Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rågång - Rågångs- och rösebeskrifning - Rågångstvist. Se Rågång - Rågö - Rågö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påyrkat och af dem anförda skäl, hvarefter hvarje
tvistande kan medelst rättegång inför allmän
domstol anhängiggöra målet. Det af en delegare
väckta käromålet skall prof vas för alla, och
genom domstolens dom i rågångstvisten blir rågången
fastställd. Jfr Gränsmärke. K. H. B. (H. Rhn.)
Rågångs- och rösebeskrifning, jur., af landt-mätare
vid skifte eller rågångsförrättning upprättad
beskrifning öfver rågång (se d. o.), dess
sträckning och de råstenar (rå och rör) eller
andra märken, med hvilka den är utmärkt på marken.
H. Rim.
Rågängstvist. Se Rågång.
Rågö, bebodd ö i Södermanlands skärgård, i
Kråkfjärden, tillhör Björksund, Tystberga socken.
Rågö, namn på två, af svenskar bebodda öar utanför
Baltisch-port i Estland: Stora och Lilla R., på den
svenska dialekten därstädes (närmast den senare öns)
benämnda Väster-äje och Äuster-äje, tillsammans Äjana
(öarna), hvaraf befolkningens namn: äjbofolke,
af Russwurm brukadt som beteckning för samtliga
svenskar i östersjöprovinserna, öarna, af hvilka
Lilla ~R. ligger närmast fastlandet, skildt därifrån
af ett 3 km. bredt sund, äro ungefär lika stora,
omkr. 4 km. långa (i norr- söder) och 2 km. breda samt
skiljas från hvarandra af ett 2 km. bredt sund med
några mindre holmar och skär. Norrut äro båda Öarna
ofruktbara, med sten- och grusbackar, där enbuskar
utgöra den enda växtligheten; särskildt på Lilla R. är
den norra stranden ställvis brant sluttande i hafvet
från 3-6 m. höjd. På södra sidan finnas löf-skogar
omväxlande med åkrar och ängar. - Invånarna, som 1907
utgjorde 350 (163 på Lilla och 187 på Stora R.), bo i
fem byar (på Lilla R.: Stör-bin och Lill-bin; på Stora
R.: Stör-bin, Ås-bin och Bisegjärd-bin). Befolkningen
tyckes i allmänhet vara välbärgad, detta tydligen tack
vare gifvande fiske omkring öarna i förening med ett
gammaldags enkelt lefnadssätt, som dock ej verkar så
torftigt som t. ex. den svenska befolkningens på Nuckö
och Ormsö eller inom Ereutz’ socken på fastlandet midt
emot Rågöarna. Särskildt göra boningshusen intryck af
större snygghet och trefnad, än hvad som är vanligt i
Estland. Liksom Odens-liolm och Runö förete Rågöarna
i det hela bilden af ett ålderdomligt, äkta svenskt
folklif. Trots det att de båda öarna lyda under ett
gods på fastlandet, det gamla cisterciensldostret
Padis, till hvars egare ett obetydligt arrende in
natura erlägges, äro Rågöborna af ett frimodigt,
rättframt .eller rent af stolt kynne; t. o. m. till
själfva godsherren använda de tilltalsordet "du", och
det eljest i Estland vanliga underdåniga sättet inot
ståndspersoner är på R. okändt. Den gamla folkdräkten
är åtminstone delvis ännu i bruk (se Illustrationen
till art. Estsvenskar), och en och annan gammal
folksed, t. ex. S:t Martins-firande, fortlefver
likaså. Kvinnorna, som f. ö. i likhet med männen äro
skickliga i rodd och segling, äro i Estland kända
för sina knypplade spetsar, liksom för annan kvinnlig
handaslöjd. - Första gången R. omnämnes är i ett af
abboten Nicolaus i Padis år 1345 utfärdadt köpebref
(be-varadt i en afskrift från 1502), enligt hvilket
Petrus Rover, Haraldus Rodeger, Hinkus Bodolphus,
Ha-quinus Christiani och Simon dementis "iure Sve-
vico" köpt "insulam nostram Raghoo". Karl IX
bekräftade (1600) Rågöbornas rättigheter och
fastställde en bestämd betalning i st. f. en del
förbehåll, som säljaren uppställt vid köpet. Men
1622 öfverlämnade Gustaf II Adolf Padis tillika
med Rågöarna till borgmästaren i Riga Thomas von
Ramm som ersättning för dennes i Polen förlorade
egendomar, och i släkten von Ramms ego befinner
sig godset fortfarande. Under 1600- och 1700-talen
klaga Rågöborna, liksom öfriga Estlandssvenskar,
vid upprepade tillfällen hos de svenska, senare de
ryska myndigheterna öfver, att godsegarna vilja,
tvärtemot de gamla privilegierna, behandla dem som
lifegna. - Den märkligaste händelsen i öarnas nyaste
historia inträffade 1886, då ett 60-tal af Stora
Rågös inbyggare lockades öfver till grekisk-katolska
kyrkan. Den ortodoxa församling, som så uppstod, har
emellertid efter oktobermanifestet af 1905 upplösts
genom de fleste medlemmarnas återgång till lutherska
kyrkan. - På hvardera ön finnes ett kapell, där
pastorn i svensk-finska församlingen i Reval några
gånger årligen förrättar gudstjänst.
Rågö-dialekten, som f. ö. ej är fullt enhetlig -
på Stora R. förekommer ett egendomligt ^-inskott i
former sådana som Mggi höet, rigg j an rian, ägg-jana
öarna, sagguan sån, logguan logen, i motsats mot
Lilla R.: haj e, rian, äjana, sauan, loan -, är bland
de estsvenska folkmålen närmast befryndad med den
dialekt, som talas af de få kvarvarande svenskarna
i Kreutz’ socken på det estländska fastlandet, det
s. k. Wichterpalmålet. Karakteristika för båda öarnas
mål äro: den gamla diftongen au uppträder som au
(ex. au öga); hw- har blifvit kv- (ex. kvänn hvarje,
kvitan hvit); hj- motsvaras af sj- (ex. sjul hjul). -
Som språkprof anföres (i grof omskrifning) följande
berättelse från Lilla R.:
"Äjn gäng i gartin ha vari äjt brulläp, å äjn tiggjar
ha å gai ti itti brulläpe. Å så ha tam itt gävvi itta
att ann. Tå ha hann bäddi häjla brulläpskårran bli
till vargar." (En gång i gam-mal-tiden har varit
ett bröllop, och en tiggare har ock gått dit i
bröllopet. Och så ha de inte gifvit honom mat. Då
har han bett hela bröllopsskaran bli till vargar).
Vattnet emellan Estlands fastland och Rågöarna,
Ro ger- w i ek, är bekant genom den expedition,
som kaptenen frih. 0. R. Cederström företog dit
17 mars 1790 med fregatterna "Jarra-mas" och "Ulla
Fersen". Enligt order af 12 febr. skulle han förstöra
en rysk flottilj på 10 -12 små ryska örlogsfartyg, som
förmodats ligga där. Några sådana funnos emellertid
ej där. Cederström landsatte 110 man, som stormade
Baltisch-ports fästning, förnaglade kanonerna där
och i ett inaskeradt batteri, sammanlagdt 49 stycken,
antände ett kronomagasin med 54,000 tnr mjöl och säd
m. m. och brände 400 mastspiror, timmer och balkar;
äfven staden råkade i brand.
Litt.: C. Russwurm, "Eibofolke öder die schwe-den
an den kusten Ehstlands und auf Runö" (Reval,
1855), A. 0. Freudenthal, "Upplysningar om Rågö-
och Wichterpal-målen" (Helsingfors, 1875), Hanna
Rönnberg, "Gamla svenskar" (i "Nylän-ningen, hälsning
till hembygden från Nylands studenter", II, 1906),
och G. Danell, "Om svenskarna i östersjöprovinserna"
(i "Nordisk tidskr."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
