Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 909-910 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosenkrands. 5. Gunde R. - Rosenkrands. 6. Jörgen R., f. 1607 - Rosenkrands. 7. Erik R., f. 1612 - Rosenkrands. 8. Oluf R. - Rosenkrands. 9. Niels R., f. 1627 - Rosenkrands. 10. Iver K. - Rosenkrands. 11. Frederik Kristian R. - Rosenkrands. 12. Niels R., f. 1757 - Rosenkrands. 13. Marcus Gjöe R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

d. 1675, landsdomare i Skåne 1636 och riksråd
1653, författade dels uppbyggelseskrifter, dels
historiska och politiska skrifter på latin. Bland
de sistnämnda, som innehöllo skarpa angrepp på
Sverige (1644-45 och 1657-60), må nämnas Speculum
fidei danicæ et perfidiæ suedicæ (1659) och
en vidlyftig motskrift mot P. Coyet (1660).

Under
kriget mot Sverige uppsatte han på egen bekostnad ett
regemente och deltog personligen 1659 i Köpenhamns
försvar. Hans fosterländska sinnelag visade sig
äfven i flera förslag till ändring af styrelsen
(bl. a. genom att införa regeringskollegier efter
svenskt mönster) samt förbättringar i härväsendet,
sparsamhet i statshushållningen och lättnader i
bondeståndets villkor. Efter regementsförändringen
1660 blef R. kungligt råd och assessor i Höjesteret,
men då ekonomiska svårigheter, vållade af hvarjehanda
dåraktiga spekulationer, gjorde honom mindre lämplig
för sistnämnda ämbete, rådde man honom att afsäga
sig det. Han upptog detta som en grof kränkning och
ett tecken till förföljelse samt begaf sig 1664 till
Sverige, där han nödtvunget och öfvergifven stannade
till sin död. Jfr Kr. Bruun, "G. R." (1885).

6. Jörgen R., den föregåendes broder,
f. 1607, d. 1675, räntmästare 1648 och "hofmester"
vid Sorö akademi 1653; han egde så stor teologisk
lärdom, att han vid ärkebiskop Svanes död, 1668,
ifrågasattes som dennes efterträdare.

7. Erik R., de föregåendes broder, f. 1612, d.
1681, geheimeråd 1675, fortsatte undervisningen på
Rosenholm, men gjorde sig mest bekant genom
sitt oförskräckta uppträdande mot Cromwell
under en diplomatisk beskickning till England 1652.

8. Oluf R., baron, f. 1622, d. 1685, var son till
"rike Holger R." till Glimminge i Skåne (f. 1586,
d. 1647), som blifvit beryktad genom den råa och
öfvermodiga behandling han lät öfvergå biskop Mads
Jensen Middelfart 1635. R. författade 1663 en
skarp motskrift mot generalauditören P. Tschernings
angrepp på adeln, men blef det oaktadt
"baron och geheimeråd 1671. Äfven då
en tysk professor Bruno i en skrift sökt visa,
att Danmark alltid varit ett arfrike och danska
adelns valrätt ett rent öfvergrepp, uppträdde R.
med ett kraftigt genmäle, Apologia nobilitalis
Danicæ (1682), för hvilket han anklagades för
majestätsbrott, dömdes förlustig sina ämbeten,
förvisades från Köpenhamn och bötfälldes till
20,000 rdr.

9. Niels R., den föregåendes kusin,
krigare, f. 1627, d. 1676, tjänade 1649-57 under
U. K. Gyldenlöve i Flandern, utmärkte sig som
öfverstelöjtnant 1658 vid Köpenhamns försvar, ledde
1667 ff. de nya befästningsarbetena vid Köpenhamn
och blef 1672 stadens kommendant samt medlem af
krigskollegiet. Som generallöjtnant ledde han
1675 stormningen mot Wismar och stupade 1676 under
anfallet på
Hälsingborg, kort före fästningens dagtingan. -
R:s änka, Berthe Skeel, var den ena af Roskilde
jungfrustifts grundläggare.

10. Iver R., son till R. 7, f. 5 dec. 1674, d.
15 nov. 1745, afgick 1700 som diplomat till
Karl XII i Livland, men blef icke mottagen och var
1702-05 danskt sändebud i England. 1708-09
åtföljde han som hofmarskalk Fredrik IV på hans
utländska resa och var 1710-14 ånyo sändebud
i England. Han blef geheimeråd 1717 och
president i kommerskollegiet, men aflägsnades 1723 i
följd af konungens ovilja mot den gamla danska adeln.
Efter Kristian VI:s tronbestigning 1730 blef
han återkallad och utnämnd till "oversekretær"
både i danska och tyska kansliet samt hade som sådan
stort inflytande, men undanträngdes 1735 och
måste 1740 lämna äfven geheimekonseljen.
Som universitetets patronus hade R. väsentlig del
i dess nya stiftelseurkund 1732.

11. Frederik Kristian R., den föregåendes son, f.
1724, d. 1802, blef 1754 deputerad i amiralitetet
och 1763 "oversekretær" för marinen samt 1766
äfven för hären. Styrelsen öfver flottan måste han
likväl lämna 1766, men var geheimeråd i konseljen
1767-70 och blef 1784 ånyo statsminister. R.
bekämpade 1788 upphäfvandet af "stavnsbaandet"
och sökte t. o. m. tränga bort A. P.
Bernstorff, men fick själf afsked. Med R. utdog
den mest berömda grenen af R:ska släkten.

12. Niels R., tillhörande en utarmad norsk
gren af släkten, f. 1757, d. 1824, blef
redan 1789 sändebud i Petersburg och förflyttades 1795
till Berlin samt deltog 1798-99 i kongressen
i Rastatt. 1800 sändes han ånyo till Petersburg och
slöt där traktaten om den väpnade neutraliteten, men
blef kort därpå oväntadt utvisad ur Ryssland på kejsar
Paul I:s egen befallning. 1802-03 var han dock
för tredje gången i Petersburg och 1809 fullmäktig
vid fredsunderhandlingarna i Jönköping, blef 1810
utrikesminister - den förste dansken sedan Iver
R. 1735 - och behöll denna ställning till sin död.
Han sökte förgäfves förmå Fredrik VI att bryta
förbundet med Frankrike och afvisade på Wienkongressen
1815 med kraft tanken att låta danska hertigdömet
Slesvig inträda i tyska förbundet lika väl som det
tyska Holstein.

13. Marcus Gjöe R., den föregåendes broder,
norsk statsman, f. 25 jan. 1762 i Tveit vid
Kristiansand, d. 11 maj 1838 i Kristiania, tog 1784
juridisk examen i Köpenhamn, blef s. å. auskultant
vid overhofretten i Kristiania, där han 1785-90 var
assessor. 1790 slog han sig ned som godsegare på
Lerbæk vid Frederikshavn i Jylland, men flyttade
tillbaka till Norge och var magistratspresident
i Kristiania 1794-97. Genom sitt giftermål
1796 förvärfvade han betydliga gods i Smaalenene,
hvars amtman han blef 1804, hvarjämte han s. å.
utnämndes till kammarherre. 2 sept. 1807 kallades
R. att intaga en plats i den under kriget tillsatta
regeringskommissionen för Norge, hvarjämte han i
följd af det vid dess första sammanträde fattade
beslutet om egen finanskassedirektion blef
dennas ordf. R. var 1809 en bland stiftarna af
Selskabet for Norges vel och deltog därjämte i dettas
sträfvanden att upprätta norska universitetet, till
hvars grundfond han lämnade afsevärda bidrag.
Efter regeringskommissionens upplösning var R. 1810-12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>