Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 899-900 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosenhane. 2. Schering R. d. ä. - Rosenhane. 3. Johan R., f. 1611

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som han fortfarande skötte med utmärkt drift.
1654 skickades han att bilägga stridigheterna med
staden Bremen, hvaruti han äfven lyckades till
konungens stora nöje, hvilket tog sig uttryck i R:s
utnämning s. å. efter hemkomsten till lagman i
Södermanland. Efter att ha bevistat den märkliga
riksdagen 1655 och s. å. hållit undersökning om
förhållanden vid Kopparberget, ledsagade R.
sommaren 1656 drottning Hedvig Eleonora öfver till
Preussen, hvarest han af konungen begagnades i
åtskilliga tillfälliga diplomatiska värf. 1657
deltog han flitigt i rådsöfverläggningarna, och 1658
åtföljde han drottningen till utskottsriksdagen i
Göteborg, hvarest han lyckönskade konungen "på
hela rikets vägnar". Efter att danska kriget på
nytt utbrutit 1658, nedkallades R. till armén att
gå konungen till handa i diplomatiska värf och i
kansligöromålen. Sålunda förde han underhandlingarna
med de franska, engelska och holländska
sändebud, som infunnit sig för att bringa striden
till slut, och förordnades jämte Sten Bielke till
kommissarie vid fredsunderhandlingen med
Danmark. Efter konungens död, 1660, förnyades
sistnämnda fullmakt, och kommissarierna undertecknade
freden 27 maj s. å. Vid den s. å. följande
riksdagen i Stockholm hälsade R. ständerna
å den nye konungens vägnar och fattade i pennan
det bekanta "additamentet" till 1634 års
regeringsform, hvilket lade regeringens tyngdpunkt
i rådets hand. I dettas förhandlingar under de
följande åren deltog R. med intresse och
understödde varmt de sunda hushållningsgrundsatser,
som förfäktades af riksskattmästaren G. Bonde.
R:s sista offentliga värf var hans deltagande i den
kommission, som 1662 hade till uppgift att
förbereda Skånes, Hallands och Blekings verkliga
införlifvande med Sverige. — R:s karakteriserande
egenskaper voro ett klart hufvud, vidsträckta
kunskaper, stor lätthet att uttrycka sig såväl muntligt
som skriftligt, aristokratisk åskådning, rättsinne
samt ett godhjärtadt och anspråkslöst väsen. —
Han författade en mängd skrifter, bland hvilka må
nämnas adelns bekanta stridsskrift vid 1650 års
riksdag, Samtal om de donerade godsens reduktion
emellan junker Per, mäster Hans, Nils Andersson
och Jon i Berga (tr. 1768), samt hans själfbiografi
(tr. i Gjörwells "Nya sv. biblioteket").
Minnespenningar ha öfver R. slagits såväl i Sverige (bl. a.
af Svenska akademien, 1825) som i Tyskland.
Hans bild i olja finnes, utom på andra ställen,
i underhandlingssalen
i Münster och i Stora
rådhussalen i Stockholm.
Jfr A. Stille, "S. R. som diplomat
och ämbetsman" (1892).


J. Rosenhane.

3. Johan R., friherre, den föregåendes broder, riksråd,
f. 11 febr. 1611 på Torp, d. 1661. studerade i Uppsala, företog
1631-36 utrikes resor och anställdes efter hemkomsten 1637
genom Axel Oxenstiernas och Schering R:s inflytande
som hofmästare hos pfalzgrefven Karl Gustaf,
hvilken han åtföljde på hans utrikes resor 1638-40.
R. blef vice landshöfding i Östergötland
1643, underståthållare i Stockholm 1645 samt
landshöfding i Viborg 1646 och i Östergötland
1655. I sistnämnda egenskap fungerade han som
ledare af landskapsmötet 1656 i Linköping. R.,
som 1654 erhållit friherrlig värdighet,
inkallades 1658 i rådet. Hans i Riksarkivet förvarade
"Diarier" (1652-61) äro af värde för historieforskningen.

4. Gustaf R., friherre, broder till den föregående,
skald, f. 19 maj 1619 på Torp, d. 26 mars 1684 i
Stockholm, studerade vid Uppsala universitet och under
utländska resor, som räckte 1637-40 och hvarunder
han väsentligen uppehöll sig i Frankrike och Italien,
samt ingick sedermera i rikets tjänst. Då han 1654
blef friherre, var han redan vice president i Svea
hofrätt. Han var 1661-64 president i Dorpats
hofrätt och utnämndes 1672 till häradshöfding i
Uppland, hvilken befattning han dock troligen icke
länge innehade. — R. anses på goda grunder vara
författare till några diktsamlingar, som utgåfvos
under märket Skogekär Bärgbo. Den ena är Wenerid
(1680), som i titeln säges vara "för mehr än trettio
åhr sedan skrifwin". Det innehåller en följd af
100 sonetter (utom inledningssonetten) öfver skaldens
kärlek till en ung kvinna och röjer en ren och fin,
fast ej synnerligt stark fantasi och ett för sin
tid ovanligt välde öfver språket. Dikterna äro
skrifna med afsikt att visa svenska språkets
användbarhet för skaldiska syften och bäras af
en utpräglad känsla för den konstnärliga formens
betydelse. I sin allmänna uppfattning ansluter
sig R. till Petrarca; formellt har han sina
förebilder i den samtida tyska och franska
poesien (jfr G. Castrén, "Stormaktstidens diktning",
1907). Fyratijo små wijsor (1682) förskrifva sig
likaledes från 1650-talet. I Thet swenska språketz
klagemål (1658; ny uppl. 1706) ger sig skaldens
fosterlandskänsla luft i varma ord; arbetet är
"inledningsdikten till stormaktstidens litteratur"
genom sin hänförelse för det inhemska språkets
uppodling och det antikvariska klassiska vetande, som
där begagnas i patriotiskt praktiskt syfte. Dessa
skrifter ha omtryckts genom G. E. Klemming i "Vittra
skrifter" af R. (1853). — R. utgaf därjämte Förklaring öfver
then 103 k. Davidz psalm (1680) samt Respublica
glacialis (1681), en skildring af vinterfisket i
Norden. Jfr E. Meyer, "G. R." (1888), E.
Sundström, "Studier öfver Skogekär Bärgbo"
(1914), och O. von Friesen, "Hvem var Skogekiär
Bärgbo?" (i "Svenska studier tillägnade Gustaf
Cederschiöld", s. å.). Intet kändt porträtt af R.
finns.

5. Johan Scheringsson R., friherre,
son till R. 2, ämbetsman, f. 16 mars 1642, d. 3
sept. 1710 i Wismar, fick sin första uppfostran hos
sin farbroder Johan R. i Viborg, där han med
nästan rörande hängifvenhet fäste sig vid sin
lärare, Folker Uhr, i hvars sällskap han, efter
slutade studier i Uppsala, företog sina utrikes resor
1660-63. Hemkommen, utnämndes R. till assessor
i Kommerskollegium, hvartill hans speciella
studier öfver handeln under vistelsen i Holland
torde gjort honom särdeles lämplig. Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>