Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rolland, Romain - Rolle, Michel - Rolle, Johann Heinrich - Rollenhagen, Georg - Roller, Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
par préférence, ej erkänner någon annan
öfverlägsenhet än godheten. Beethoven-biografien
är bryggan till R:s hufvudverk, den väldiga
musikerromanen Jean-Christophe (10 bd, 1904-12), det
arbete, hvarigenom han blifvit världsbekant. Boken
sönderfaller i tre serier: I Jean-Christophe. II
Jean-Christophe à Paris. III La fin du voyage. Den
första af dessa, innefattande de fyra delarna
"L’aube" ("Daggryningen", 1913; 2:a uppl. 1914),
"Le matin" ("Morgonen", 1913), "L’adolescent"
("Ynglingen", 1914) och "La révolte" ("Upproret",
1915), utgör egentligen ett slutet helt för sig
med personskildring och handling förlagda till
Tyskland samt är jämnast och mest sammanhängande. De
två senare, som omfatta romanerna "La foire sur la
place", "Antoinette", "Dans la maison", "Les amies",
"Le buisson ardent" och "La nouvelle journée" och
röra sig i Frankrike, Schweiz och Italien, bilda en
friare, rapsodisk fortsättning, rik på utvikningar
och episoder alldeles vid sidan af hufvudhandlingen,
d. v. s. centralfigurens karaktärsutveckling. Sålunda
är verket allt annat än lyckligt komponeradt och
egendomligt formlöst för att vara franskt. Onekligen
kan det också trötta genom sitt vimmel af ypperligt
individualiserade personer, tillhörande olika
åldrar, kön och folk, samt sina många diskurser och
beskrifningar. Det har aldrig varit författarens
mening att komponera en vanlig roman. Han har
velat reagera mot många af sina franska kollegers
öfverdrifna, schablonmässiga yrkesskicklighet. Mer än
artistens egoistiska triumfer gäller för R. patriotens
och världsmedborgarens bragdrika insats till det
helas båtnad, mera än samtidens beröm framtidens
tacksamhet. Skildringen bäres af ett personligt patos,
besläktadt med den samtida franska ungdomens nya
strömningar och sträfvanden ("pragmatismen"), och
vänder sig till alla nationers fria andar, som lida,
strida och skola segra i kamp för sanningen. Boken
öfverflödar af iakttagelse, satir och känsla; den
snuddar ibland för nära vid truismerna, men ordflödet
röjer också guldsanden på bottnen, och föredragets
alltför täta stackaton (med riklig användning
af verbet som stilistiskt karakteriseringsmedel)
kunna plötsligt slå om till välljudande och vältaligt
legato. Romanen är ett epos om nutidslifvet med dess
segrar och nederlag. Hjälten, Jean-Christophe, är en
musiker från Rhen-trakterna, gränsområdet mellan
fransk och tysk civilisation, eller rättare sagdt
den typiske, impulsive musikern. Hela barndoms-
och ungdomsskildringen anknyter sig med vissa
modifikationer till Beethovens personlighet och
historia. T. o. m. vissa enskildheter i hjältens
tidigare erfarenheter erinra också uppenbart om
Beethoven, t. ex. dennes umgänge med familjen
v. Breuning i Bonn och ungdomsvänskapen med
Fr. Wegeler. En sådan parallell är begriplig, men i
viss mån konstnärligt klandervärd, så mycket mera som
R. sedan betydligt frigör sig därifrån. En af bokens
glanspunkter är den unga musiksjälens daning från
kaos till kosmos och Jean-Christophes upptäckt af
världen med dess många mörka och ljusa makter. Efter
att ha nödgats öfverge sitt tyska fosterland och fly
till Paris, där han inom olika lifssfärer samlar rikt
skiftande erfarenhet, finner han ändtligen sig själf
och sin nya, individuella stil och närmar sig till
slut det impressionistiska och visionära ideal, som
tidigt föresväfvat honom i musiken, den universella,
allförsonande konsten. Som uppfostringsroman har
"Jean-Christophe" jämförts med "Wilhelm Meister" och
Kellers "Der grüne Heinrich", som samhällsmålning med
"Les misérables", som tidsbild och litterärt symtom
har den beröringspunkter med ett par af M. Barres’
mest bekanta böcker. Men det är ej de olösliga
dissonanserna i brytningarna mellan fransk och tysk
nationalitet, som R. är angelägen att främst betona,
utan snarare deras harmoniska sammansmältning i
en högre enhet, individualitetens, solidaritetens,
humanitetens. Samma idealistiska och demokratiska,
sant neutrala ståndpunkt har han intagit i ett
par under världskriget från Genève hösten 1914
publicerade glänsande tidningsartiklar, som både i
Frankrike och Tyskland framkallat mycket blandade
känslor, men väckt uppseende öfver hela världen. -
Se arbeten af D. Halévy och H. G. Wells, P. Seippels
monogr. "R." (1913) och en essay af Ellen Key i "Ord
och bild" (s. å.). E. A-ie.
Rolle [råll], Michel, fransk matematiker, f. 1652,
d. 1749 i Paris, bekant företrädesvis genom ett
efter honom uppkalladt teorem inom ekvationsteorien,
innehållande att blott en reell rot till en ekvation
kan finnas mellan två konsekutiva reella rötter
till ekvationens derivata. Bland sina samtida
vann R. ett mera kändt än aktadt namn genom sina
försök att visa, att differentialkalkylen både
var felaktig i afseende på principerna och ledde
till oriktiga resultat. De af honom gifna bevisen
härför vederlades dock utan svårighet af Varignon
och Saurin. Bland R:s arbeten, hvilka i allmänhet
utmärka sig genom oklart framställningssätt, må
nämnas Traité d’algèbre (1690) och Méthode pour
la résolution des problèmes indéterminés (1699).
(I. F.)
Rolle [råle], Johann Heinrich, tysk tonsättare,
f. 1718 i Quedlinburg, d. 1785 i Magdeburg,
blef 1746 organist i Johanniskirche i Magdeburg
och 1752 stadsmusikdirektör där. Han var ofantligt
fruktsam och skref i Grauns stil flera fullständiga
årgångar kyrkomusik, 4 passioner, en stor mängd
andra andliga verk, sånger och instrumentalstycken
samt 20 oratorier, af hvilka Abraham auf Moria, Der
tod Abels (1771) och Lazarus (1779) på sin tid voro
omtyckta. R. tog på allvar oratoriets dramatiska
natur och åstadkom ofta verklig finhet i detaljerna.
A. L.*
Rollenhagen, Georg, tysk skald, f. 1542, d. 1609 som
skolrektor och kyrkoherde i Magdeburg, författade
bl. a. det bibliska skoldramat Abraham (1569)
och ett satirisk-didaktiskt djurepos med titeln
Froschmeuseler (tr. 1595), i hvilket han, under form
af samtal och strid mellan grodor och råttor, uttalar
sig polemiskt i tidens frågor samt inskärper sådana
dygder som flit, förnöjsamhet, gudsfruktan och lydnad
för öfverheten. Trots det långdragna och invecklade
framställningssättet är denna dikt genom sina lefvande
och humoristiska drag en af de bästa tyska under
1500-talet. Den är utgifven af K. Goedeke (1876) o. a.
Roller, Heinrich, tysk stenograf, f. 1839, uppfann
1875 ett från det arendsska afvikande stenografiskt
system, som öfversatts till en mängd språk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
