Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Räknemaskin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Räknemaskin
tryckningen sker på pappersrullar eller hela ark, där såväl
rad- och kolumnförflyttningarna som äfven växlandet
af räkneverk ske automatiskt, endast reglerade af
tabulatorstänger, som kunna utbytas och hvilka sålunda
omedelbart förändra maskinens arbetssätt. Olika
operationer markeras genom olika tecken, hvarför man
genom kollationering kan fastställa, huruvida något
fel blifvit begånget. En subtraktionsmaskin finnes,
som arbetar med direkta plus- och minusposter, hvilka
vid addering utvisa plus- eller minussaldot. Bland
dem, som konstruerat dessa specialmodeller, må nämnas
Jesse G. Vincent, Nelson White, Putnam, Benner
m. fl. En skärning af en Burroughsmaskin (fig. 7)
visar, hur mekanismen arbetar. Vid nedtryckning af en
siffertangent indrages en ståltråd i en inskärning i
den fasta plattan. När balansarmen sättes i rörelse,
sänker sig kuggsegmentet, till dess den i öfre
ändan af detta befintliga haken fastnar på denna
ståltråd, hvarvid typsegmentet i armens andra ända
inställes för hammarverket. Efter tryckningen på
papperet återgår balansarmen till utgångsläget,
hvarvid sifferhjulen inställas. I fråga om yttre
anordningar påminna de flesta s. k. "flerradiga"
additionsmaskiner om Burroughs’. Patent ha uttagits
af Felt (1890 och 1899), The Universal accountant
(1902), Wales (1903), Pike j:r (1904), Mc Farland
(1909), Niemann (1910), Ellis (1902-15), Hunter (1911-14),
Wanderer-werke (1913), Bickford (1914)
m fl. En annan typ för additionsmaskiner är den
s. k. "enradiga", äfven kallad "10-tangents-maskin",
ty de 10 tangenterna kunna likaväl vara placerade
i två rader som i en {fig. 10). Patent på denna
typ ha tagits af Hammenstede, Köln (1882), Austin
(1887), Shattuck (s. å.), Ludlum (1888), Hopkins
(1894), Royall (s. å.), Dudley (1896), Mc Caskey
(1898), Hoch (1901), Dennis (1903), Shattuck (1905),
Giersing (1907), Hinchman (1909), Raber (1911),
Austin (s. å.), Dalton (1912) m. fl. Med undantag
af de äldsta äro dessa maskiner "tryckande". Några
af dem ha också annat tangentantal än 10. De få
tangenterna på maskiner af denna typ medföra den
fördelen, att maskinen blir mindre än motsvarande
maskin af den "flerradiga" typen, men i stället
tillkommer olägenheten att behöfva slå in
alla nollor. Svårigheten vid konstruktionen af
"enradiga" maskiner är att få det inslagna talet i
rätt decimalställe, hvarför det för dessa maskiner
mest karakteristiska organet är den s. k. "slädan",
hvilken förflyttas i horisontalplanet ett steg, för
hvarje gång en siffertangent nedtryckes. Kombinerade
skrif-räknemaskiner äro patenterade af Ellis (1903),
Lotterhand (1906), Hanson (1907), Barret (1910),
Tillman (s. å.), Daniel (1911), Harris (s. å.),
Underwood (1912), Newman (s. å.), Howieson (1913)
m. fl. En räkneapparat (fig. 12), kombinerad med en
vanlig skrifmaskin, är patenterad af bl. a. Union
typewriter company (1902), Myrrick des Jardins (1903),
Langhorne (s. å.), Howieson (1904), Hopkins (1905),
Goldberg (1908), och Wahl (1911). En "valmaskin",
där medelst hålslagning vissa markeringar utfördes,
patenterades (1896) af International ballot company,
Amerika. En stor maskin för statistiskt arbete är
patenterad (1911) af Hollerith, Rockville. Maskinen
arbetar med fasta kontaktstycken, pressade mot
en roterande rulle, och mellan dessa passera kort,
som äro försedda med utstansade hål. Då en kontakt
möter ett hål i kortet, slutes en elektrisk ström,
hvarigenom rörelse på räknehjulen åstadkommes;
den är ej tryckande. J. Powers, Washington,
patenterade 1913 en "skrifvande" maskin
för samma ändamål. Den arbetar likaledes med
utstansade kort, men räknearbetet regleras medelst
mekaniska anordningar. "Bokskrifningsmaskiner"
med adderverk äro patenterade af Elliot Fisher
(1907), Moon-Hopkins billing (1910) m. fl. En
fristående typ, där räkneverket spelar en viktig
roll, är kassakontrollapparater, bland hvilka The
national cash company intar en framstående plats. Att
icke uppfinnandet af räkneapparater är förbehållet
vissa nationer, bevisas af följande beviljade patent:
Stefan Gény, Nizza (1881), Shobé Tanaka, Japan (1897),
Chow Ling Shang, Kina (1901), Papatheodorus, Aten
(1903), Salvador de Gomila, Malaga (1906) m. fl.
<chapter name="Differensmaskiner"
Differensmaskiner för beräkning af logaritmtabeller
o. d. för tanken tillbaka till Muller
(1786). Matematikern Charles Babbage i Cambridge
började redan 1812 konstruera en räknemaskin,
som skulle arbeta enligt differensmetoden och efter
successiv uträkning själf trycka talen i tabeller. Den
första maskinen utarbetades 1820-22 och erhöll
guldmedalj (1823). I april s. å. erhöll Babbage i
statsbidrag 1,500 pd för att fullborda maskinen, men
detta belopp räckte blott fyra år. Ehuru en uppvisning
1833, då likväl blott en del af maskinen var färdig,
gaf ett godt resultat, nedlades arbetet på densamma
(1842), alldenstund maskinen redan då kostat 17,000 pd
af allmänna och 6,000 pd af uppfinnarens egna medel
och ansågs kräfva minst lika mycket till för att
bli fullbordad. Maskinen står i Victoria and Albert
museum i London. Babbages plan upptogs emellertid
af svenskarna, bröderna Georg och Edvard Scheutz,
och dessa hade redan 1837 utfört en profmodell, som
i förbättrad form och försedd med tryckapparat blef
färdig 1843. Sedermera konstruerades ytterligare två
dylika maskiner (1853 och 1860), af hvilka den första
förevisades på Parisutställningen 1855 och den senare
för 1,200 pd såldes till Amerika, för att med den
trycka logaritmtabeller. Då emellertid denna maskin
icke helt och hållet uppfyllt de förväntningar man
gjort sig, ha inga flera sådana tillverkats. I stället
byggde svensken M. Wiberg i början af 1860-talet
en annan räknemaskin, med hvilken samma resultat
vanns genom helt andra mekaniska inrättningar, och
medelst denna ha bl. a. fullständiga logaritmtabeller
blifvit uträknade och tryckta (1875). Logaritmiska
räkneapparater patenterades af Piper i Lemgo (1884),
Julius Billeter i Zürich (1888 och 1893), Leder,
Berlin (1899 och 1911), Heinrich Daemen-Schmied,
Oerlikon, Schweiz (1908-11), hvars räknevals
är den noggrannaste på detta område. Den af
Ch. Hamann, Berlin (1910), enligt anvisning af
J. Peters, byggda aritmometriska och trigonometriska
universalräkneapparaten förenar med den logaritmiska
räkneapparatens snabbhet äfven förmågan att addera
och subtrahera. Slutligen må nämnas mekanismer för
beräkning af rationella funktioner eller upplösning
af numeriska ekvationer, och bland uppfinnarna må
nämnas F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
