Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 823-824 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roos af Hjelmsäter. 3. Leonard Henrik R. - Roos. 1. Petrus R. - Roos. 2. Matilda Lovisa R. - Roos, Rosalie Ulrika. Se Olivecrona, sp 615 - Roos. 1. Adolf Vilhelm R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

resan till Tyskland och Italien utgåfvos "tämligen
vårdslöst" af K. E. Ekmarck 1836. - Hans
syster Catherine Marie R., f. 1786, d. 1865,
gift 1814 med prosten Magnus Lagerlöf, var
miniatyrmålarinna, antagligen lärjunge till Gillberg.
C. M. St-k. l o. 2. F. R. A. 3. G-g N.

Roos [röJs]. 1. Petrus R., präst, f. 11 maj 1740
i Rödinge socken, Malmöhus län, d. 10 nov. 1832
i Västerstad, studerade i Linköping och Lund,
promoverades till filos. magister 1766 samt
prästvigdes s. å. Han blef kyrkoherde i Skartofta
och Öveds patronella pastorat af Lunds stift 1773,
i Västerstads och Östraby församlingar af samma
stift 1789, kontraktsprost 1802, jubelmagister i Lund
1817 samt teol. doktor 1818. R. var en mycket nitisk
och framstående församlingslärare och en synnerligen
produktiv skriftställare på det religiösa området. Mot
upplysningsfilosofien i Voltaires anda ifrade han
mycket. En stor mängd andliga tal och afhandlingar
samt predikningar finnes efter honom.

2. Matilda Lovisa R., den föregåendes sonsons dotter,
författarinna, f. 2 aug. 1852 i Stockholm, d. 17 juli
1908 i Stocksund, utgaf 1881 en anonym berättelse,
Marianne, som mottogs med erkännande, och fortsatte
sedan med ökad framgång sitt författarskap med
romanerna Höststormar (som följetong 1881; i bokform
1887; höll. öfv. 1891), Vårstormar (I883), Hårdt
mot hårdt (1886; holl. öfv. 1888) och Familjen
Verle (1889, 3:e uppl. 1913; holl. öfv. 1891) samt
novellsamlingarna Berättelser och skizzer (1884;
da. öfv. 1886) och Lifsbilder (1888; 2:a uppl. 1911;
da. öfv. 1894). Dessa arbeten voro ledigt skrifna
skildringar ur hvardagslifvet och medelklassen,
ofta med satirisk udd och en pessimistisk
helhetsuppfattning, men väsentligen utan mera
utpräglad tendens. Påverkad af moderna rörelser
(Tolstoj och engelsmannen Robertson), genomgick
fröken R. 1887-88 en religiös kris, hvarefter hon
återupptog sitt författarskap med starkt betonad
kristlig hållning. Till detta senare skede höra utom
uppbyggelseböcker och sedelärande barnberättelser
(en samling är utkommen på eng.) Genom skuggor
(1891-92; 3:e uppl. 1908), Önskekransen (1892; 5:e
uppl. 1907), Helgsmålsklockan (1896; 2:a uppl. 1910,
ty. öfv. 1906), Från norrskenets land (1897; 2:a
uppl. 1911), Hägringar (1898), Djupets sagor (1901;
2:a uppl. 1909), De osynliga vägarna (1901; 3:e
uppl. 1908; öfv. till fi., da. och ty.), Hennes son
(1904; 2:a uppl. 1908; ty. öfv. 1906), En springande
gnista (1906), Hvit ljung (1907; 3:e uppl. 1908,
fi. öfv. s. å.), Maj (1908; 2:a uppl. 1909), En moders
dagbok (1908) och den postuma diktsamlingen När bladen
falla (1909). Ett försök till psykologisk tolkning
af Paulus, Saulus af Tarsus (1892, 2:a uppl. 1911;
fi. öfv. 1897) kan äfven nämnas.

- Ett par af de tidigare
bland dessa arbeten innehöll ett nytt element i
bondeskildringar från Hälsingland; alltmer upphörde
emellertid fröken R. att söka konstnärlighet i
framställningen; personskildringen vardt abstrakt och
förenklad, det hela ytterst konventionellt. 1. J.H.B.*

Roos [rcös], Rosalie Ulrika. Se Olivecrona,
sp. 615.


Roos [röis]. 1. Adolf Vilhelm R., ämbetsman,
f. 21 juni 1824 i Kristinestad, Finland, d. 19
jan. 1895 i Stockholm, åtnjöt undervisning i Vasa
trivialskola och på Åbo gymnasium samt öfverflyttade
1845 till Sverige, där han s. å. inskrefs som
student vid Uppsala universitet. 1851 aflade han
kansliexamen, tjänstgjorde en tid som e. o. kanslist
i Finansdepartementet och några andra ämbetsverk
samt anställdes 1856 som sekreterare hos den
då nybildade Telegrafstyrelsen och upprättade i
denna egenskap förslag till reglemente och andra
författningar rörande den nya inrättningen. 1860
antogs R. till sekreterare hos Generalpoststyrelsen
och befordrades 1863 till kanslidepartementschef
samt utnämndes i nov. 1867 till generalpostdirektör,
från hvilken befattning han afgick i okt. 1889. I
honom fick svenska postverket sin nydanare och en
värdig företrädare utåt vid Sveriges deltagande
i det på denna tid började och alltsedan, i
synnerhet efter världspostföreningens stiftande
(1874), oaflåtligt pågående arbetet med de
mellanfolkliga postförbindelsernas förbättring och
utvidgning. Redan före öfvertagandet af chefskapet
för postverket hade R. innehaft uppdrag att med
främmande makter underhandla om postfördrag:
1864 med Preussen, 1865 med Danmark och 1867 med
Frankrike. Vorden generalpostdirektör, fick han vid
flera tillfällen bedrifva liknande underhandlingar
med Danmark, Preussen, Frankrike m. fl. länder. Sina
betydelsefullaste uppdrag i hithörande afseende
beklädde emellertid R. som Sveriges ombud på de
allmänna internationella postkongresserna i Bern 1874
och i Paris 1878, på konferensen i sistnämnda stad
1880 samt på postkongressen i Lissabon 1885. Under
R:s skickliga och energiska ledning tillegnade
sig svenska postväsendet en grad af utveckling,
som med ens ställde det bland samtidens främsta
postinrättningar. Af märkligare förbättringar,
som åstadkommos under hans ledning af postverket,
må omnämnas: införande af likformigt porto för
brefväxling mellan Sverige, Norge och Danmark;
fastställande af medelporto för paketförsändelser;
införande af postanvisnings- och postförskottsrörelsen
samt af brefkort och kortbref; upphäfvande af det
ovillkorliga frankotvånget, af brefbärarskillingen
för hemburna postförsändelser, af tidningsstämpeln, af
fribrefsrätten och af kronobrefbäringen; ombildande af
assuransväsendet; postbefordringstungans aflyftande
från posthemmanen och postskjutsens ställande på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>