Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 833-834 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roosval, Johnny August Emanuel - Roosval-Kallstenius, Gerda Maria. Se Kallstenius 2 - Root, Elihu - Root-and-branch-partiet - Rooth, Karl Anders - Roothaan, Johann Philipp von - Roots blower. Se Blåsmaskin - Roozeboom, Hendrik Willem Bakhuis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vilhelmina R., född riksgrefvinna von Hallwyl, f. 29
juli 1867, gift 1907, har utfört skulpturarbeten
i marmor, granit och andra stenarter, bl. a. en
minnesvård i form af ett kolossalt medeltida kors med
reliefer, hugget i granit (1915, på von Eckermanska
grafven på Frustuna kyrkogård i Södermanland),
öppna spisar o. a. samt äfven stiliserade grupper
med bibliska ämnen, snidade i trä och målade.

Roosval-Kallstenius [röisvall-], Gerda Maria. Se
Kallstenius 2.


Root [rot], Elihu, nordamerikansk jurist och
statsman, f. 15 febr. 1845 i Clinton (staten New
York), graduerades 1867 vid University law school
i New York, vann snart rykte som framstående
advokat och deltog verksamt i de reformifrande
republikanernas kamp mot korruptionen i staten New
York. R. var 1883-85 Förenta staternas attorney
i nämnda stats södra distrikt. Aug. 1899 blef
han krigsminister i presidenten Mc Kinleys
kabinett och bibehöll samma post äfven under
presidenten Roosevelt till febr. 1904. Han var en
af de dugligaste krigsministrar Förenta staterna
haft, reorganiserade i intimt samarbete med sin
personlige vän Roosevelt armén efter kriget med
Spanien, inrättade en generalstab och igångsatte
ett energiskt och vidsynt reformarbete på det af
amerikanska trupper ockuperade Cuba samt på de under
militär förvaltning stående Filippinerna. 1903 var
R. medlem af den skiljedomskommission, som afgjorde
tvisten med Storbritannien om Alaskas gräns enligt
1825 års brittisk-ryska fördrag. R. återinträdde
juli 1905 i Roosevelts kabinett som utrikesminister
och innehade denna post till jan. 1909 samt har
sedan dess varit ett af staten New Yorks ombud i
unionens senat. Sedan 1910 är R. medlem af permanenta
skiljedomstolen i Haag, och s. å. förde han inför
denna Förenta staternas sak vid skiljedomsförfarandet
om fiskerätten vid Newfoundland. Som utrikesminister
besökte R. 1906 panamerikanska konferensen i
Rio de Janeiro och företog i samband därmed en
mycket uppmärksammad rundresa till de förnämsta
sydamerikanska republikernas hufvudstäder, öfverallt
emottagen med stora hedersbetygelser och flitigt
verksam för att undanröja misstro mot Förenta
staternas tolkning af Monroedoktrinen. I sina tal
sökte han öfvertyga de sydamerikanske statsmännen,
att Förenta staterna ej gentemot öfriga amerikanska
republiker hyste några planer på landvinning eller
förmynderskap och att ett förtroendefullt närmande
till Washington ej skulle betyda någon fara för deras
själfständighet, men väl ökad trygghet mot yttre
faror. R., som ansågs i Roosevelts kabinett utöfva en
hälsosamt dämpande inverkan på sin vän presidentens
impulsiva politik, framträdde som utrikesminister
såsom en varm vän af skiljedomstanken och afslöt
massor af
skiljedomstraktater (bl. a. med Storbritannien, Frankrike,
Spanien, Japan och de nordiska länderna). Han är
sedan 1910 president i Carnegiestiftelsen för den
internationella fredssakens främjande och hedrades
1913 med Nobelska fredspriset för sin verksamhet för
skiljedomsinstitutets utveckling. S. å. uppträdde han
i amerikanska senaten kraftigt för hänskjutande
till skiljedom af tvistefrågan med England om
fraktafgifterna i Panamakanalen, och 1914 verkade han
till denna frågas lösning genom amerikansk eftergift
lagstiftningsvägen. V. S-g.

Root-and-branch-partiet
[rö’t ön brä;nj-], en puritansk meningsgrupp i
England. Se Milton, sp. 547.

Rooth [rwt], Karl Anders, humoristisk skald,
f. 1764, d. 17 maj 1803, var assistent vid
rådhusrätten i Stockholm, blef bekant genom
åtskilliga skaldestycken, i hvilka han med rätt
mycken ledighet, men utan djupare anda efterhärmat
vissa af Bellmans egendomligheter. Sådana äro
Parentation i anledning af bränvinsbristen (1786),
Bacchi ströskrifter (s. å.), den mycket sjungna visan
Nya slagtarhuset (s å.) samt den bekanta visan När
jag bärs ur mitt hus etc. P. Hanselli utgaf 1857
hans Skaldestycken (i förening med A. Bergstedts).
-rn.*

Roothaan [råtan], Johann Philipp von, jesuitgeneral,
f. 1785 i Amsterdam, d. 1853, blef, efter någon
tids verksamhet i Ryssland i jesuitordens tjänst,
ordenspredikant i Brieg i Valais och därefter lärare
vid jesuitkollegiet i Turin. Vald till ordensgeneral
1828, inrättade han i denna egenskap 8 nya provinser:
i Italien (2), Frankrike (2) samt i Tyskland,
Belgien, Holland och Förenta staterna. Han gjorde
sig äfven känd för stor klokhet, för en viktig
edition af Loyolas "Exercitia" samt i öfrigt
för sin energiska verksamhet för jesuitordens
innerliga anslutning till de romersk-hierarkiska
tendenserna. Han är äfven författare till den inom
jesuitorden sedan 1832 följda studieplanen Ratio atque
instilutio studiorum Societatis Jesu. Biografi
af Alberdingk-Thijm 1885 (tysk uppl. 1898).
J. II. B.*

Roots blower [rorts blåuV], bergsmek. Se Blåsmaskin.


Roozeboom [råsebåm], Hendrik Willem
Bakhuis, holländsk fysikalisk kemist, f. 24 okt. 1854
i Alkmaar, d. 8 febr. 1907 i Amsterdam. Utgången
ur enkla förhållanden, var R. 1874-78 anställd i
en kemisk fabrik, studerade i Leiden, blef 1878
assistent vid universitetslaboratoriet där samt
öfvergick 1890 till lektor och 1896 till professor
i oorganisk och fysikalisk kemi vid universitetet
i Amsterdam. - R:s förnämsta lifsgärning är att ha
insett och klargjort den för den kemiska jämviktsläran
ytterst stora betydelsen af den amerikanske forskaren
Gibbs’ s. k. fasregel (se Metallografi,
sp. 245-246) som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>