Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rubens, Petrus Paulus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enhetliga, af en och samme artist utförda utsmyckning
räddades dock två altartaflor: Ignatius Loyola
botar de besatte och Franz Xavers underverk, båda
nu i Wiens hofmuseum. Strax efter fullbordandet af
detta storverk, ungefär samtidigt med hvilket den
outtröttlige konstnären skapade en hel rad andra
betydande arbeten, såsom Jesus på korset i Antwerpens
museum, Marias himmelsfärd i Wiens hofmuseum och
Düsseldorfs konstakademi, Laurentius’ martyrdöd,
De onda änglarnas nedstörtande och Grefvens af
Arundel och hans gemåls porträtt</i> i Münchens
pinakotek, Vildsvinsjakten i Dresdens museum,
De fyra världsdelarna och Jakten på det kalydoniska
vildsvinet i Wiens hofmuseum, Adam och Eva i Haags
museum, Mucius Scævola i Budapests museum, m. fl.,
erhöll R. beställning på en ännu mer betydande
målningssvit, nämligen af änkedrottning Maria af
Medici, som 1620, försonad med sin son, Ludvig XIII,
och återkommen till Paris, ville låta dekorera en
af Luxembourgpalatsets salar med en serie taflor,
framställande hennes egen historia. R. begaf sig
i början af 1622 till Paris för att mottaga det
smickrande uppdraget, uppehöll sig där ånyo 1623
för att se, huru ett par i Antwerpen då fullbordade
målningar tog sig ut, och 1625 uppsattes i palatset de
21 stora, af Joost van Egmont och andra af mästarens
lärjungar efter hans skisser utförda och af honom
själf öfvergångna dukarna, oöfverträffade praktstycken
i sitt slag och nu en af Louvres största prydnader,
om än, med sin blandning af verklighetsgestalter
och mytologiska personager, ännu mer njutbara för
hans i allegoriens irrgångar hemmastadda samtid än
för vår mer realistiskt anlagda tid. Under R:s andra
vistelse i Frankrikes hufvudstad började han spela en
rätt framstående roll som diplomat. Ståthållarinnan
Isabella, som mer och mer lärt sig sätta värde på
honom icke blott som konstnär, utan som en i allo
representativ, fint bildad världsman, hade redan
1623 på eget initiativ, d. v. s. utan att rådföra
sig med konungen, uppdragit åt R. och en nära
anförvant till dennes hustru att hos de holländska
generalstaterna utverka en förlängning af det 1609
åvägabragta tolfåriga vapenstilleståndet mellan
Spanien och dessa, men underhandlingarna runno ut i
sanden. 1625 knöt R. emellertid i Paris bekantskap
med den holländske miniatyrmålaren och äfventyraren
B. Gerbier, hertigens af Buckingham diplomatiske
agent, som två år senare i Bruxelles uppsökte R.,
försedd med en handskrifvelse från hertigen, som
ville åvägabringa ett vapenstillestånd mellan Spanien
och England. Genom Isabella fick konung Filip del
af planen, och ehuru monarken nyss undertecknat
ett hemligt, mot England riktadt alliansfördrag
och uttalade sitt missnöje öfver, att en så viktig
mission lagts i händerna på en artist, befallde han,
att underhandlingarna med Buckinghams agent skulle
fortsättas. R. sammanträffade i Delft med Gerbier,
kallades 1628 af Filip till Madrid, där han, jämte
afläggandet af sina rapporter, fick tillfälle att
ingående studera konungens utsökta Tizian-målningar,
pläga förtroligt umgänge med Velasquez och utföra en
mängd målningar för Filips och Isabellas räkning,
fick slutligen i uppdrag att låta förhandlingarna
fortgå, inträffade 1629 i London, där efter mordet
på Buckingham fredsvännerna fått ännu starkare
öfvertag, undertecknade på Filips vägnar
fredspreliminärerna, dubbades liksom den blifvande
fosterlandsförrädaren Gerbier af Karl I till riddare
och återkom 1630, af Filip adlad och utnämnd till
sekreterare i det nederländska hemliga rådet,
till Bruxelles, där freden definitivt afslöts. R.,
som 1626 mist sin älskade hustru och, när han nu
återvände från sina resor och diplomatiska uppdrag,
fann hemmet alltför ödsligt, ingick i slutet af 1630
ett nytt äktenskap, med patricierdottern Helene
Fourment, en yppig flamsk skönhet, hvilken blef
makens favoritmodell och som under det årtionde
deras sammanlefnad räckte, städse återfinnes i
hans målningar, än som Venus eller Diana i hans
mytologiska skapelser, än som Magdalena eller den
heliga Cecilia i hans religiösa kompositioner, än i
porträttframställningar. Bland R:s förnämsta arbeten
efter afslutandet af den stora serien bilder till
Marias af Medici ära, mångfaldiga, trots att hans tid
ju så starkt togs i anspråk för helt andra uppdrag,
må i främsta rummet nämnas porträtten af Isabella
Brant från hennes sista år i Uffizierna i Florens och
Petersburgs Eremitage, af Hertigen af Buckingham
i Palazzo Pitti i Florens och af Anna af Österrike
i Pradogalleriet i Madrid, af Ambrogio Spinola
(olika ex. i en privatsamling i Paris, i Braunschweigs
museum och i Nostiz-galleriet i Prag), af mästarens
söner Albert och Nicolas Rubens (i helfigur) i furst
Liechtensteins galleri i Wien, af Filip IV och dennes
gemål Elisabet af Bourbon i Münchens pinakotek, ett
förträffligt Mansporträtt i Braunschweigs museum,
bilderna af Caspar Gevartius i Antwerpens museum,
Grefve Arundel i mrs Gardners samling i Boston,
själfporträttet i Bruxelles’ museum, framställningarna
af Abbot Yrsselius i Köpenhamns museum och Biskop
Ophovius i Haags samt porträttgruppen af mästarens
svägerska Susanna Fourment och hennes lilla
dotter i Petersburgs Eremitage. Bland de religiösa
målningarna från denna period märkas Konungarnas
tillbedjan (två olika ex. i Antwerpens museum och
i Louvre), Lasarus’ uppväckande i Berlins museum,
den genialiska skissen Simson och lejonet (fig. 6) i
Stockholms Nationalmuseum, Jungfru Marias undervisande
i Antwerpens museum, Den heliga familjen (två olika
ex. i Pradomuseet i Madrid och i Crockers samling
i San Francisco), Marias himmelsfärd i Antwerpens
domkyrka, Maria, tillbedd af helgon i Augustinkyrkan i
samma stad, flera egenhändiga skisser i Pradomuseet i
Madrid, beställda af infantinnan Isabella, allegorier
förhärligande Det heliga sakramentets seger öfver
kätteriet o. s. v. och Abrahams och Melchisedeks möte
i hertigens af Westminster samling i London. Till
dessa arbeten sluta sig de mytologisk-allegoriska
målningarna Paris’ dom i Dresdens museum, Silenus’
triumftåg och Krig och fred i National gallery i
London (ett annat, mycket afvikande ex. af den
senare taflan i Münchens pinakotek), Nymfer
med ymnighetshorn i Pradomuseet i Madrid, de
kvasihistoriska framställningarna af Henrik IV
i slaget vid Ivry och hans Intåg i Paris, båda i
Uffizierna i Florens, samme monarks Eröfring af Paris,
i Berlins museum, samt tre allegoriska kompositioner,
behandlande Jakob I:s regering, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
