Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanov - Romanovitj, Peder Eriksson. Se Petrus Erici - Romanovo-Borisoglebsk - Romanowski, Mieczyslaw - Romanovskij - Romans, stad - Romans. 1. Litt. hist. - Romans. 1. Mus. - Romanshorn - Romansk - Romanska språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-62), efterlämnade två söner: Jakov Zacharjevitj,
en berömd fältherre, hvars efterkommande kallade sig
Zacharin-Jakovlev, och Jurij, hvars efterkommande
kallade sig Zacharin-Jurjev. Den senares son, bojaren
Roman Jurjevitj, dog 1543. Hans dotter Anastasia
Romanovna blef 1547 gift med tsar Ivan IV Vasiljevitj,
och hans son Nikita Romanovitj blef förmäld med
Jevdokia Alexandrovna, en dotter till furst Alexander
af Suzdal. Genom dessa giften kom familjen R. i
omedelbar förbindelse med härskarhuset Rurik, som 1598
utgick på manssidan. Nikitas son, Feodor Nikititj
Romanov, framstod som Boris Godunovs medtäflare om
tronen, och sedan denne blifvit tsar, drabbades han
liksom hans fyra bröder af förföljelse; han tvangs
att under namnet Filaret 1601 gå i kloster. Den
förste af de s. k. falske Dimitrierna tog honom
1606 ur klostret och gjorde honom till metropolit
af Rostov. Den andre falske Dimitrij ("skälmen i
Tusjino") tog honom till förtrogen och upphöjde
honom till patriark. 1610 afgick han i spetsen för
en beskickning till Smolensk för att erbjuda polske
konungen Sigismunds son Vladislav Rysslands krona, men
blef kvarhållen som fånge i Polen till 1618. Hans son
med Xenia Ivanovna Sjestova (en tid nunna med namnet
María), Mikael Feodorovitj (f. 12 juli 1596), blef
genom hierarkiens och kosackernas förenade inflytande
vald till tsar 21 febr. 1613. Filaret, som 1619 ånyo
blef patriark, uppträdde som Mikaels medregent till
sin död, l okt. 1633. Tsar Mikaels (d. 1645) ätt, till
hvilken hörde tsarerna Alexej Michailovitj (1645-76),
Feodor III Alexejevitj (1676-82), Ivan V Alexejevitj
(1682-89), Peter I Alexejevitj (1682-1725) och Peter
II Alexejevitj (1727-30), utslocknade på svärdssidan
med den sistnämnde 9 febr. (g. st.) 1730. Peter I:s
dotter Elisabet Petrovna, som 1741-62 var kejsarinna
af Ryssland, var den sista Romanov i rakt nedstigande
linje. Med hennes äldre syster Anna Petrovnas
son Peter III uppsteg 1762 den ännu regerande
dynastien Holstein-Gottorp på Rysslands tron.
(H. A-t.)
Rom?novitj, Peder Eriksson. Se Petrus Erici.
Romanovo-Borisoglebsk, kretsstad
i ryska guv. Jaroslav, på båda
sidor om Volga. 6,682 inv. (1897).
J. F. N.
Romanowski [råmanå’vski], Mieczyslaw, polsk skald,
f. 1834, d. 1863, anställd vid Ossolinska biblioteket
i Lemberg och medarbetare i "Dziennik literacki",
stupade vid Jozefow under polska resningen, skref
historiska noveller och dikter, hvaribland den vackra
poetiska berättelsen Dziewce z S?cza (1861, Ungmön
från Sandec) med ämne från det svenska kriget under
Johan Kasimir. Hans skådespel Popiel i Piast (1862)
hör till den historiska dramatikens bättre alster i
Polen. Hans samlade skrifter utkommo 1883. A-d J.
Romanovskij [råmanå^ski], en i Ryssland bosatt gren
af furstesläkten Leuchtenberg (se d. o. 2).
Romans [rårna7], stad i franska dep. Drôme (Dauphiné),
vid Isère och järnvägen mellan Valence och Grenoble,
midtemot Bourg-de-Péage. 13,561 inv. (1911; som
kommun 17,201). Collège. Vacker romansk kyrka, S:t
Barnard, från 1100-och 1200-talen. Silkeskultur och
sidenindustri
samt tillverkning af läder, oljor, handskar, skodon
m. m.
Romans [romans; af f. romance). 1. Litt. hist. En
episkt lyrisk dikt. Namnet härstammar från Spanien,
där det användes om folkvisorna. Under 1700-talet
och romantiken, då intresset för folkdiktningen åter
vaknade i Europa och man sökte upplifva äfven de
sydländska folkvisorna, fick termen en mera allmän
betydelse. Den kom att beteckna en lyriskt episk
dikt af ett visst romantiskt stämningsinnehåll,
sådana, som man vid denna tid skref i efterbildning
af de gamla folkvisorna; i början hufvudsakligen
af romansk härstamning, men sedan äfven om andra
dikter. Samtidigt uppkom äfven en annan beteckning för
denna art af dikter, nämligen balladen. Estetikerna
ha sedan sökt att uppställa särskilda kännetecken för
romansen och balladen, men utan att lyckas. Under
den egentliga romantiken var romansen kanske den
vanligaste och mest omtyckta af dessa benämningar;
under de senare årtiondena har balladen däremot
blifvit den brukligaste termen för folkvisor. Se för
öfrigt Ballad. - Romancero [råmanthe^rå], den spanska
benämningen på romanssamling, kallas ett stort antal
dylika arbeten (se Folkvisor, sp. 798 ff.), af hvilka
de fullständigaste samlingarna äro Duráns "Romancero
general" (1828-29) i den förändrade upplagan af
1849-51 och Menéndez y Pelayos "Primavera y flor
de romances" (1899-1900). - 2. Mus. En episk-lyrisk
kompositionsart, hvilken kan sägas ungefär hålla
midten mellan den enklare, rent lyriska visan, som
oftast är strofiskt hållen, och den utförligare,
dramatiska balladen, som är mera genomkomponerad
och t. o. m. kan utvidgas till ett större helt,
närmande sig oratoriet. Likväl äro de tre arterna
ingalunda strängt skilda, utan förblandas ofta med
hvarandra. Man skulle kunna uppställa som mönster
för visan Franz Schubert, för sångromansen Robert
Schumann och för balladen August Söderman, utan att
naturligtvis därmed vilja säga, att dessa äro de ende
representative. Äfven i instrumentalmusik användas
de tre benämningarna, hvarvid definitionerna ännu
mindre kunna strängt fasthållas. Ofta nog är balladen
mera dyster och mystisk än de andra, som äro mera
klara och melodiösa. Berömda instrumentalromanser
äro Beethovens 2 violinromanser i F och G dur samt
andra satsen ("Romanze") i Schumanns D-moll-symfoni.
1. J. M. 2. A. L.*
Romanshorn [-hårn], köping i schweiziska kantonen
Thurgau, ligger på södra stranden af Bodensjön, vid
järnvägslinjerna till Winterthur och Konstanz och står
genom ångbåtslinjer i förbindelse med Friedrichshafen
och Lindau på motsatta sidan af Bodensjön, hvarför
det har den lifligaste turist- och varutrafiken på
schweiziska stranden af Bodensjön. 4,549 inv. (1900).
Romansk betyder i språkvetenskaplig mening dels
uppkommen ur det forna latinska folkspråket i Italien
och andra romerska provinser (se
Romanska språk), dels hörande till dessa språk och deras
litteratur, därur lånad o. s. v. - Om betydelsen af
ordet "romansk" i konsthistorien se Romansk stil.
H. A.*
Romanska språk. Med hvarje ny eröfring, som romarna
gjorde, vidgade de äfven sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
