Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 1263-1264 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rustning. 2. Krigsv. - Rustningsfjället. Se Hogdal 1 - Rustningsstam, detsamma som rusthållsstam. Se Indelta armén, sp. 476 - Rust Roest, pseudonym. Se Elkan, Sofia - Rustschuk, stad i Bulgarien. Se Russe - Rusttjänst - Rusttjänstbevillning. Se Rusttjänst - Rusttjänstlängd. Se Rusttjänst - Rusttjänstmark. Se Rusttjänst - Rusttjänstordning. Se Rusttjänst - Rusttjänstpersedlar. Se Rusttjänst - Rustung

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

filthatten. Bröstharnesket har dock bibehållits ända
till närvarande tid vid en del kavalleriregementen
(se fig. i art. Harnesk). Kvarlefvor af
rustningarna finna vi i officerarnas vaktbricka (den
gamla ringkragen) och i epåletterna (de forna
skulderstyckena). – Bland egendomliga slag af
rustningar märkas den polska, japanska och mongoliska.
De båda senare äro delvis af tyg samt belagda,
den japanska med lackerade kopparplåtar och
träskifvor (fig. 7), den mongoliska med blanka
järnplåtar. Den japanska hjälmen har en egendomlig
form och är förenad med en vederstygglig ansiktsmask.
Jfr Lacombe, "Les armes et les armures" (1877).
H. W. W.*


Fig. 7. Japansk riddarrustning.

Rustningsfjället. Se Hogdal 1.

Rustningsstam, detsamma som rusthållsstam.
Se Indelta armén, sp. 476.

Rust Roest [ryst rost], pseudonym. Se Elkan,
Sofia.

Rustschuk, stad i Bulgarien. Se Russe.

Rusttjänst, krigstjänst till häst mot åtnjutande
af viss skattefrihet för jordegendom. Rusttjänst
infördes i Sverige genom Alsnö stadga (omkr. 1280),
men namnet är från jämförelsevis sen tid
(Alsnöstadgans uttryck är "mæð örs þiænæ", d. v. s.
tjäna med häst). Såvidt urkunderna ge vid
handen, framträder det först på Erik XIV:s tid och
då under formerna ross- l. råsstienst (någon gång
ros-tjänst), hvilka former äro de härskande (vid
sidan af "vapentienst") till öfver midten af 1600-talet.
Uttrycket är antagligen som teknisk term af
tyskt ursprung (jfr ty. ross, stridshäst, och da.
rostieneste) och torde således icke vara af svenskt
ursprung (de nordiska formerna, isl. hross och
forngutn. rus, häst, från hvilka somliga vilja
härleda ordet, ha ej funnits i fsv.). Under senare
hälften af 1600-talet började utbreda sig den sedan
dess vanligen förekommande formen rusttjänst
(genom härledning från rusta). Några nyare
historiker nyttja den etymologiskt ohållbara formen
russtjänst. De, som genom rusttjänst friade
("frälsade") sin jord från skatt till konungen,
kallades frälsemän (se vidare Frälse). Rusttjänst
var således från början en personlig skyldighet,
men öfvergick inom kort att bli ett på frälsejord
hvilande besvär. Äfven förläning från kronan
medförde för låntagaren skyldighet till rusttjänst. Med
tiden bestämdes, att rusttjänsten skulle fullgöras
efter måttet af den afkastning (ränta) jorden
lämnade. Antalet beridna män, som de rusttjänstskyldige
skulle uppsätta, bestämdes, på grund af
särskilda förordningar (rusttjänstordningar),
efter ett i mark (rusttjänstmark)
åsätt värde på de i räntan ingående persedlar
(rusttjänstpersedlar), för hvilka
rusttjänst skulle utgöras. Enligt den senast i 1772 års
adliga privilegier fastställda normen skulle af
frälsejord utrustas 1 beriden karl för hvarje 580
mark ränta. Förteckningen på de rusttjänstskyldige,
deras gods och det för hvars och ens jord
bestämda antalet mark kallas rusttjänstlängd.
Det rytteri, som bildades genom rusttjänst,
bar sedan 1500-talet namn af adelsfana
(se d. o.). Sedan den effektiva rusttjänsten
upphört i midten af 1700-talet och sammandragning
af adelsfanan således ej längre kunnat ifrågasättas,
har dock den årliga rusttjänstlängden fortsatt att
föras, äfvensom beräkningen i rusttjänstmark
fortfarande varit grund vid debiteringen af den
rusttjänstbevillning, som trädde i stället för
effektiv rusttjänst. Denna afgift betaltes enligt 3:e
art. i gällande bevillningsförordning med 30 öre
för hvarje frälsejord påförd rusttjänstmark, d. v. s.
17,40 kr. för 1 beriden karl (om undantag vid
rusttjänstbevillningens utgörande se Frälse, sp.
28). Rusttjänstlängd fördes i hvarje fögderi i de
landskap, där rusttjänst förekom. I sammanhang
med rustningsväsendets upphäfvande har rusttjänsten
i denna sin återstående form afskrifvits.

Äfven i Danmark ålåg rusttjänst (rostieneste)
sedan medeltiden adeln och konungens läntagare
samt bestämdes 1525 närmare efter inkomsten af
förläning eller arfvegods. Den upphäfdes 1661,
återinfördes 1673, men afskaffades för alltid
1679.
Kbg.

Rusttjänstbevillning. Se Rusttjänst.

Rusttjänstlängd. Se Rusttjänst.

Rusttjänstmark. Se Rusttjänst.

Rusttjänstordning. Se Rusttjänst.

Rusttjänstpersedlar. Se Rusttjänst.

Rustung, norsk adelssläkt från senare hälften af
1500-talet. Enno R., kallad "Brandrök", f.
omkr. 1538, afrättad och steglad i fästningen
Angermunde 1571, förde ett kringstrykande lif som
soldat i Ungern, Dithmarschen, Skottland och
Norge, dit Nordiska sjuårskriget dref honom. Från
Norge öfvergick han till Sverige, där han inbillade
Erik XIV, att i Norge rådde vidt utbredd förbittring
mot Danmark, och antages väsentligen ha
bidragit till svenskarnas infall i Norge 1567. Snart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>