Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom. III. Nyare tidens Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
byggd af Konstantin I, restaurerades 1856, och
till S. Costanza, ursprungligen en grafvård öfver
Konstantins dotter Konstantia, hvars sarkofag nu
finnes i Vatikanen; 1256 förvandlades mausoleet
till kyrka. Bland de många vackra villorna
märkes Villa Torlonia. Därbredvid ligger nya
tyska konstakademien. En Porta nuova kommer
därnäst. Genom (P. Tiburtina och) P. S. Lorenzo går
vägen till Tivoli; därutanför finnes den präktiga
patriarkalkyrkan basilikan S. Lorenzo fuori le mura
(fig. 33 o. 34), enligt sägen från Konstantin den
stores tid (300-talet), senast restaurerad af Pius
IX, som ligger begrafven där. Kyrkan har 22 antika
kolonner och en skön korsgång. Därbredvid är R:s
vackra kyrkogård (Campo Verano) belägen, anlagd 1337
och flera gånger förstorad, med präktiga vårdar;
praktfull utsikt. P. Maggiore (P. Prænestina;
fig. 60) leder till Palestrina; därutanför är den
fornromerske bagaren Eurysaces’ graf med bilder
från hans yrke. Utanför Porta S. Giovanni (strax
bredvid den forna P. Asinaria) i s. ö. beundras
de s. k. Latinergrafvarna, antika grafkamrar med
vackra fresker och reliefer vid den forna Via
latina. Utanför Porta S. Sebastiano (P. Appia;
fig. 32) i s. vallfärdar man på Via Appia till de
förnämsta katakomberna (se d. o.). Längre bort kommer
man till de betydliga ruinerna af Maxentius’ cirkus
och ännu längre bort till Cæcilia Metellas (se
d. o. med fig.) runda grafvård. Utanför Porta S. Paolo
(P. Ostiensis) reser sig den väldiga basilikan
S. Paolo fuori le mura (fig. 35 o. 36) öfver aposteln
Paulus’ graf. Där byggdes en kyrka (af Konstantin,
såsom det påstås), och i dess ställe uppfördes en
basilika 388. Denna nedbrann 1823, nybyggdes med stor
prakt och invigdes 1854. Dess inre, 120 m. i längd,
60 m. i bredd och 23 m. i höjd, är femskeppigt, med 80
kolonner af Simplongranit. Den praktfulla "baldakinen"
öfver högaltaret är nu borttagen, så att det vackra
medeltidsaltaret kommer till sin rätt. Korsgången
i angränsande benediktinkloster är berömd för sin
skönhet; där förvaras flera kristna fornlämningar. På
högra (västra) Tiberstranden utanför Porta Portese,
s. om Trastevere, är den berömda Arvallunden
(se Arvalbröderna). Vidare ligga på denna strand
P. S. Pancrazio (P. Aurelia), därutanför den
präktiga Villa Doria Pamfili, R:s största park och
P. Cavallegieri; P. Angelica är nu nedrifven. En
dammig väg, Via delle mura, går utomkring en stor del
af muren. - Ej långt från Porta del Popolo inträder
Tiber i staden, som den med sitt gula, ymniga,
hvirflande vatten genomflyter i dubbel S-form på
en längd af 4,5 km. Dess stränder infattas nu af
storartade kajer, som hindra öfversvämningar, men
för hvilkas skull många minnesrika hus rifvits. öfver
floden leda många broar: Ponte Margherita, P. Cavour,
P. Umberto, P. Sant’ Angelo, P. Vittorio Emmanuele,
P. Gianicolense (fig. 31), P. Sisto, P. Garibaldi,
P Quattro Capi och P. San Bartolommeo (dessa båda på
hvar sin sida om Tiberön; se fig. 59), P. Palatino
(f. d. P. Rotte) samt en provisorisk hängbro
(mellan P. Vittorio Emmanuele och P. Gianicolense)
m. fl. Tiber bildar endast närmast omkring stränderna
något framstående drag i stadens utseende; från
höjderna synes den knappt. R. kännetecknas framför
allt af de
slående motsatserna mellan forntida ruiner och moderna
byggnader, växlande från renässansens präktiga palats
till de nyaste stadsdelarnas alldagliga hyreskaserner,
mellan husens gula eller bruna ytor, de lifligt
sorlande monumentala fontänerna samt den rikliga
grönskan och de fina, på höjderna vajande palmerna,
mellan de jämförelsevis tomma gatorna i söder och
bullret i norr, mellan den i pittoreska färgstarka
dräkter iförda landtbefolkningen och de efter nyaste
parismod stofferade herrarna och damerna, mellan
de i slokhattar kringsmygande prästerna, de i alla
regnbågens färger skiftande andlige seminaristerna
och de liflige soldaterna, bland hvilka bersaglieri
med svart bredskyggig hatt och däröfver nedhängande
svart fjädervippa och de reslige lifgardisterna
i skinande hjälmar äro mest bemärkta, öfver det
hela gjuta söderns sol och minnenas glans en dager
så egendomlig, att den gör R. till en i sitt slag
alldeles enastående företeelse. - Man liknade förr
R:s form vid en solfjäder. Liknelsen är numera mindre
berättigad, sedan förstäderna tillkommit. Knappen
bildades af Piazza del Popolo, infattad af kyrkan
S. Maria del Popolo (med bl. a. Cappella Chigi och
fresker af Pinturicchio), af andra kyrkor och af
den praktfulla promenaden på Monte Pincio, hvars
medelpunkt är la Passeggiata, smyckad af byster
och med härlig utsikt (se fig. 37). Nu är den
sammanslagen med Villa Borghese (Villa Umberto,
fig. 38; där ses en Goethestod, skänkt af kejsar
Vilhelm II, och en staty af Victor Hugo, skänkt af
Alliance française), med dess rika park (fig. 40)
och kasino med dyrbara konstverk (se. Borghese
2). På Piazza del Popolo reser sig en af Augustus
från Heliopolis hämtad obelisk. Härifrån utstråla
tre gator, Via del Babuino åt s. ö., Corso i midten
och Via di Ripetta åt s. v., nära Tiber. Nordöst om
Babuino, parallellt med densamma, går den mindre
Via Margutta, kantad af ateljéer. Invid muren åt
ö. är Villa Medici (fig. 39), franska konstskolans
bostad, omgifven af en vacker park. Babuino utmynnar
i ett oregelbundet torg, forntidens Forum suarium,
Svintorget, nu Piazza di Spagna (Spanska torget,
efter spanska ambassadhotellet), omgifvet af bodar och
främlingshärbärgen; där ligger i s. la Propaganda,
det påfliga missionsinstitutet. Framför detsamma
står Immaculatakolonnen, af Pius IX 1857 rest
till minne af dogmen om Jungfru Marias obefläckade
aflelse. Midt på torget stiger man på de 125
stegen i den soliga Spanska trappan (mästerstycke,
byggdt 1721-24) upp till kyrkan Trinità de’ Monti
(1495; fig. 41), ryktbar för sin sköna aftonsång af
kvinnoröster. Därutanför står en imiterad obelisk,
och därifrån går direkt väg till M. Pincio åt n. v. Åt
s. ö. går, ej långt från Kapucinklostret med dess
munkmumier, den sluttande Via Sistina, ned till
Piazza Barberini med springbrunn (en blåsande triton
af Bernini). S. om torget reser sig Palazzo Barberini;
se d. o. och fig. 42; af Carlo Maderna och Bernini)
med konstgalleri (bl. a. Rafaels Fornarina och Guido
Renis Beatrice Cenci). Från P. Barberini stiger man
upp och ner tvärs öfver Kvirinalen - åt ö. därifrån
leder en tunnel under den - på Via Quattro fontane
(liksom V. Sistina anlagd af Sixtus V), krönt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
