Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 1319-1320 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rydin, Herman Ludvig - Ryding. 1. Knut Axel R. - Ryding. 2. Bror Tolf Gustaf R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

antal statsrättsliga artiklar i Nordisk familjebok. -
Som rättsvetenskaplig forskare står R. i allmänhet
på rent positiv rättsståndpunkt och är, vid
behandlingen af gällande rätt, fullt modern i fråga om
uppfattning och metod, men har, då han behandlar mera
principiella spörsmål, icke kunnat frigöra sig från en
naturrättslig och trots hans politiska konservatism
af den samtida liberalismens doktrinära idéer i viss
mån påverkad åskådning. Som lärare och examinator
inom juridiska fakulteten var R. i viss mån fruktad
för sin stränghet i fordringar; men otvifvelaktigt
bidrog denna omständighet till det jämförelsevis
grundliga studium, som under hans tid kom statsrätten
till del, oaktadt den bland de juridiska läroämnena
var ett af de yngsta. R. har därför både genom sin
undervisning och sina arbeten varit grundläggare
af ett fördjupadt rättsvetenskapligt studium af den
svenska statsrätten och kan med fullt fog betecknas
som den svenska statsrättsliga juridikens främsta
namn. - R:s son, Sven Ludvig Herman R., f. 2 okt. 1861
i Uppsala, där han 1885 aflade hof rättsexamen, vardt,
efter att ha beklädt flera platser i statens verk,
expeditionschef i Civildepartementet 1902 och 1906
t. f. generaldirektör för telegrafverket, till hvilken
befattning han 1907 utnämndes. Rid.


Ryding. 1. Knut
Axel R., militär, f. 28 aug. 1831 på
Sandgärdet, nära Vänersborg, d. 7 febr. 1897 i
Sköfde, utnämndes 1851 till underlöjtnant vid Göta
artilleriregemente, där han 1863 befordrades till
kapten. 1861-70 tjänstgjorde han som lärare i
fysik vid Högre artilleriläroverket på Marieberg
och 1863-72 därjämte som lärare i artilleri och
handgevärslära vid krigsskolan. Efter att ha
tjänstgjort som sekreterare i försvarsutskottet
vid 1871 års riksdag förordnades R. påföljande år
till generalstabsofficer och utnämndes s. å. till
major i armén. Befordrad till öfverstelöjtnant vid
Generalstaben 1873, bestred han 1873-75 befattningen
som chef för Landtförsvarsdepartementets
kommandoexpedition. 1875 utnämndes han till
öfverstelöjtnant och chef för Jämtlands fältjägarkår,
hvarifrån han 1879 förflyttades som öfverste och chef
till Skaraborgs regemente. 1882 i febr. förordnades
han till generalmajor och chef för Generalstaben, men
bestred endast några månader denna befattning, enär
han i juni s. å. kallades till statsråd och chef för
Landtförsvarsdepartementet. I denna egenskap framlade
han för 1883 års riksdag det af den 1880 tillsatta
stora landtförsvarskommittén, hvaraf han själf varit
ledamot, utarbetade förslaget till ny härordning,
grundad på värfvad stam och beväring. Oaktadt den
omsorgsfulla utredning försvarsfrågan erhållit och
det ofvertygande sätt, hvarpå krigsministern kämpade
för förslagets genomförande, blef det dock ej antaget,
hufvudsakligen af den anledningen, att Andra kammaren
med en öfverväldigande majoritet beslöt att
stryka den i förslaget intagna bestämmelsen om
bildandet af reservtrupper för hären, hvarefter
Första kammaren afslog förslaget om sättet för
stammens anskaffning. Det öde, som sålunda drabbade
regeringens förslag, hade till följd, att R. (jämte
statsrådets öfriga ledamöter) anhöll om afsked från
statsrådsämbetet, hvilket emellertid icke beviljades
honom. Under de närmast följande åren försökte R. med
stor energi att på "de partiella reformernas väg"
åstadkomma åtminstone någon ökning i vårt lands
försvarskraft, men flertalet af de förslag i nämnda
syfte, som framlades för riksdagen, strandade mot
sparsamhetsifvern hos Andra kammarens majoritet. Hvad
som vanns var hufvudsakligen upprättandet af en
trängbataljon (1884) , värnpliktstidens utsträckning
och ökning af beväringsöfningarnas längd med 12
dagar (1885) - hvarvid dock som vederlag medgafs
30 procents afskrifning af grundskatterna och lika
stor lindring i rustnings- och roteringsbesvären -
samt ett ordnadt inskrifningsväsen i fråga om de
värnpliktige. Då riksdagen emellertid ej beviljade
de för dessas redovisning nödiga medlen, afgick
R. 1887 från statsrådsämbetet. Emellertid hade han
1885 utnämnts till generalbefälhafvare i Tredje
militärdistriktet, hvilken befattning jämte det
därmed förenade chefskapet för Tredje fördelningen
han innehade till 1896, då han, bruten af en långvarig
sjukdom, afgick ur krigstjänsten. Dessförinnan, 1892,
hade han befordrats till generallöjtnant. 1883-87
var R. led. af Första kammaren för Västernorrlands
län och 1891-92 led. af Andra kammaren för städerna
Mariestad, Sköfde och Falköping. Redan 1866 blef
han led. af Krigsvet, akad. - R:s goda kunskaper,
intelligens och klara omdöme samt icke minst hans
vänsälla väsen gjorde honom i hög grad skickad för de
maktpåliggande befattningar och uppdrag, som blefvo
honom anförtrodda.


2. Bror Tolf Gustaf R., den föregåendes
broder, ämbetsman, f. 26 sept. 1833, d. 23
okt. 1901, utnämndes 1875 till expeditionschef i
Justitiedepartementet, 1879 till justitieråd och 1880
till landshöfding i Västernorrlands län. 1885 var
R. ordf. i norrländska järnvägskommittén. 1887-91 var
han led. af Andra kammaren för städerna Härnösand,
Umeå och Skellefteå och satt 1889 som v. ordf. i
särskilda utskottet för väghållningsbesvärets
ordnande. Han var talman i Andra kammaren 1891,
representerade Västernorrlands län i Första kammaren
1892 och 1893 och städerna Härnösand och Örnsköldsvik
i Andra kammaren 1894-98. Hösten 1898 afsade han sig
representantskapet för att mera odeladt kunna egna
sig åt länets styrelse. Vid riksdagarna 1894-98 var
han ledamot af talmanskonferensen. Han var 1890

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>