Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom, stad. I. Gamla Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Capitolium, 62 mil, nu åter i bruk; år 125 Aqua Tepula,
10 mil; år 33 Aqua Julia, 12 mil, på samma sträcka
längs Via latina som A. Marcia och Tepula –
man kan ännu se de tre ledningarna ofvanför Porta
S. Lorenzo. Vidare tillkom år 20 eller 19 f. Kr. för
de nordliga stadsdelarna Aqua Virgo, 8 mil, som ännu
är i verksamhet. Under kejsar Claudius fulländades
Anio novus, 38 mil, och Aqua Claudia, omkr. 42 mil,
hvars under Nero tillbyggda fortsättning öfver Cælius
till Palatinus ännu kvarstår på långa sträckor
(fig. 6). Båda inträdde i staden på en gemensam
båge vid Porta maggiore (jfr fig. 60). Af Severus
Alexander anlades Aqua Alexandrina, 14 mil. På högra
Tiberstranden byggdes af Augustus Aqua Alsietina
(ännu i bruk), 14 mil, samt Aqua Trajana, omkr. 26
mil (nu Acqua Paola). Ledningarnas sammanlagda
längd belöpte sig till 422 km. Vattnet erhölls för
intet, men dock endast i förut bestämda mängder,
som mättes efter rörens genomskärning. Hela staden
var nämligen genomdragen af ett nät af tegel- och
blyrör, som ledde vattnet från 247 på högre ställen
belägna vattenkastell, i hvilka det uppsamlades
från ledningarna. Från dessa castella l. dividicula
gick vattnet till cisterner i enskilda hus, öppna
dammar (lacus), springvatten (salientes) och i
synnerhet till de stora varmbadhusen; äfven dammar
(piscinæ) och konstgjorda sjöar för flottmanövrer
(naumachiæ) försågos af vattenledningarna. Under
400- och 500-talen e. Kr. förstördes dessa till
stor del och ha sedermera endast delvis återställts
eller nybyggts. – Palatinus var på sitt sätt R:s
medelpunkt, då det omfattade stadens äldsta och
heligaste minnesmärken. Här under den gamla palatinska
staden ej långt från Porta mugonia nära Titusbågen
stod ett tempel, som Romulus säges ha efter en med
knapp nöd vunnen seger byggt åt Juppiter Stator
(flykthejdaren). På Palatinus visades till gamla
R:s senaste tider åtskilliga helgedomar, såsom
"Romulus’ hydda", "den ammande varginnans håla"
(Lupercal), "det heliga fikonträdet" m. m. Mot slutet
af republiken blef berget, i synnerhet dess norra rand
mot Forum och Velabrum (den s. k. Clivus Victoriæ,
"segertempelbrinken") med dess härliga utsikt, stadens
elegantaste kvarter, där dess stormän, såsom Scaurus,
Crassus, Hortensius, Cicero – som låg i granntvist
med den beryktade Clodius – Catilina m. fl., uppförde
delvis dyrbara hus. Alla dessa fingo lämna plats för
kejsarpalatsen, men äro nu åter delvis uppgräfda:
bland dem är "Livias hus" af särskildt intresse för
sina präktiga fresker (jfr fig. 7 o. 8). Augustus, som
var född på Palatinus, i sin faders, Gajus Octavius’,
hus, byggde på västra randen öfver Circus maximus ett
smakfullt, men jämförelsevis blygsamt palats och åt
n. v. ett rikt utstyrdt tempel åt Apollo. Palatset
kallades Domus August(i)ana eller efter bergets
folkliga namn Palatium. dessa benämningar bibehöllos
för hela den väldiga komplex af tillbyggnader, som i
senare tider hyste kejsarna. Öfver Clivus Victoriæ
reste sig Tiberius’ (af Caligula tillbyggda)
slott. Från Livias hus till Caligulapalatset leder en
betäckt gång (cryptoporticus); i denna föll Caligula
för tribunen Chæreas hämnande svärd. Tiberius-
(och Caligula-) palatset upptar en god del af nordvästra randen,
ja, dess grundvalar sträcka sig åtskilligt
däröfver. Först Hadrianus fulländade det. Ingen af
dessa kejsarboningar hade emellertid rum för att
utveckla den alltmera på österländskt vis uppfattade
kejsarmaktens ståt. Därför byggde Domitianus ungefär
midt emellan västra och östra kanterna af berget ett
kolossalt statspalats med rikssal, domsal (basilica),
bankettsal och andra rum. En väldig ramp sträckte sig
såsom väntrum för audienssökande och pretorianerna
framför slottet vid en area (fri plats). Strax
s. därom anlades under tiden från Domitianus
t. o. m. Hadrianus ett stadium, d. v. s. en trädgård
med en hippodrom (se fig. 9). Ännu längre åt s. reste
sig en härskarboning med praktfulla kolonnader åt Via
Appia, fulländad under Severerna. För att uppföra
detta af de dyrbaraste stenarter glänsande palats
kastades oerhörda grundmurar utom berget. Något
nedanför berget åt s. stod "såsom en praktskärm"
och som fond för Via Appia en af Septimius Severus
uppförd portikbyggnad (Septizonium) i flera våningar
(fig. 10). På det sättet var nästan hela Palatinus
upptagen af kejsarboningar, genom förbindelseleder
förenade till ett palats. Ett Augustustempel
mellan Clivus Victoriæ och Vicus Tuscus betonade
bergets betydelse som världshärskarens bostad. Åt
Circus maximus till låg pædagogium (pagehuset,
jfr Page) med sin egendomliga inskrift. –
Forum och angränsande. I s. och n. v. omgafs Palatinus af
jämförelsevis stora dalsänkor; den ena genomflytes
af Marranabäcken (se nedan). Där låg Circus maximus
(se Cirkus och fig. 3 däri), hvarest ännu 549
e. Kr. den gotiske konungen Totila gaf festspel;
den andra blef hjärtpunkten i R:s offentliga lif,
nämligen Forum (magnum l. romanum). Trakten
var sumpig; en bäck flöt genom den, som dock redan 600 år
f. Kr. kanaliserades till Cloaca maxima (se Kloak med
fig.), som ännu två och ett halft årtusen därefter
bidrar till R:s dränering. Vid Faustinatemplet
(se pl. II) har Boni från 1902 uppgräft (utom
fyraregionsstaden) ett "urgammalt" graffält, med dels
brända, dels obrända lik; de förra förvaras oftast
i askurnor i form af en hydda (fig. 20), inneslutna
i ännu större lerkärl. De föremål, som följt de
döde i grafven, vittna om, att de nedlagts under
bronsåldern; guld saknas (det fick efter urgammal
latinsk rätt ej läggas i grafven); silfver är
ytterst sällsynt. Fynden torde kunna hänföras till
600- och 700-talen f. Kr. Dylika grafvar finnas
äfven vid Concordiatemplet och flerstädes. Sedan
Forum torrlagts, användes det som marknads- och
handtverksplats. För sammankomster begagnades
i början det öfver Forums nivå belägna Comitium
(sammankomstplatsen, se fig. 1), som bildade ett
slags bitorg till Forum, liksom i Venezia Piazzetta
till Piazza och i Verona Piazza dei Signori till
Piazza d’Erbe. När efter ståndsstridernas biläggande
större utrymme behöfdes för det politiska lifvet,
anlade man på andra platser slakthus (macellum,
se nedan sp. 660) och fiskhall. Endast guldsmeder
och växlare stannade på Forum. Vid Comitium låg curia
(senatspalatset), flera gånger brunnet, åter uppbyggdt
(Curia Hostilia, C. Julia), ända till Diocletianus’
tid och ännu bevaradt i kyrkan S. Adriano. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
