Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosén von Rosenstein. 4. Karl R. - Rosenådern. Se Saphena - Rosenörn, dansk adelssläkt - Rosenörn. 1. Ernst Emil R. - Rosenörn. 2. Matthias Hans R. - Rosenörn. 3. Theodor R.-Teilmann - Rosenörn. 4. Otto Ditiev R.-Lehn - Roseola - Rosersberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hist. o. ant. akad. (1810; hedersled. 1818),
Landtbruksakad. (1812), Svenska akademien (1819),
Vet. soc. i Uppsala (1820) och Mus. akad. (1822). I
sitt inträdestal i Sv. akad. (1820) tillskref han
akademiens val dess aktning för N. von Rosenstein,
"hvars faderliga hjärta", som orden föllo,
"akademien velat hugna genom upphöjelsen af en ömt
vårdad fosterson". - R. var en vänsäll, hjälpsam
man med ett intagande yttre, glad och angenäm
som sällskapsbroder, "en sammansättning af präst,
adelsman, officer och landtman". Han var kunnig
i riksdagsärenden och hemmastadd i de klassiska
språken, mindre däremot i teologi. Ekonomiska
svårigheter förbittrade hans senare år och nödgade
honom att vistas på landet och iakttaga den
största sparsamhet. - Utom nyssnämnda Inträdestal
(Sv. akad:s handl. ifrån 1796, d. IX, 1822) finnas
af R. tre akademiska afhandlingar samt åtskilliga
tal och predikningar. Hans efterträdare i Svenska
akademien, J. Berzelius, tecknade där hans minne
(Sv. akad:s handl., d. XIX, 1841). Med R. utslocknade
ätten Rosén von Rosenstein på svärdssidan. 1. - rn.*
2. -rn. (K. W-g.) 3. (H. W-1.) 4. K. B. W-n.
Rosenådern, anat. Se Saphena.
Rosenörn, dansk adelssläkt, hvars stamfader, assessor
Peder Mathissön, adlades 1679. Sedan 1848 ha från
denna släkt utgått 4 ministrar.
1. Ernst Emil R., f. 7 nov. 1810, d. 8
aug. 1894, var 1841-71 godsegare i Jylland,
1855-69 med ett kort afbrott folketingsman,
1869-70 ecklesiastikminister, 1862-72 direktör
för landbohöjskolan och 1870-83 "overpresident"
(öfverståthållare) i Köpenhamn samt kurator för
Vallo stift 1869-83 och för Vemmetofte kloster 1872-
83. Sedan 1879 var han kungavald landstingsman
och fick 1883 titeln geheimeråd. Han deltog
äfven verksamt i arbetet för förbättring af de
fattigare klassernas ställning, var 1875-78 ordf. i
den stora arbetarkommissionen och stod 1884 i
spetsen för den s. k. "selvbeskatningen" för
fäderneslandets försvar.
2. Matthias Hans R., f. 24 nov. 1814,
d 30 mars 1902, blef 1847 stiftsamtman på
Island, var maj 1849-juli 1851 inrikesminister
och 1849-53 folketingsman samt blef jan. 1852
kabinettssekreterare hos konungen, men afskedades
ett år därefter, emedan han som nationalliberal
i riksdagen röstat mot ministeriets förslag
om tullgränsens flyttande från Eider till Elbe.
1854-85 var han amtman i Randers och 1861-1900 k.
kommissarie vid de jylländska järnvägarna; vid
sitt afsked 1885 fick han titeln geheimeråd.
1856-61 var han led. af riksrådet, men deltog ej
senare i det politiska lifvet. R. idkade flitigt
historiska studier och utgaf Grev Gert af Holstein
og Niels Ebbesön af Nörreris, 1-2 (1887-1901) samt
Lösrevne blade af livsminder (1888).
3. Theodor R.-Teilmann, f. 17 sept. 1817,
d. 10 jan. 1879, var 1853-59 herredsfoged, blef 1861
egare af stamgodset Nörholm, i hvars skötsel han
visade både skicklighet och liberalitet mot bönderna,
och var 1859-66 landstingsman, 1866-68 först
ecklesiastik- och sedan justitieminister samt
blef efter sin afgång som minister kungavald
medlem af landstinget.
4. Otto Ditlev R.-Lehn, f. 28 maj 1821,
d. 21 maj 1892, ärfde baronierna Guldborgland
på Lolland och Lehn på Fyn samt var sedan 1864
landstingsman och sedan 1870 med ett kort afbrott
utrikesminister. 1870 blef han direktör för
k. tafvelgalleriet ("den kongelige malerisamling")
och 1871 därjämte för gravyrsamlingen, hvilka
sistnämnda värf han omfattade med stort intresse.
l-4. E. Ebg.
Roseola, med., runda eller ovala, någon gång
oregelbundna, rosenröda, icke upphöjda, tämligen
välbegränsade fläckar i huden. Fläckarna äro små,
hampfrö- till nagelstora och försvinna för ett
ögonblick vid tryck. Efter att ha bestått en kortare
tid blekna de af, utan att lämna något annat spår
efter sig än stundom en kortvarig fjällning. De bero
i hufvudsak på en, oftast inflammatorisk, utvidgning
af de ytligaste (subpapillära och papillära)
hudkärlen och uppträda vid olika infektionssjukdomar,
t. ex. mässling, syfilis och tyfoidfeber. Liknande,
men betydligt större och mera oregelbundna kallas
erytem (se d. o.). L. Mbg.
Rosersberg, kungsgård och slott i Norrsunda socken,
Stockholms län, vid Mälarens fjärd Skarfven och nära
R. station på Stockholm–Uppsalabanan. Kungsgården,
som disponeras af konungen, utgör med Viggeby
kungsladugård 7 3/4 mtl och har en areal af 790
har. Tax.-värdet på kungsgården 127,400 kr., på
kungsladugården 66,500 kr., på slottet 100,000 kr. och
på skjutskolans byggnader 37,200 kr. (1914). Slottet,
uppbyggdt af riksmarskalken grefve Gabriel Oxenstierna
(d. 1673), men nu till det yttre mycket förändradt,
ligger på en höjd med en öppen borggård framför.
 |
| Fig. 1. Rosersbergs slott i nutiden. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
