Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rudister - Rudkjöbing - Rudman, Andreas (Johansson) - Rudmört. Se Sarf - Rudnick, Wilhelm August Ferdinand - Rudo Hori, tjechiska namnet på Erzgebirge - Rudolf, konungar i Burgund (se d. o. 4-6) - Rudolf, tyska konungar och kejsare. 1. R. af Schwaben - Rudolf. 2. R. I af Habsburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och flera arter ha uppnått en ganska betydlig
storlek, ända till l m. Rudisterna finnas endast
i kritsystemet, och i dettas mediterrana provins
förekomma de på vidt skilda ställen i stort antal,
såväl arter som individer. Deras skal bidraga ofta i
väsentlig mån till bildandet af kalkstenar (hippurit-
eller rudistkalk). I den midteuropeiska kritprovinsen
äro de fåtaligare samt uppträda ej heller i så stora
former och äro endast sällan kalkstensbildande.
B. L-n. (A. Hng.)
Rudkjöbing [-köb-], stad på västkusten af
Langeland (Danmark) vid Stora Belt. 3,766
inv. (1911). Skeppsbyggen och flera fabriker. En bank
och två sparbanker. 1910 voro i R. hemmahörande
104 fartyg med 2,939 tons dräktighet, hvaraf
3 ångare om 200 ton. Vid R. stiftades 1909
en folkhögskola. R. omtalas första gången
på 1200-talet och fick sina privilegier
1287. Där föddes de bägge berömde bröderna
A. S. och H. K. Örsted, öfver hvilka restes en
minnesvård 1879 i anläggningen Örstedsparken. -
R. besattes af svenskarna 6 febr. 1658 och var då
omgifvet af en halffärdig bastionsbefästning,
som svenskarna genast började fullborda.
E. Ebg. L. W:son M.
Rudman, Andreas (Johansson), präst, f. antagligen
1668 i Gäfle, d. 17 sept. 1708 i Philadelphia,
student i Uppsala 1686, prästvigd där 1695 och 1697
magister. Han hade redan året förut på sommaren
afrest från Sverige till svenska kolonien Nya
Sverige i Nord-Amerika, för att verka som präst
i en af därvarande svenska församlingar. Han fick
500 dal. kmt till reskassa, som torde väl behöfts,
i det resan varade i tio och en half månad. R. var
utsedd till föreståndare för Vicacoa-församlingen
och höll sin inträdespredikan 11 juli 1697. Åt
vården af sitt ämbete egnade han sig med största
nit och gjorde sig för sina goda egenskaper mycket
omtyckt bland de utflyttade svenskarna. Under
hans tjänstetid ombyggdes församlingens kyrka
(Gloria-Dei-kyrkan, nu belägen inom Philadelphias
gränser). Genom öfveransträngning hade han blifvit
sjuklig och svag, hvarför han 1702 afgick i afsikt
att återvända till Sverige. R. betjänade emellertid
först en kort tid en holländsk församling i New
York och flyttade så till Philadelphia, där han
afled. Han erhöll 1704 af Karl XII superintendents
fullmakt "att hafva inseende öfver kyrkoväsendet
vid de svenska församlingarna i Amerika."
O. A. L-r.
Rudmört, zool. Se Sarf.
Rudnick [ro’d-]} Wilhelm August Ferdinand,
tysk tonsättare, f. 1850 i Pommern, utbildad
i Berlin, har varit organist och dirigent för
kyrkokören 1879-91 i Landsberg och därefter i
Liegnitz. Han har komponerat några sceniska
verk och en stor mängd orgelsaker (sonater,
fantasier, förspel o. s. v.), andliga sånger,
körer och större körverk, bl. a. Dornröschen samt
oratorierna Judas Ischariot och Der verlorene sohn.
E. F-t.
Rudo Hori, tjechiska namnet på Erzgebirge.
Rudolf, konungar i Burgund (se d. o. 4-6).
Rudolf, tyska konungar och kejsare. 1. R. af Schwaben,
hertig af Schwaben, grefve af Rheinfelden, son till
grefve Kuno af Rheinfelden, fick 1057 hertigdömet
Schwaben af konung Henrik IV:s förmyndare,
änkekejsarinnan Agnes; hon
anförtrodde honom också förvaltningen af Burgund
och förmälde honom med sin dotter Matilda
(d. 1060). På Henrik IV:s sida deltog R. i kriget mot
sachsarna. Men efter konungens bannlysning (1076)
slöt han sig till de missnöjde furstarna, var med på
mötet i Tribur i okt. s. å. och blef 15 mars 1077 af
ett furstemöte i Forchheim vald till konung; 26 mars
s. å. kröntes han i Mainz. Sin upphöjelse fick han
dock betala bl. a. med erkännande af valrätten till
kronan.
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
