Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruskin, John - Rusko - Ruskprick l. Kvastprick. Se Prick, sp. 247 - Rusköi, stad. Se Kesan - Rusot - Russ, arkeol. Se Kummel 1. - Russ (jfr Gottlandsrussen), ett slags ponny - Russ, mynningsarm af Njemen (se d. o.) - Russ, Melchior - Russe - Russell, engelsk adelssläkt - Russell. 1. John R., 1:e earl af Bedford - Russell. 2. Francis R., 2:e earl af Bedford - Russell. 3. Francis R., 4:e earl af Bedford
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stenar lära" (s. å.), alla öfversatta och bearbetade
af O. H. Dumrath, samt "Gotikens natur" (af
Sophie Forssner, 1905). - Litt.: W. E. A. Axon,
"John R." (1879), W. Smart, "John R." (1880)
och "A disciple of Plato" (1883), E. T. Cook,
"Studies in R." (1890), W. G. Collingwood, "The art
teaching of John R." (1891) och "The life and works
of J. R." (1893), H. W. Acland, "The Oxford museum"
(s. å.), Ch. Waldstein, "The work of John R." (1894),
F. Marshall-Mother, "John R." (5:e uppl. 1897),
R. de la Sizeranne, "R. et la religion de la beauté"
(s. å.), M. H. Spielmann, "J. R." (1900), Meynell,
"J. R." (s. å.), Shaw, "J. R., ethical and religious
teacher" (1901), H. J. Brunhes, "R. et la bible"
(s. å.), J. Bardoux, "J. R." (2:a uppl. 1902),
Ch. Broicher, "J. R. und sein werk" (3 bd, 1902-07),
och M. v. Bunsen, "J. R., sein leben und sein wirken"
(1903). J. M.
Rusko [ro;skå], socken, tidigare kapell, under Masku,
i Masku härad och domsaga i Åbo och Björneborgs län,
Finland. Det är ett imperiellt pastorat af 3:e kl. i
Virmo kontrakt, Åbo ärkestift. 47 kvkm. 748 inv.,
finsktalande (1911). A. G. F.
Ruskprick 1. Kvastprick, sjöv. Se Prick, sp. 247.
Rusköi, stad. Se Kešan.
Rusot, farm. med., ett på veden af Berberis Lycium
Royle och närstående arter beredt extrakt, som
innehåller bl. a. alkaloiden berberin och i hemlandet
(Indien, särskildt Himalaya) nyttjas som allmänt
stärkande bittermedel. C. G. S.
Russ, arkeol. Se Kummel 1.
Russ (jfr Gottlandsrussen), ett slags ponny; ordet
är i gottländskan neutrum.
Russ, mynningsarm af Njemen (se d. o.).
Russ, Melchior, schweizisk krönikeskrifvare,
f. omkr. 1450 i Luzern, stupad 1499 under schwabiska
kriget, var rådsskrifvare i sin födelsestad och
anlitades två gånger, 1479 och 1488, som sändebud
till ungerske konungen Mattias Corvinus, hvilken
slog honom till riddare. R. författade 1480-88 en
krönika om Luzern, hvilken går till 1412 och är ett
af de äldsta historiska verk, hvari Tell-sagan
ingår (utg. 1832-38 i Bern). Jfr Bernoulli,
"Die Luzerner chronik des Melchior R." (1872).
V. S-g.
Russe (rum. Ruš?uk, ty. Rustschuk], hufvudstad i
ett län (okrug) i Bulgarien, på södra stranden af
Donau, vid Loms mynning, midt emot rumänska staden
Giurgiu. 36,255 inv. (1910), turkar, bulgarer, judar,
rumäner, serber, armenier och zigenare. Bulgarisk
biskop. Gymnasium, 29 moskéer, stadsbibliotek. R. är
ändstation vid järnvägarna R.-Varna och R.-Trnova
och drifver liflig handel samt är den viktigaste af
Bulgariens Donau-hamnar. - R. var under romerska
kejsartiden en befäst plats vid Donaulinjen
och kallas på "Tabula peutingeriana" Prisca, i
Antoninus’ "Itinerarium" Serantaprista. Förstörd
under de följande invasionerna, började staden
först i nyare tid återvinna betydenhet. 1810 gaf
den sig genom kapitulation efter en lång belägring
åt ryssarna, hvilka vid sitt aftåg 1811 förstörde
fästningsverken. I rysk-turkiska krigen 1828-29 och
1853-54 spelade den åter en roll. Före
utbrottet af kriget 1877 återställdes de gamla
fästningsverken, och nya fort anlades. Sommaren
1877 besköts staden från batterier vid Giurgiu
och blef därvid till stor del förstörd.
(J. F. N.)
Russell [ra’sl], engelsk adelssläkt från Dorsetshire,
hvars anor af äldre genealoger säkerligen med
orätt förts upp till en af Vilhelm Eröfrarens
följeslagare. Släktens äldste med visshet kände
stamfader var köpmannen Henry R. i Weymouth,
som 1425-42 företrädde sin hemstad i underhuset ;
sannolikt voro släktens äldsta medlemmar i England
dit inflyttade vinhandlande från Gascogne. Henrys
sonsons son John R. (se R. 1) blef peer 1539 och earl
af Bedford 1550; de förläningar af indragna kloster-
och adelsgods han erhöll af Henrik VIII lade grund
till släktens stora rikedomar. Med hans sonsons sonson
William R. (se R. 4) erhöll släktens hufvudman 1694
titeln hertig af Bedford (hufvudmannens äldste son
bär sedan dess titeln markis af Tavistock). I det
politiska lifvet har släkten R. ständigt intagit
en framskjuten plats bland whigaristokratien. Dess
nuv. hufvudman är Herbrand Arthur R., f. 1858, ll:e
hertig af Bedford.
1. John R., l:e earl af Bedford, hofman och
diplomat, f. omkr. 1486, d. 1555, fick vid
unga år anställning vid Henrik VII:s hof, omfattades
med stor ynnest af Henrik VIII och användes
af honom ofta för diplomatiska uppdrag, bl. a.
i Italien 1523-25 och 1527. Han upphöjdes
1539 till peer som lord R. of Chenies, blef 1540
storamiral och 1542 geheimesigillbevarare.
Efter Henrik VIII:s död lyckades han bevara sitt
inflytande såväl under den protestantiske Edvard
VI som vid den katolska reaktionen under Maria
Tudor. Han upphöjdes 1550 till earl af Bedford.
Genom gifte hade R. förvärfvat godset Chenies
i Buckinghamshire, af Henrik VIII erhöll han
stora donationer af konfiskerad jordegendom, bl. a.
från klostren Tavistock och Woburn, och i London
fick han vid protektorn Somersets fall dennes
egendom Covent Garden.
2. Francis R., 2:e earl af Bedford, den föregåendes
son, f. omkr. 1527, d. 1585, förde från
1550 titeln lord R., var ifrig protestant,
hölls en tid fängslad under Maria Tudors regering och
var sedan landsflyktig i Genève. Elisabet intog
honom i rådet, anlitade hans biträde vid den nya
liturgiens uppgörande och vid diplomatiska
värf i Frankrike och Skottland. - Hans yngste
son sir William R., sedan 1603 lord R.
of Thornhaugh, f. omkr. 1558, d. 1613, stred i
Nederländerna från 1585, var 1587-88 engelsk guvernör
i Vlissingen och 1594-97 ståthållare (lord
deputy) på Irland.
3. Francis R., 4:e earl af Bedford, den föregåendes
sonson, f. 1593, d. 1641, var son till lord R. of
Thornhaugh (se R. 2), ärfde 1627 vid en kusins
död earlvärdigheten, framträdde som moderat
oppositionsman mot Karl I 1628 och i Långa
parlamentet 1640, samverkande med Pym, samt upptogs
febr. 1641 i rådet, då en försoning mellan konung
och parlament var å bane; han afled några
månader därefter. R. byggde, med Inigo Jones
som arkitekt, ett palats vid Covent Garden
square i London och främjade kraftigt
torrläggningsarbetena i "The Fens" (se d. o.), där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
