet. Denna inrättning har
sitt äldsta föredöme i det Riksens ständers kontor,
som med anledning af den finansiella oredan vid
Karl XII:s död inrättades 1719 för att ombesörja
statsskuldens likvidering; det förvaltades af
fullmäktige (ursprungligen tre, från 1762 sex),
utsedda af de tre högre stånden, och kontrollerades
vid riksdagarna af den s. k. kontorsdeputationen
(se Deputation, sp. 171). Detta kontor upphörde
väl till följd af riksdagens beslut 1765, då dess
göromål öfverflyttades på Statskontoret, men sedan
konungen redan 1777 föreskrifvit, att statsskuldens
förvaltande skulle skiljas från Statskontoret och
öfverlämnas till en särskild Riksgäldsdirektion,
bestående af kanslipresidenten, statssekreteraren för
finansärendena, 1 kammarråd och 1 statskommissarie,
återfingo ständerna 1789, då de åtagit sig garanti och
ansvar för rikets skuld, det omedelbara inflytandet
öfver statsskuldens förvaltande, och bestyret
därmed öfverlämnades då åt det nämnda år upprättade
Riksgäldskontoret. Dettas styrelse utgjordes först af
9 fullmäktige, af hvilka 3 utsågos af ridderskapet
och adeln samt 2 af hvart och ett af de ofrälse
stånden, men bestod från 1792 t. o. m. 1866 af 12
fullmäktige, 3 utsedda af hvarje stånd. Numera
förvaltas Riksgäldskontoret å riksdagens vägnar
af 7 fullmäktige (Riksgäldsfullmäktige), som
vid hvarje lagtima riksdag genom ett lika antal
elektorer af hvardera kammaren utses för en tid af
tre år. Därvid väljes ordföranden särskildt. Af de
öfrige sex afgå två årligen. Afgår fullmäktig före
de tre åren, väljes ersättare blott för återstoden
af dessa (R. O. § 71). Konungen eger att utse ett
ombud i Riksgäldskontoret, men detta ombud må ej
oftare bevista fullmäktiges sammankomster, än då
fullmäktige åstunda att med detsamma öfverlägga
(R. F. § 67), och det eger ej rätt att taga del i
besluten. Riksgäldskontorets medel få icke användas
till andra behof än dem riksdagen bestämt; hvarje
däremot stridande förordnande är kraftlöst (R. F. §
68). Förvaltningen utöfvas för öfrigt jämlikt
reglemente, som vid hvarje riksdag utfärdas, och
under ansvar enligt särskild ansvarighetslag af 12
sept. 1868. Riksdagens uppsikt öfver Riksgäldskontoret
utöfvas (efter 1909) närmast af bankoutskottet,
som eger föreslå riksdagen föreskrifter därom samt
i vissa fall själf ge sådana. - Riksgäldskontoret
utgaf i början af sin tillvaro (förnämligast för att
skaffa medel till gäldande af utgifterna för ryska
kriget 1788-90) sedlar ("riksgäldssedlar"). Då dessa,
till följd af att de ej kunde inlösas, förlorat 1/3
af sitt namnvärde, företogs 1803 en realisation,
men det oaktadt fortforo riksgäldssedlar att finnas
i rörelsen, och för att bereda medel till 1812 års
krigspolitik utgåfvos nya sådana; 1824 öfvertogos
riksgäldssedlarna af Riksbanken och blefvo därefter
i sammanhang med 1830 års realisation inlösta, så att
de med 1845 års slut försvunne ur rörelsen. Genom att
kronprinsen Karl Johan 1815 åtagit sig statsskuldens
likvidering, förlorade Riksgäldskontoret för en tid
sin egentliga uppgift, men fick i stället dela den
vanliga finansförvaltningen med Statskontoret, i det
att Riksgäldskontoret uppbar allmänna bevillningen och
några andra statsinkomster mot skyldighet att bestrida
utgifter inom extra statsregleringen. Från 1818 års
riksdag gjordes försök att från Statskontoret till
Riksgäldskontoret öfverflytta uppbörden af äfven andra
statsinkomster, ja att göra detta riksdagens verk till
herre öfver hela finansförvaltningen, men vid 1840
års riksdag misslyckades den kraftigaste ansatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
