Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rodbertus, Johann Karl - Rodd, framdrivning av båt - Rodd, sir James Rennell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödiga afgifter för statsförvaltning m. m. Reformen
skall också omfatta metallpengarnas ersättande med
arbets(löne-)sedlar, utgörande betalningsmedel
för varor, värdemätta efter beräknadt normalt
arbete. Staten utger dessa sedlar och försträcker lån
af dem till arbetsgifvare, alltefter antalet arbetare;
arbetsgifvarna ha att återgälda dessa lån i varor,
värdesatta efter normalarbetet. Staten inrymmer
varorna i uppförda magasin, och här ha arbetarna,
sedan de som lön mottagit sådana sedlar, att
utväxla dem i enlighet med det sålunda konstituerade
värdet. Denna plan synes R. ha utvecklat, åtminstone
ursprungligen, oberoende af Rob. Owen och Proudhon. –
Enligt R:s historisk-filosofiska uppfattning hade
det mänskliga samhället genomlöpt det hednisk-antika
stadiet – inneslutande successivt teokrati,
kaststat, satrapi och politi –, under hvilket
stadium arbetande människor egdes af människor,
samt därefter trädt in i det kristlig-germanska
stadiet – med kyrk-stat, ständerstat, byråkratisk
och så representativ stat. Detta stadium, hvarunder
penningehushållningen utvecklar sig, kännetecknas
af den privata eganderätten till naturtillgångar och
kapital med åtföljande exploatering af arbetet. Nästa
stadium blir det kristlig-sociala, utmärkt af en
framträdande religiös karaktär och den ofvannämnda
kollektivistiska ordningen. Utvecklingen går från
isolerad hushållning till folkhushållning och så
till starkt centraliserad statshushållning. Genom
sitt kraftiga framhållande af statsenhets-
och statsallmaktstanken betecknas R. som "den
moderna tyska statssocialismens klassiker". Han var
"idealistisk socialist", nationell och monarkisk. I
den socialdemokratiska rörelsen ville han ej
deltaga; sålunda afböjde han Lassalles upprepade
framställningar till honom att sluta sig till
"Allgemeiner arbeiterverein". Den socialpolitiska
l. katedersocialistiska riktningen betecknade han
något hånfullt som "sockervattenssocialism." Han
utöfvade ett starkt teoretiskt inflytande på Lassalle;
att han så gjorde på Marx, förnekas åtminstone af
Engels. Flera icke socialistiska nationalekonomer,
t. ex. Ad. Wagner, L. von Stein, ha också tagit
märkbart intryck af "den kontemplative Robinson"
(som R. kallade sig själf). R. skref äfven
om jordbrukskrediten – med yrkande, att icke
kapital-, utan endast räntefordringar skulle få
intecknas och utsökas i jordegendom – samt lämnade
värdefulla bidrag till kännedomen om det antika
Roms ekonomiska rättshistoria. – Litt.: Adler, "R.,
der begründer des wissenschaftlichen sozialismus"
(1883), Dietzel, "K. R." (2 bd, 1886-87), Gonner,
"The social philosophy of R." (1897), Andler, "Les
origines du socialisme d’état" (s. å.), Menger,
"Das recht auf den vollen arbeitsertrag" (4:e
uppl. 1910), och Böhm von Bawerk, "Geschichte und
kritik der kapitalzinstheorien" (3:e uppl. 1915). Jfr
Diehls artikel om R. i "Handwörterbuch der
staatswissenschaften" (3:e uppl. 1911).
J. Lr.* E. H. T.
Rodd, framdrifning af en båt eller ett mindre
fartyg medelst åror på sidorna af farkosten. Under
rodd sitter roddaren vanligtvis på en "toft"
(på en galär "roddarbänk") med ansiktet vändt mot
aktern. Sitta två man på hvarje toft, roende hvar sin
åra, säges båten ha dubbelrodd; har däremot blott en
roddare plats på toften, säges båten ha
enkelrodd l. giggrodd. Med "giggrodd" förstår man
äfven det särskilda, något långsamma roddsätt, som
plägar användas i den endast för fartygschefen afsedda
båten, giggen. Då årorna, såsom vanligen är fallet
på örlogsbåtar, under rodd uppbäras i roddluckor
l. roddklykor, "skefvas" de alltid under hvarje
årtag, d. v. s. att årorna, strax innan de lämna
vattnet, vridas, så att underkanterna af årbladen
vetta akteröfver och årbladen föras horisontellt för
öfver genom luften, när roddarna utsträcka armarna
och luta öfverkropparna akteröfver. Under giggrodd
göres ett kort uppehåll, innan årbladen hastigt
föras ("kastas") föröfver. – Står roddaren vänd mot
fören och skjuter årlommen (den innanför relingen
varande delen af åran), säges han skåta. Ges åran
en motsatt rörelse, hvarigenom båten går bakåt
(vrides), säges roddaren stryka med sin åra. Han
säges vricka, då han framdrifver båten med endast
en åra, som akterut hvilar i en klyka eller i en
urskölpning i akterstäfven. Årbladet föres då fram
och tillbaka genom vattnet på sådant sätt, att bladet
vid hvarje fram- och återgående rörelse gör en vinkel
af omkr. 135° mot rörelsens direktionslinje. De
vanligaste kommandoorden under rodd äro följande:
res årorna!: årorna ställas lodräta med bladen
uppåt; falla! eller lägg ut årorna!: årorna läggas
horisontellt tvärs ut, hvilande på relingen, i
där sittande klykor, tullpinnar eller roddluckor
(fyrkantiga, upptill öppna hål); hal ut!: rodden
börjar; sack rodd!: mindre kraftig rodd; årorna i
vattnet!: bladen kvarhållas i vattnet för att stoppa
farten; ligg! (hvila!): rodden afstannar, och årorna
hållas horisontellt; lyft!: rodden upphör, och årorna
upplyftas samt inläggas i båten, vanligtvis med
bladen åt fören; bog in!: den eller de båda främste
roddarna (plikthuggarna) upplyfta och inlägga sina
åror med bladen akteröfver mellan de öfrige roddarna;
en af dem fattar en båtshake för att vid tilläggning
"hålla an" (haka fast) båten, hvarjämte äfven vanligen
de båda akterste roddarna (aktersta männen) upplyfta
och inlägga sina åror midskepps med bladen föröfver
för att vid tilläggningen "hålla an" aktre delen af
båten; låt gå (årorna)! l. väl rodt!: årorna upplyftas
medelst en "knyck" ur sina luckor l. klykor, medan
bladen äro i vattnet och af båtens fart föras intill
sidan af båten, hvarefter de hållas så eller bli
hängande utombords i små stroppar omkring klykorna (se
vidare Bogåra); </i>stryk!</i> (babord stryk! o. s. v.):
årbladen föras genom vattnet i motsatt riktning mot
under vanlig rodd. Honnör med årorna sker genom att
resa dem eller hålla dem liggande. – Under vanlig rodd
är örlogsbåtars fart omkr. 4 knop, men under forcerad
rodd kan den uppdrifvas till 6 à 8 knop. Särskilda
kapproddbåtar kunna nå 10-12 knops fart. Deras
åror äro merendels utriggade, d. v. s. årornas
stödjepunkter befinna sig å särskilda ställningar
utanför båtrelingen. Jfr Roddidrott.
Rodd, med förstånd öfvad, räknas med rätta bland de
nyttigaste idrotterna. – På forntidens roddfartyg
(se Galär) voro roddarna placerade efter andra grunder
och på många olika sätt, om hvilka man dock icke är
fullt säker.
R. N.* (H. W-l.)
Rodd [rå’d], sir James Rennell, engelsk diplomat,
f. 9 nov. 1851, ingick 1883 på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
