Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rogge, Konrad (Kort) - Roggered (Roggjerd), socken. Se Råggärd - Roggeveen, Jacob - Rogier. 1. Firmin François Marie R. - Rogier. 2. Charles Latour R. - Rogifvande medel - Rogniat, Joseph de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbättradt "Breviarium". Ett hospital upprättades
1496 för gamla och sjuka präster, och till medellösa
studerandes understöd påbjöd R. afgifter af hvarje
tillträdande ämbetsinnehafvare i stiftet. Till
domkyrkan skänkte han en för den tiden stor
boksamling, och gymnasiebiblioteket gömmer därför
ännu många honom tillhöriga kodexar. Hans minne har
fortlefvat hos stiftsborna i tradition och sägen
bättre än någon annan medeltida Strängnäs-biskops. -
Äfven på det politiska området var R:s verksamhet
af betydelse redan därför, att han som biskop i
Strängnäs var rikets kansler och hade vård om dess
"klämma". Trots hvarjehanda smärre tvistigheter var
förhållandet mellan honom och Sten Sture d. ä. länge
i stort sedt vänskapligt. Men utan tvifvel påverkad
af den misstämning mot riksföreståndaren, som
bl. a. dennes försök att vinna inflytande på kyrkliga
ämbetstillsättningar frammanade hos de svenske
prelaterna i början af 1490-talet, medverkade R. 1497
till herr Stens fall och till hyllningen af konung
Hans. Efter hand lär han ha kommit i delo med Hans’
illa beryktade fogde Jens Falster och därför i viss
mån anslutit sig till oppositionen mot konungen. Innan
det af Sturarna och Hemming Gadh ledda upproret hunnit
utbryta, afled R. G. C-n.
Roggered (Roggjerd), socken. Se Råggärd.
Roggeveen [-ven], Jacob, holländsk sjöfarande,
f. 1659 i Middelburg, d. där 1729, blef juris doktor
och for 1703 till Indien, där han vardt medlem af
högsta domstolen i Batavia. 1714 återvände han hem
för att uppbringa medel till en upptäcktsfärd och
fick slutligen 1721 af Västindiska kompaniet tre
fartyg, hvarmed han ville finna det sökta sydlandet
i Stilla hafvet. Expeditionen kringseglade Kap
Hoorn, besökte Juan Fernández och upptäckte Påskön,
flera öar i Paumotuarkipelagen och Samoaöarna. Vid
ankomsten till Batavia 1722 blefvo fartygen
beslagtagna, emedan de oberättigadt inträngt i
nederländsk-ostindiska kompaniets handelsområde,
och expeditionen upplöstes. Hans dagböcker
återfunnos 1836 i Middelburg och utgåfvos 1838.
Wbg.
Rogier [råjié]. 1. Firmin François Marie R., belgisk
diplomat, f. 1791, d. 1875, blef 1811 professor
i Liège, deltog ifrigt i 1814 års händelser, i
oppositionen mot konung Vilhelm af Nederländerna
och i 1830 års revolution. Därefter anställdes han
vid belgiska ambassaden i Paris, där han 1848 blef
ministre plénipotentiaire. - 2. Charles Latour R.,
den föregåendes broder, belgisk statsman, f. 17
aug. 1800 i S:t Quentin, d. 27 maj 1885 i Bruxelles,
var advokat och uppsatte den emot holländarna
riktade politiska journalen "Matthieu Laensberg"
(senare kallad "Le politique"). Han var en bland den
belgiska revolutionens hufvudmän och ledare 1830,
då han personligen i Bruxelles deltog i kampen mot
holländarna och under den allmänna förvirringen i
staden jämte Jolly och Coppin bildade (24 sept.) en
provisorisk tremannastyrelse under namn af "commission
administrative". R. var äfven ledamot af den sedan
tillsatta provisoriska regeringen och verkade i
kongressen först för Ludvig Filips och sedan för
hertigens af Nemours tronkandidatur. Juni 1831 blef
han guvernör i
Antwerpen och okt. 1832 inrikesminister i
kabinettet Goblet-Dévaux, men återvände 1834 till
guvernörsposten i Antwerpen och vann på denna stor
ära under en 5-årig förvaltning. Efter att 1840-41
ha förvaltat departementet för undervisningen och
offentliga arbeten i ministären Lebeau öfvertog han
i representantkammaren ledningen af den liberala
oppositionen. 1847-52 var han inrikesminister,
och honom hade Belgien till stor del att tacka för,
att lugnet kunde bevaras under stormåret 1848. Han
genomdref 1850 en skollag, som ställde mellanskolan
under statens ledning och åt prästerskapet inrymde
endast religionsundervisningen. 1857-61 var R. för
tredje gången inrikesminister. 1861 mottog han
utrikesportföljen och ställde sitt land i godt
förhållande till kejsar Napoleon, med hvilken han
afslöt 1861 års handelstraktat. Jan. 1868 utträdde han
ur regeringen och inskränkte sig därefter till sin
parlamentariska verksamhet, i hvilken han småningom
alltmer trädde tillbaka för det liberala partiets nye
kraftige ledare, Frère-Orban. Vid jubelfesten 1880
till firandet af Belgiens 50-åriga själfständighet var
R. föremål för en storartad hyllning. Han författade
1860 nationalhymnen La nouvelle Brabançonne. Jfr
biografier af T. Juste (1885) och E. Discailles
(4 bd, 1892-95). 1-2. Kj.*
Rogifvande medel, Remedia sedativa, sedantia
(af lat. sedare, stilla, lugna), med., kallas de
läkemedel, hvilka ge ro och lugn samt stilla retning i
nervsystemet, hvarjämte de främja eller framkalla sömn
och lindra smärtor mer eller mindre. Sådana läkemedel
äro t. ex. i första rummet opium och morfin, dionin
(etylmorfin), kloral, veronal, sulfonal, bromsalter,
äfvenså antipyrin, antifebrin, fenacetin m. fl.
O. T. S. (C. G. S.)
Rogniat [rånja’], Joseph de, vicomte, fransk krigare
och militärförfattare, f. 1767, d. 1840, genomgick
geniskolan i Metz, utmärkte sig som kapten under
Moreau 1800 och 1808 som öfverste vid Zaragozas
belägring, öfvertog i febr. 1809 ledningen af
Frankrikes befästningsarbeten, deltog i kriget
med Österrike s. å. och sedan i kriget i Spanien
intill 1812. Blifven divisionsgeneral 1813, ledde
R. som ingenjörbefälhafvare vid franska armén
i Tyskland flera stora befästningsarbeten där,
särskildt vid Dresden. Då Napoleon uttalade sitt
missnöje med honom med anledning af sprängningen
af bron vid Leipzig 1813, lämnade R. Frankrikes
tjänst och öfvertog sedermera, 1815, befälet
öfver ingenjörväsendet i Belgien. Under Ludvig
XVIII:s regering återvände R. till Frankrike
samt blef inspektör för ingenjörväsendet, 1829
medlem af Institutet och 1832 pär. R. utgaf flera
krigsvetenskapliga och krigshistoriska arbeten,
bland hvilka hans Considérations sur l’art de la
guerre (1816, "Afhandlingar i krigskonsten", 1834)
intar förnämsta platsen.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
