Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryssland. Historia V. Den petersburgska tiden 1700-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bönder och kosacker, af lutheraner, judar,
muhammedaner och (1) buddist, af endast
folkskolebildade, "autodidakter" och (2)
analfabeter. Fraktionernas och gruppernas
sammansättning betingades dock ej utan vidare af
dylika skiljemärken. Det blef det bäst organiserade
partiets, de omkr. 180 kadetternas (till största
delen "intelligenter") uppgift att skaffa sig
en fast vänstermajoritet med tillhjälp först och
främst af det 100 man starka s. k. "arbetspartiet"
(trudoviki, d. v. s. socialdemokrater, socialister,
anarkister, ungefär likstämda bönder, m. fl.), vidare
bland bortåt 100 ännu osäkra eller "partilösa" och
bland de nationelle autonomisterna (5 polska grupper
från yttersta höger till yttersta vänster, letter,
armenier, tatarer m. fl.). Mest betydde bland dessa
nationalitetsgrupper omkr. 40 "ukrainer", såsom de
"lillryske separatisterna" hädanefter helst kallade
sig själfva, af Ukraina, landets inhemska namn i
motsats till det storryska Ukrajna. Denna uppgift
syntes lätt nog, då den egentliga högern blott bestod
af ett dussin oktobrister och några dem närstående
fraktioner jämte den tysk-baltiska gruppen. Men
kadetternas ledare trodde sig vinna säkrast genom
att från olika håll sammanföra på sitt program så
många radikala önskemål som möjligt, äfven sådana,
som verkligen omfattades blott af små minoriteter,
men afskyddes af andra större och till och med inom
deras eget parti ej förenade alla sinnen. Sålunda kom
det från början ett element af djup inre osanning i
hela deras framfart. De kunde därför visserligen,
genom idel hetsig agitation ibland den politiskt
ouppfostrade, både känslobestämda och lättskrämda
massan, gång på gång tilltvinga sig föga uppriktigt
menade flertalsröster, men de förmådde icke fasthålla
någon klar taktisk plan och drefvos oupphörligt,
för att ytterligare fängsla sin majoritet, in i
en stegrad angreppsifver mot regeringen, tills
de slutligen berusade sig själfva och alldeles
förlorade den verkliga maktställningen ur sikte. De
sökte genast frånrycka kejsaren initiativet, i det
att de genomdrefvo en adress, som i hänsynslösa
ordalag pockade på "strängt konstitutionella
grundsatser", häfdade genom en parlamentarisk
styrelse af ansvariga ministrar ur dumans flertal
(hvilket egentligen blott intresserade kadettledarna
själfva), öfverhusets reformering och underordnande
under duman, expropriation af jord för bönderna
(hvilket skrämde både ryska, polska och ukrainska
själfegare), afskaffande af dödsstraffet och
omedelbar amnesti för "alla gärningar på grund
af religiös eller politisk öfvertygelse" (emot
alla ickerevolutionärer), själfstyrelse för alla
nationaliteter på den allmänna rösträttens grund
(emot alla centralister och äfven många autonomister),
m. m. Oktobristerna lämnade duman, sedan deras yrkande
på åtminstone ämbetsmannamordens fördömande blifvit
förkastadt. Kejsaren vägrade att mottaga adressen,
men ministrarna infunno sig i duman (26 maj), och
Goremykin inlade skarpa gensagor mot flera öfverdrifna
kraf. Han möttes dock af vidlyftiga anklagelser mot
regeringssystemet öfver hufvud och slutligen af ett
entusiastiskt, nästan enhälligt misstroendevotum
mot hela ministären. Sedan haglade det hela tiden
med interpellationer om allehanda administrativa
missbruk,
om judeförföljelserna m. m.; duman skickade en egen
undersökningskommission till Bia?ystok med anledning
af en sådan "pogrom" och lät trycka dess utlåtande
därom. Hvarken regeringens förslag eller de motioner,
som väcktes i duman på grund af adresskrafven, kunde
ordentligen behandlas; de praktiska resultaten
af dumans täta sammanträden visade sig nästan
betydelselösa. Till slut förenade sig kadetter och
"arbetsparti" om ett principiellt förslag till
all jords expropriering och fördelning i endast
småbruk. Duman tillsatte ett stort utskott för sakens
vidare utredning och ville anordna egna ortsnämnder
för insamlande af material. Då framlade regeringen
(3 juli), efter åtskilliga dunkla och misslyckade
förhandlingar med kadetterna om bildande af en ny
ministär, en skarp kritik af dumans agrarpolitik
och antydde andra utvägar till frågans lösning
(hufvudsakligen på själfeganderättens och de billiga
jordköpens grund) jämte uppfordran till folket
att lita på kejsarens ständiga omvårdnad. Duman
svarade (16 juli) med att påyrka ministärens
obetingade tillbakaträdande och antog (19 juli)
en egen proklamation till folket i öppen strid mot
regeringens förklaring. Men oktobristerna nedlade sina
röster, och arbetspartiet lämnade salen, därför att
proklamationen enligt dess mening var alldeles för
svagt hållen. Efter denna oppositionens splittring
funno de styrande kretsarna tillfället gynnsamt
för en afgörande kraftmätning. Sedan kejsaren (20
juli) stadfäst den af Finlands landtdag utarbetade
radikala representationsreformen (enkammarsystem med
proportionella val och allmän rösträtt och valbarhet,
äfven för kvinnor), upplöstes duman (21 juli) genom
ett kejserligt manifest, som strängt klandrade dumans
öfvergrepp, gaf allmogen nådiga löften och inkallade
en ny duma enligt samma valordning som förut,
men först till 5 mars 1907. Stolypin utnämndes till
ministerpresident, och själfhärskardömet återtog tills
vidare (med stöd af § 87) sin fulla myndighet. Under
dumans (enligt författningen) valde talman, den
ingalunda radikale professor Muromtsev, samlades
omkr. 200 ledamöter (kadetter och arbetsparti) i
Viborg, hvarifrån de (23 juli) utfärdade en uppfordran
till ryska folket att vägra både rekryter och skatter
("före nationalförsamlingens inkallande ingen kopek
till kronan och ingen soldat till hären"). Detta
visade sig vara ett slag i luften. Något mera
framgång hade revolutionärernas upprop till väpnad
resning. Men myterierna i Reval, i Kronstadt och
på Sveaborg (juli-aug.) kväfdes ganska snart. Därmed
sammanhängande oroligheter äfven i Helsingfors gåfvo
blott Finlands ryska fiender förevändningar till nya
angrepp mot dess statsskick. Krisen syntes beteckna
omstörtningsmännens förtviflade ansträngning att
med ens upprätta terrorismens välde. Stolypin själf
undgick med knapp nöd i sitt eget hus ett attentat,
hvarvid många personer dödades och hans dotter sårades
(aug.). Med största stränghet genomfördes regeringens
motvärn. Kringresande fältkrigsrätter tillsattes
(sept.), som bakom stängda dörrar och efter summarisk
rannsakning fällde sina dödsdomar. Äfven godtyckliga
häktningar och förvisningar anlitades i stort
omfång. Men tillika ådagalades det agrariska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
