Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 1161-1162 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rumänien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mest trafikerade bland passen från Moldau öfver
Karpaterna är Gyimespasset (720 m.), likaledes
med järnväg. I Moldau går en parallellkedja
till Karpaterna från n. till s. mellan Seret
(Seretu) och Prut, hvarigenom landet får en bergig
karaktär. Större delen af området utom Karpaterna är
dock ett taffelland af ungtertiär bildning, rikt på
salt och petroleum och mycket fruktbart, med djupa,
af floderna nedskurna dalar. Valakiet har likaledes
i n. närmast Transsylvanska alperna en fortlöpande
rad af ungtertiära kullar med saltlager, petroleum
och slamvulkaner, men dessa försvinna längre söderut
under ett mäktigt täcke af diluvialt rullstensgrus,
med däröfver liggande rödbrun lera. Detta täcke bildar
en från n. till s. och samtidigt från v. till ö. från
300 m. till 100 m. sig sänkande platå, i hvilken de
från Transsylvanska alperna kommande floderna (Jiu,
Oltu l. Aluta, Vedea, Arges l. Arṡjisj, Ialomita
o. a.) brutit sig breda dalar ned till Donau, till
hvilken flod alla R:s vattendrag strömma utom några
obetydliga kustfloder i Dobrudscha. Den valakiska
platån är ett ovanligt litet tilltalande landskap
med vidsträckta ytor utan vatten och träd, under
regnperioder bottenlös dy, under sommarhettan en
glödande sandmassa. Denna platå går ej ända fram
till Donau, utan slutar med en i västra delen 100
m., i östra 25 m. hög brant. Mellan denna och floden
ligger ett sumpigt alluvialbälte, som floden bildat
och som är fylldt af strandsjöar, flodarmar och
s. k. altwasser (se d. o.). Särdeles utpräglad blir
denna strandkaraktär i flodens nedersta del och i
deltaområdet (se Donau, sp. 709). Men hela platån
är i hög grad lämpad för jordbruk, liksom Moldaus
platå. – Klimatet är ett utprägladt fastlandsklimat
med skarpa motsatser mellan hög sommarvärme (medeltal
i Bukarest 22,5° C.) och stark vinterköld (i medeltal
– 2,5° C., stundom ned till – 21°); ytterligheterna
ha varit – 31 och + 40°. Den behagligaste årstiden
är hösten. Liksom på de sydryska stäpperna blåser i
R. ungefär halfva året en bitande kall nordöstvind
(crivăṭ), medan om sommaren en brännande väst-
l. sydvästvind (austrŭ) hemsöker landet. Nederbörden
är minst på slättlandet, men tilltar upp mot
bergen. Den är i Sulina 370 mm., i Bukarest 580
mm. och i Sinaia (på sluttningen af Transsylvanska
alperna) 800 mm., i Karpaterna i öfre Moldau 1,320
mm. Snö faller i Bukarest i medeltal 23 dagar af året,
i Sinaia 32 dagar. – Befolkningen, som 1899 utgjorde
5,956,690 pers., hade vid folkräkningen 19 dec. 1912
ökats till 7,234,919 pers. (55,6 pers. per kvkm.),
hvartill kommer befolkningen i det 1913 förvärfvade
området, som officiellt, med begagnande af Bulgariens
statistik 1910, anslås till 273,090 pers. Tätaste
folkmängden hade Stora Valakiet (62,9 inv. per kvkm.),
glesaste Dobrudscha, där endast 2/3 af området äro
beboeliga (24,5 pers. per kvkm.). Landet har 72 städer
med en sammanlagd befolkning af 1,330,132 inv. 1912
(18,4 proc., mot 18,8 proc. 1899). De största äro:
hufvudstaden Bucuresci (Bukarest, 341,321 inv.),
Galati (Galatz, 71,641), Braila (65,052), Ploesci
(56,460) och Craiova (51,404). För 10-årsperioden
1903–12 var antalet ingångna äktenskap per 1,000
inv. 18,4, födda 40,6, döda 25,2,
nativitetsöfverskott 15,4, medan motsvarande siffror i Sverige
årtiondet 1901–10 voro resp. 6, 25,77, 14,89 och
10,88. Till statsborgarskap voro 1899 5,489,296
(92,5 proc.) rumäner, 182,875 (3,1 proc.) utländska
undersåtar, 5,859 främmande judar, 256,588 (4,3
proc.) judar under rumänsk protektion, andra under
rumänsk protektion 22,072.

Rumänska folkdräkter.

Förutom i R. bo rumäner mer eller mindre spridda i
angränsande länder: Siebenbürgen, Ungern, Bukovina,
Bessarabien, Serbien, Bulgarien och Macedonien, så
att deras hela antal uppgår till nära 12 mill. Folk af
främmande nationalitet äro judar, armenier, zigenare,
greker, tyskar, turkar, tatarer och magyarer, serber
och bulgarer. Judarna ökas hastigare än något annat
af dessa folk utom armenierna. De samlas vanligen i
de större städerna jämte några rent judiska städer,
i norra Moldau. Den allmänna oviljan mot dem och
den obilliga lagstiftningen rörande dem ha ej så
mycket sin grund i religiös fanatism som fastmer i
fruktan att om de få politiska och andra rättigheter,
de småningom skulle lägga all jorden under sig. De
utgöra ett högre procenttal än i något annat land
i världen. Mångenstädes ha de monopol på vin- och
brännvinsförsäljning och detaljhandel i allmänhet,
och som de alltid äro procentare och mera intelligenta
samt ha en bättre uppfostran än landtbefolkningen,
är det föga tvifvel, att jorden i ett land, där
de store jordegarna äro ytterst slösaktiga och
bondbefolkningen fattig, snart skulle bli deras, om de
finge ega fastigheter utanför städerna. När därtill
de moldauiske judarna, mest af polskt eller ryskt
ursprung, tala ett främmande språk, bära en utmärkande
dräkt och hålla sig afskilda från grannarna,
är antipatien mot dem lätt förklarlig. Zigenarna,
som i allmänhet öfvergått till den ortodoxa kyrkan,
bevara ännu i regel sitt vagabondlif, ehuru deras
handtverksskicklighet skaffar dem arbete i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>