Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 1077-1078 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rubiaceæ - Rubiacéer. Se Rubiaceæ - Rubiacin, dets. som purpurin (se d. o.) - Rubiales - Rubianus, tysk humanist. Se Crotus Rubianus. - Rubicell - Rubicon - Rubidin - Rubidium - Rubiinæ, dets. som Rubiales - Rubin, ädelsten - Rubin, Markus - Rubinglas. Se Glasfabrikation, sp. 1287 - Rubinglimmer, miner. Se Göthit - Rubini, Giovanni Battista

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tvådelad klyffrukt. Familjen indelas i 2 underfam.:
Cinchonoideæ (Cinchonaceæ) med mångfröig
kapsel eller bär och Coffeoideæ med stenfrukt
eller klyffrukt; de med örtbladslika stipler och
klyffrukt försedda Coffeoideæ afskiljas ofta som
en särskild grupp, Stellatæ, till hvilken alla
i Sverige förekommande rubiacéer höra. De öfriga,
omkr. 4,500 arterna tillhöra till allra största delen
de varmare länderna. Mest bekanta af hithörande
växter äro kaffe- och kinaträden. Läkemedel lämna
arter af släktena Sickingia, Cinchona, Palicourea,
Uragoga, Richardsonia m. fl., garfämnen och färgämnen
arter af Uncaria, Gardenia och Rubia, välsmakande
frukter arter af Vangueria. Som prydnadsväxter
odlas arter af Cephalanthus, Bouvardia,
Gardenia, Ixora, Crucianella, Asperula m. fl.
G. L-m.

Rubiacéer, bot. Se Rubiaceæ.

Rubiacin, dets. som purpurin (se d. o.).

Rubiales, Rubiineæ, bot., växtserie
bland sympetalerna, utmärkt af de vanligen
aktinomorfa blommorna, som ha öfversittande,
vanligen 4-5-taligt hylle. Ståndare och
fruktblad äro lika många eller färre än
hylleflikarna. Hithörande växter äro vedväxter
eller örter med motsatta, oftast hela blad. Serien
omfattar familjerna Rubiaceæ, Caprifoliaceæ,
Adoxaceæ, Valerianaceæ och Dipsacaceæ.
G. L-m.

Rubianus, tysk humanist. Se Crotus Rubianus.

Rubicell, miner., gulaktigt röd spinell (se d. o.).
A. Hng.

Rubicon 1. Rubico, nu Pisciatello<sp></sp> eller måhända
Fiumicino, en liten i Adriatiska hafvet
några mil s. om Ravenna utfallande flod, som till
en del bildade gräns mellan Cisalpinska Gallien och
Italien. R. är särskildt bekant genom Julius Cæsars
öfvergång i jan. 49 (efter den äldre tidräkningen)
f. Kr. Som ståthållare i Gallien egde denne nämligen
icke rättighet att från sin provins bege sig in i
Italien, och med hans marsch med väpnad styrka öfver
gränsfloden var revolutionens bana beträdd. Också
skall han ha dröjt litet, men därefter beslutsamt och
ined orden "alea jacta est" ("tärningen är kastad") i
spetsen för sin här öfvergått floden. Däraf uttrycket
"gå öfver R." liktydigt med "taga det afgörande
steget". R. Tdh.*

Rubidin, Echtrot A l. Roccellin, kem., ett
azofärgämne (se d. o.), som motsvarar formeln C₁₀
H₆ (OH) . N₂ . C₁₀ H₆. S0₃ Na, och framställes
af ?-naftylaminsulfonsyra + ?-naftol. Det bildar
i kallt vatten svårt, i hett lättare lösliga
kristaller. Användes för rödfärgning af ylle
och i synnerhet siden samt är tämligen ljusäkta.
K. A. V-g.

Rubidium (af lat. rubidus, mörkröd, med hänsyn
till spektrallinjerna), kem., en af Bunsen 1860
upptäckt alkalimetall, som i naturen förekommer i små
mängder i mineralvatten, flera mineral, i växters aska
o. s. v. Mineralet karnallit (se d. o.) vid Stassfurt
innehåller omkr. 0,025 proc. rubidium, och vid
förarbetning af detta mineral på kaliumsalter kunna
rubidiumsalter erhållas ur moderlutarna. Metallen
är silfverhvit, har egentliga vikten l,5, är
mjuk som vax, smälter vid 38° och förvandlas i
rödglödgningshetta till blågrön gas. Den tänder sig
af sig själf i fuktig luft. Rubidium, hvars atomvikt
är 85,45 och tecknas Rb, liknar kalium i kemiska
förhållanden. P. T. C.*

Rubiinæ, bot., dets. som Rubiales.

Rubin, miner., röd färgvarietet af ädel korund (se
d. o.). Grekerna kallade rubinen för anthrax (glödande
kol) på grund af dess glans och "eld". Ordet karbunkel
är en latinsk öfversättning af anthrax. Upphettas
rubin&n, blir den grön, men återtar vid afkylning
sin röda färg. - Brasiliansk rubin är topas, som
genom rödbränning erhållit rubinens färg. Som
rubiner utges stundom röd spinell, granat,
glödgad ametist o. s. v. Numera framställas också
s. k. syntetiska rubiner (se Ädelstenar).
A. Hng.

Rubin, Markus, dansk statistiker, f. 5 mars 1854
i Köpenhamn, 1874 statsvetenskaplig kandidat, fick
anställning under Köpenhamns magistrat, från 1883 som
chef för ett efter hans plan nyupprättadt statistiskt
kontor, och ledde utgifningen af "Tabelværk til
Kjöbenhavns statistik" (10 bd, 1876-92) samt af 4
samlingar "Statistiske oplysninger om Kjöbenhavn"
(1876-91). 1895 blef han direktor för statens
statistiska byrå, som under hans kraftiga ledning
mycket utvecklats. 1902 blef R. generaldirektör
för skatteväsendet och 1914 nationalbankens
direktör. Sedan 1900 var han Nationalekonomisk
förenings ordf., och 1902 blef han medlem af
Videnskabernes selskab. Utom en rad värdefulla bidrag
till den sociala statistiken, såsom Landbefolkningens
dödelighed (1886) och Ægteskabsstatistik paa grundlag
af den sociale lagdeling (1890, bägge tills, med
H. Westergaard), har R. skrifvit 1807-14. Studier til
Kjöbenhavns og Danmarks historie (1892) och Frederik
den sjettes tid. Fra Kielerfreden til kongens död
(1895), viktiga genom sitt nya material och dess
egendomliga behandling. En artikel i "Tilskueren"
1911 med titeln Tydskland, Nordslesvig og Danmark,
där han tillrådde danska folket att uppge hvarje
tanke på att återfå Nordslesvig, väckte mycken
uppmärksamhet och mycken ovilja. Slutligen utgaf
R. 1912 Tysklands historie fra 184:8 til nutiden och
1914 Nogle erindringer (om hans eget lif och de män,
som han träffat), E. Ebg.

Rubinglas. Se Glasfabrikation,
sp. 1287.

Rubinglimmer, miner. Se Göthit.

Rubini, Giovanni Battista, italiensk operasångare,
f. 7 april 1795 nära Bergamo, d. 2 mars 1854 på sitt
slott i samma bygd, var till en början korist vid
resande teatersällskap, tills han 1814 "upptäcktes"
i Pavia och sedan hastigt steg i anseende samt 1816
engagerades för Neapel af Barbaja till 1831, med
undantag af åren 1825-26, då han med ofantlig framgång
sjöng på italienska operan i Paris.

1832-43 sjöng
han omväxlande i Paris och London, därefter reste
han till Berlin, Petersburg o. s. v. samt återvände
1845 som millionär till Italien, där han köpte sig
ett litet hertigdöme. Italienska operan i Paris intog
på 1830-talet, med sådana förmågor som R.,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>