Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 1027-1028 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rough riders - Rouher, Eugène - Roujon, Henri - Roulade. Se Rulad - Roulers. Se Rousselaere - Roulette. Se Färggravyr, Kritteckningsmaner och Rulell - Roumanille, Joseph - Roundheads. Se Rundhufvuden - Rouquayrol-Denayrouzes dykarapparat. Se Dykeri, sp. 1162 o. fig. 6 - Roure y Bofill, Conrado - Rousay - Rousseau, Jean Baptiste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Cuba, en tid under Roosevelts eget befäl.
Jfr Th. Roosevelt, "The rough riders" (1899).


Rouher [roar], Eugene, fransk politiker, f. 30
nov. 1814 i Riom, d. 3 febr. 1884 i Paris, var
först advokat i sin födelsestad, men kastade sig
efter februarirevolutionen 1848 in på politiken,
blef deputerad både i den konstituerande och den
lagstiftande församlingen och var två gånger minister
under republikens korta tillvaro. Vid statskuppen
2 dec. 1851 slöt han sig omedelbart och hängifvet
till Napoleon och var sedan under hela dennes lefnad
en af hans mest nitiska, betrodda och oegennyttiga
tjänare och vänner. Han blef genast justitieminister
(3 dec. 1851-22 jan. 1852) och vid kejsardömets
upprättande ordförande i en af "conseil d’états"
sektioner. 1855 blef han minister för handel, jordbruk
och allmänna arbeten och genomförde som sådan en
mångfald betydande reformer, såsom kontrakten med de
stora järnvägsbolagen (1859), frihandelns införande
genom handelstraktaten med England (1860), åtskilliga
sociala förbättringar samt de stora arbetena för
Paris’ utveckling och försköning. 1863 utnämndes
R. till statsminister och blef som sådan kejsarens
officiella representant hos kamrarna. Han försvarade
glänsande och hårdnackadt 1852 års författning och
kejsarens personliga maktutöfning. Han ingrep äfven
med våld för att rätta de kommunala valen i önskad
riktning, men lyckades ej kväfva oppositionen
eller hindra utförandet af Napoleons liberala
tänkesätt. När oppositionen i parlamentet 1869 växt
sig alltför stark, nedlade R., hvars maktutöfning
förskaffat honom namnet "vicekejsaren", makten i
st. f. att böja sig. Han fortfor dock att vara en
af kejsarens mest intima rådgifvare och var 1870
president i senaten. Efter kejsardömets fall slog han
sig ned i London, lät förgäfves uppställa sig som
kandidat i dep. Gironde och Charente-inférieure
till nationalförsamlingen, men valdes 1872 på
Corsica. Han var sedan en af de mest energiske
cheferna för bonapartisterna, valdes 1876 både på
Corsica och i Riom, understödde efter "16 maj" de
Broglie och omvaldes till deputerad i Riom 1877. I
en på sin tid mycket uppmärksammad debatt uppträdde
han mot Gambetta på det varmaste till kejsardömets
försvar. Efter kejsarprinsens död drog han sig
alltmer från politiken, men uppträdde ännu 1880 i
deputeradekammaren till försvar för frihandeln. Hans
imponerande uppträdande och stora, stundom dramatiska
vältalighet i förening med hans finansiella
skicklighet och utomordentliga energi gjorde honom
till en af förgrundsfigurerna i det andra kejsardömets
historia. Jfr de Castellane, "Essais de psychologie
politique: M. Rouher" (i "La nouvelle revue", 1886).
E.A-t.

Roujon [röja’], Henri, fransk ämbetsman, f. 1853
i Paris, d. 1914, blef 1876 anställd i
departementet för allmänna undervisningen, var 1891-
1903 direktör för de sköna konsterna, blef 1903
konstakademiens ständige sekreterare och invaldes
1911 i franska akad. R. medarbetade i tidningar
(bl. a. i "Le temps" och "Le Figaro") och tidskrifter.
G-g N.

Roulade [rola’d]. Se Rulad.

Roulers [role]. Se Rousselaere.

Roulette [rolä’tt]. Se Färggravyr, Kritteckningsmaner
och Rulett.


Roumanille [romani’]], Joseph, provensalsk skald,
f. 1818 i Saint-Remy, d. 1891 i Avignon, var först
skollärare, därefter korrekturläsare och öppnade i
början af 1850-talet bokhandel i Avignon samt verkade
genom sitt initiativ kraftigt för den provensalska
vitterhetens återuppväckande. Han utöfvade
från början stort inflytande på folkets sedliga
luttring, dels genom sina friska och oskuldsfulla
skaldestycken, dels genom satiriska ströskrifter och
berättelser, i hvilka han med godmodig glädtighet
gisslade bl. a. folkuppviglarna i bygden efter
februarirevolutionen 1848. R. var ständig sekreterare
i det af honom stiftade
Feliberförbundet (se d. o.) och utgifvare af tidskriften
"Armana provençau". Bland hans utgifna arbeten
märkas diktkransen Li margarideto (Tusenskönorna;
1847), den komiska hjältedikten La campano mountado
(Klockspelet; 1857), julsånger (Li nouvè, 1865),
samlade prosaarbeten (Lis oubreto en proso, 1864)
och samlade dikter (Lis oubreto en vers, 1859; senast
1903). - Äfven R:s maka, Roso-Anaïs R., född Gras,
har framträdt med lyriska dikter. Jfr T. Hagberg,
"Den provencalska vitterhetens återuppståndelse i
det nittonde århundradet" (1873).

Roundheads [raVndhe^s], eng. Se Rundhufvuden.

Rouquayrol-Denayrouzes dykarapparat
[rokä-rå’1-d^näröses]. Se Dykeri, sp. 1162 o. fig. 6.

Roure y Bofill [rå’ore i bofi’lj], Conrado,
katalansk dramatiker, f. 1841 i Barcelona. Efter
någon tids verksamhet som advokat blef han under
märket "Pau Bunyegro" en flitig litterär medarbetare
i dagspressen, men har öfvervägande sin betydelse
som dramatiker. Hans arbeten äro alla skrifna på
katalansk vers och omfatta alla arter af dramatik,
från historiska skådespel till zarzuela. De mest
betydande äro Una noya es per un rey (1865), La
vida al encant (1866), Un pom de violas (1869), La
comedia de Falset (s. å.), Un fi de festa (1871),
Lo tret per la culata, De tauladas en amunt (1872),
Claris (1879), Montserrat (1882), Lo desengany
(1885), Lo castell y la masia (1890), Quien mes mira
... (1891) och Lo quarto dels mals endresos (1892).
Ad. H-n.

Rousay [rö’sé~i], en af Orkney-öarna.

Rousseau [rosa], Jean Baptiste, fransk lyriker,
f. 1670 i Paris, d. 1741 i Bruxelles, var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>