Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rotfrukter - Rotfruktsröta - Rotgeln. Se Rödhaken - Roth, Martin David - Roth, Johan Jakob - Roth, Magnus - Roth, Alfred - Roth, Albrecht Wilhelm - Roth, Justus Ludwig Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smaklighet, lättsmälthet och välgörande inverkan på
äfven det öfriga fodrets tillgodogörande. Rotfrukterna
anses därför ha den största betydelse i en ekonomisk
utfodring. Äfven för åkerbruket äro de af stor vikt,
i det att de lämna större fodervärde på ytenheten
än någon annan af våra åkerbruksväxter och därjämte
föranleda grundlig bearbetning, rik gödsling och
ogräsets bekämpande, hvilket allt rotfruktsodlingen
fordrar för att lämna rik afkastning, men också bättre
än andra odlingar kan betala. Rotfruktsodlingen anses
därför som mätare på åkerbrukets och kreatursskötselns
ståndpunkt, men har först på senaste tid vunnit
någon större utsträckning och intar i hela riket
ej fullt 3 proc. af åkerjorden. Högst står den
i Malmöhus län, där rotfrukter intaga omkr. 10
och i vissa sockerbetsodlande distrikt ända till
20 proc. af hela åkervidden; därefter följa öfriga
sockerbetsodlande län, Kristianstads med 8, Gottland,
Halland och Blekinge med omkr. 5 samt Skaraborgs och
Östergötlands län med under 2 proc. af åkern använd
till rotfrukter. Minst utbredd är denna odling i
Bohuslän, Västmanland, Uppland, Värmland och Norrland
med mindre än l proc. af åkern till rotfrukter. Af
dessa odlas mest rofvor, i södra och mellersta Sverige
äfven kålrötter på styf och morötter på lätt jord,
och i södra Sverige äfven socker- och foderbetor. Se
Beta, bot., Brassica, Fodermedel och
Morotsläktet. H. J. Dft.
Rotfruktsröta, bot., växtsjukdom på beta, rofva,
kålrot, morot m. fl. växter. Se Sclerotinia.
Rotgeln [rå’t-], zool. Se Rödhaken.
Roth, Martin David, målare, f. 1756, d. 1805, blef
student i Lund och sedermera elev vid konstakademien
i Stockholm, där Pilo var hans lärare. Han erhöll
1782-84 flera belöningar samt blef 1783 ritmästare
vid Lunds universitet. I Lund verkade han äfven som
porträttmålare, och universitetets samling förvarar
många prof på hans konst. Ett porträtt af H. Schartau
finnes återgifvet i gravyr och litografi.
-rn.*
Roth, Johan Jakob, partigängare, f. 2 febr. 1772 i
Sarkkila by, Ikalis, d. l sept. 1839 på Saarilaks
boställe i Teisko, var vid utbrottet af 1808
års finska krig förare vid Björneborgs regemente
och deltog med detta i flera af de märkligaste
drabbningarna, bl. a. vid Lappo 14 juli 1808. Dagen
efter denna strid sändes R. med endast 40 af honom
utvalda och likasom han själf med dessa nejder
förtrogna björneborgare att genom smärre företag
bereda fienden afbräck. Till skaran slöt sig
fältväbeln Spoof. Från en liten holme i Ruovesi
företog han oaflåtliga ströftåg längs sjöar och
landsvägar, understödd af bönder och hemförlofvade
soldater. Han vågade t. o. m. angripa Tammerfors,
som försvarades af två ryska kompanier, men blef
tillbakadrifven. Den ryske öfverbefälhafvaren
Rajevskij ansåg ställningen så farlig, att han var
betänkt på återtåg till Tavastehus, men Kamenskij,
som vid denna tid efterträdde honom, beslöt att
hålla stånd i Jämsä. R. angreps af så öfverlägsna
krafter, att han måste draga sig tillbaka till
hufvudarmén. 10 aug. återförenade han sig med
sitt regemente. R. åtföljde armén till Sverige,
men återvände efter konventionen i Kalix till
hemlandet. Han erhöll afsked ur svensk
tjänst 1812 med löjtnants titel och fick
1815 guldmedalj för tapperhet i fält.
M. G. S.
![]() |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>