Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryssland. Förhistorisk tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I kurganerna hittas skeletten dels i utsträckt,
dels i hopböjdt läge. De hopböjda skeletten äro
ofta rödfärgade med ockra, ett bruk, för hvilket
många förklaringar getts. Dessa grafvar synas
tillhöra stenålderns slut och bronsåldern. De
rödfärgade skeletten äro kända från Syd-R. och
Sibirien. Kurganerna, som täcka dem, äro ofta
rätt låga, sällan högre än 1 m. Brända lik i
kurganer förekomma mera sällan, t. ex. vid Zaslav i
guv. Volynien.
Bronsåldern. I det föregående har påpekats, att
tripolje- och fatjanovokulturen, liksom grafvarna med
rödfärgade skelett, tillhöra slutet af stenåldern,
då koppar redan börjat användas, dels som smycken,
dels till vapen. Om också en kopparålder förekommit
i R., måste det dock medges, att kopparföremål
alldeles saknas i norra R. och äro sällsynta i
mellersta R. Flera äro de i södra R., särskildt i
guv. Saratov. Till de intressantaste upptäckterna
från den börjande bronsåldern hör det märkliga fyndet
från Borodino i Bessarabien, som gjordes 1912. Det
utgjordes af 4 ytterst väl slipade skafthålsyxor
(3 af serpentin, 1 af nefrit), två fragment af
en sönderslagen stenyxa, 2 stycken af ett tunt
bronsbleck, en bit af ett lerkärl, 1 silfvernål med
guldinläggning, 1 silfverdolk med guldbeläggning,
2 hela spjutspetsar (fig. 8), en holk af silfver
med guldbeläggning och tre runda klubbhufvud af
alabaster. Stenyxorna erinra dels om de berömda
nefrityxorna från andra staden i Troja, dels om
nordiska stridsyxor. Klubbhufvud af samma slag äro
funna i Troja, Kaukasus och Ungern. Spjutspetsarna
ha sina motsvarigheter i nordväst. Enligt Stern,
som beskrifvit fyndet, tyder det på inflytande från
norr på kulturen vid Svarta hafvet. Fyndet tillhör
sannolikt tiden 2000–1500 f. Kr. och är genom silfrets
tidiga uppträdande särskildt märkligt. I södra
R. uppvisar den utvecklade bronsåldern en stor mängd
former, exempelvis förutom gjutformar skaftcelter
utan och med sidokanter, en mängd olika hålcelter,
ofta med 2 öron, skäror af 4 eller 5 olika typer,
skafthålsyxor af olika slag, hvaribland ett antal
dubbeleggade yxor i ett fynd från Jelizavetgrad
i guvernementet Cherson. Tydliga äro inflytanden
dels från Kaukasus, dels från Ungern och Galizien,
i viss mån äfven från nordöst och från söder. Den af
somliga ryska arkeologer företrädda uppfattningen,
att befolkningen i sydvästra R. tidigare gjort
bekantskap med järnet än med bronsen, torde bero på
en missuppfattning.
Norra och östra R. bilda en särskild
bronsåldersprovins, Sibirien en annan och
Kaukasus en tredje. Polens och Litauens bronsålder
visar stor släktskap med Mellan-Europas. Den
östryska bronsåldern är känd genom mer än 700
bronsredskap. Man observerar tunga skafthålsyxor
(en del af koppar, fig. 9), hålcelter af olika
typer, hvaribland ett slags platta sexkantiga, som
trängt fram ända till Finland och Lappland; skäror
(fig. 10), spjutspetsar med holk och två öppningar
på sidorna om ryggpartiet (fig. 11), platta pil-
eller spjutspetsar af koppar eller tennfattig brons,
dolkar med "antennliknande" fästknapp (fig. 12) och
stridsyxor eller värdighetsyxor med ett djurhufvud
i nackändan och en holk kring skafthålet. Mycket
bekant är graffältet vid Ananjino i Vjatka, som synes
härstamma från senare
delen af bronsåldern och början af järnåldern. Liken
synas här ha jordats och betäckts med ett
skikt af stenplattor och därpå en hög. Präktiga
bronsåldersgrafvar ha under de senaste tjugu åren
utgräfts i norra Kaukasus (fig. 13), t. ex. vid
Maikop i Kuban och vid Tsarevskaja. I väldiga
kurganer lågo grafkammare med rödfärgade skelett
och ett rikt inventarium af guld-, silfver- och
kopparföremål, hvaribland kopparyxor och silfverkärl
(fig. 14), ornerade med djurfigurer, som erinra
om babylonisk-assyrisk konst (se äfven Kaukasien,
förhistorisk tid). Bronsåldern i Östersjöprovinserna
är representerad blott med ett 20-tal föremål, som
ansluta sig till skandinaviska och tyska former.
Järnåldern. I Kaukasus uppträder järnet ganska tidigt
(troligen omkr. 1000 f. Kr.) såsom inkrustering på
bronsföremål. Inflytanden från Hallstatt-kulturen
gjorde sig gällande i Polen, Volynien och Podolien. På
Svarta hafvets kust slogo sig grekiska kolonister
ned redan på 700-talet f. Kr. eller tidigare
och grundade städer såsom Olbia vid Bugs utlopp,
Tira (nu Akjerman) i Bessarabien, Chersones vid
Sevastopol och Pantikapaion (nu Kertj). Äfven genom
dem blefvo säkerligen södra R:s invånare bekanta med
järnets bruk. Grekerna uppköpte säd, fisk och hudar
samt lämnade i utbyte grekiska varor, tyger, viner,
kärl af lera och guld. Grekiska terrakottavaser från
6:e årh. och yngre äro funna så långt norrut som i
guvernementen Kiev, Poltava och Charkov. På 300-talet
f. Kr. började de grekiska städerna förfalla,
och i några af dem uppstodo inhemska barbariska
härskare, t. ex. i Pantikapaion, som blef hufvudstad
i bosporanska konungadömet. De grekiska städerna äro
förstörda, men gräfningar på olika platser ha dock
lämnat viktiga och intressanta resultat. Grafvarna
anlades dels i katakomber, urholkade i klippan,
dels i kurganer med hvalf. I de senare anträffas ej
sällan skulpterade och målade sarkofager af sten eller
trä. I katakomberna, som oftast äro utplundrade, ses
ej sällan väggmålningar ofvan grafnischerna. De döde
begrofvos med gyllene kransar, på kvinnornas hufvud
hittas diadem, krigarna ära iklädda hjälmar. Män
och kvinnor buro örringar. Halskedjor och armband
utmärka sig för ett smakfullt och dyrbart arbete,
öfver hufvud stod den grekiska guldsmedskonsten vid
Svarta hafvet mycket högt och har efterlämnat talrika
minnen, till största delen förvarade i Eremitaget i
Petersburg. Ytterst mångskiftande är äfven keramiken
– korintiska kärl, svart- och rödfiguriga vaser,
rhytoner och kärl med målade relieffigurer. Herodotos
och andra klassiska författare omnämna skyterna
såsom bosatta i södra R. Dessa trädde i liflig
förbindelse med grekerna och påverkades starkt af
deras kultur. De ståtligaste minnena af denna ha
anträffats i de gravhögar, som uppkastats öfver
de skytiske furstarna. Dessa begrofvos, sedan
de balsamerats, med dyrbara smycken, vapen och
kärl i sarkofager. Hästar och tjänare dödades och
nedlades samtidigt i grafven. Särskildt bekanta äro
grafvarna vid Kul-Oba nära Kertj, Lugovaja Mogila
och Tjertomlik-kurganen i guv. Jekaterinoslav. På
vaserna ses ofta framställningar ur skyternas lif,
som ge oss en god föreställning om deras utseende,
dräkter och sysselsättningar (fig. 15). Dylika vaser
äro funna i Kul-Oba och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
