Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rääf [räv], Leonhard Fredrik - Rääkkylä [rä'kkylä], F. Se Bräkylä - Rö - Röbling. Se Roebling - Röd. - Röda boken - Röda domherren, zool. Se Domherresläktet - Röda färger. Se Färg, sp. 271 och 273, och Rödfärg - Röda gardet - Röda hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
123
Rääkkylä-Röda hafvet
124
-48 och 1850-51), var han på Kiddarhuset den kanske
mest utpräglade förkämpen mot hvarje förändring i
det bestående. I kraftiga anföranden, som liknade
historiska föredrag, uppträdde han bl. a. mot
departementalstyrelsen, representationsreformen, den
nya, humanare strafflagen och den lika arfsrätten,
liksom han äfven bekämpade järnvägarna. Han
invaldes 1844 i konstitutionsutskottet och 1847 i
statsutskottet samt utsågs till statsrevisor 1841 och
1847. - R. var en själfständig, oböjlig och kärnfull
personlighet. Men han närde en sådan förtrytelse öfver
nya reformer, att han med uppriktig afvoghet såg äfven
sådana framsteg som den moderna naturvetenskapens
utveckling, maskinerna, ångkraftens användning för
samfärdseln, tändstickorna och folkskolan (hvilken,
enligt hans mening, endast fördärfvade allmogens
fullt tillräckliga "traditionella kunskap"). Hans
uppfattning af Sveriges forntid var ej så litet
godtycklig och rudbeckiansk, och det var egentligen
blott som källsamlare och arkivforskare, som han intog
en vetenskaplig ståndpunkt, under det han eljest
offrade åt ovetenskapliga hugskott. Sitt landtbruk
skötte R. med framgång, och "Ydre-drotten" (såsom
han kallades) utöfvade öfver sina underhafvande en
faderlig despotism. Jfr A. Ahn-felt, "L. F. R. af
Småland och hans literära umgängeskrets" (1879). ’
(K.w-g.)
Rääkkylä [rä’kkylä], F. Se Bräkylä.
Ro, socken i Stockholms län, Sjuhundra härad. 4,671
har. 855 inv. (1914). Annex till Rimbo, Uppsala stift,
Sjuhundra kontrakt.
Röbling. Se Ro ebl in g.
Röd. 1. (I ortnamn) Se R u d. - 2. I politisk mening:
radikal, omstörtningsman; benämningen, härrörande
från 1848, är tagen från blodets färg. Röd fana är
numera socialdemokratiens särtecken.
Röda boken, Johan III:s nya gudstjänstordning. Se
Kyrkohandbok, sp. 488, och Liturgiska striden,
sp. 811.
Röda domherren, zool. Se Domherresläktet.
Röda färger. Se Färg, sp. 271 och 273, och Rödfärg.
Röda gardet, revolutionär arbetarorganisation i
Finland 1905-06. Se Finland, sp. 327.
Röda hafvet (Arabiska viken, forntidens Sinus
arabicus, arab. Bahr-el-Hidjas), en vik af Indiska
oceanen, som i nordvästlig riktning intränger
mellan Asien (Arabien) och Afrika, så att dessa
sammanhänga med hvarandra endast genom det 160
km. breda, 16 m. ö. h. liggande näset vid Sues,
hvilket nu är genomskuret af Sueskanalen. Från
inloppet, Bab-el-Mandeb. som har en bredd af 26
km. och är genom ön Perim deladt i två kanaler,
den nordöstra, smal (3,25 km.) och grund (13–29
m.), den sydvästra, 310 m. djup och 20 km. bred,
vidgar sig viken hastigt till 360 km. bredd under
16° n. br. och bibehåller denna bredd till omkr. 19°
n. br., afsmalnar därefter till omkr. 200 km., hvilken
bredd den sedan behåller till 27° 45’ n. br., där
den delar sig i två, Sinaihalfön omslutande vikar:
Suesviken, mot n. n. v., och Akabaviken, mot n. n. ö.,
den förra (i bibeln kallad Röda hafvet och Rörhafvet)
med en längd af 290 km. och en bredd af intill 50 km.,
den senare smalare och kortare (160 km.). Jfr de två
kartorna till art. Afrika.
Hafvets areal är 448,810 kvkm. (enl. Karstens), dess
längd från Bab-el-Mandeb till Sues 2,240 km.; dess
areal beräknades af Krümmel till 458,480 kvkm.,
dess medeldjup till 490 m.; det högsta uppmätta
djupet (funnet 1906), som ligger nästan alldeles
midt i hafvet, är 2,359 m. Kusterna äro branta,
vegetationsfattiga klippkuster, garnerade af små
korallöar eller korallref. Större öar finnas dels
vid inloppen till Sues- och Akabavikarna, dels i
hafvets sydligaste del. De märkligaste äro från
n. till s. Djobal, vid inloppet till Suesviken, med
fyr och telegrafstation, den vulkaniska Segerbet,
strax n. om vändkretsen utanför Berenikeviken på
den afrikanska kusten, den stora Dahlakarkipelagen
utanför Masaua samt den ej mindre Farsanarkipelagen
midt emot den förra invid den arabiska kusten,
Kamaran, de vulkaniska öarna under 14° n. br., af
hvilka Djebel Sugur har en höjd af 632 m. och Djebel
Teir en tills helt nyligen verksam vulkan, samt vid
mynningen den brittiska ön Perim. Viken ligger i ett
af jordens hetaste områden och står endast genom ett
smalt sund i förening med världshafvet. Ytvattnets
årstemperatur är därför mycket hög, i n. 25°,
under 16° n. br. 29°, men vid Bab-el-Mandebsundet
27,5°. Dagliga variationer kunna iakttagas till ett
djup af 90 m. Under 700 m. djup råder en likformig
temperatur af 21,5°. Afdunstningen är stor; man
beräknar, att den motsvarar ett vattenlager af
7 m. årligen. Härigenom höjes salthalten öfver
den öppna oceanens och utgör i Suesviken 42,7 pro
mille, lägst 36,2, i Perims hamn. Därför är vattnets
spec. vikt också större än i något annat haf (ända
till 1,03263, enligt Polaexpeditionens forskning
1895–96). R. mottar utom en del periodiska vattendrag
endast en enda ständigt rinnande flod. Ebb och
flod äro omärkliga på många ställen; där de äro
märkbara, äro de ytterst obestämda, växlande
med afseende på både tid och storlek, hvilka
bero af vindens styrka och riktning. Vid Sues,
där de äro mest regelbundna, variera de mellan 2
m. vid springtid och 1,2 m. vid "död tid". Äfven
ytströmmarna äro beroende af vinden och växla
följaktligen i hastighet och riktning. I norra delen
af hafvet åstadkommer den klara luften en stark
värmeutstrålning, så att om morgonen kvicksilfret
kan falla ned till fryspunkten på stranden. Luftens
fuktighet öfver vattnet är alltid stor om sommaren,
och när vinden blåser från sjön, blir atmosfären
på land ofta mättad med fuktighet. Till följd
af vindarnas riktning ega Abessiniens berg den
rikaste nederbörden. Nordnordvästliga vindar blåsa
på stränderna året om med få undantag, på hafvet
i hela dess längd endast under juni–sept., under
okt.–maj endast i norra hälften af hafvet, medan södra
hälften då har sydsydöstliga vindar. Dessa sydliga
vindar äro ofta åtföljda af regnbyar. Orkaner och
våldsamma stormar förekomma sällan. Vattnet är ej så
genomskinligt, som tropiskt hafsvatten brukar vara,
och har snarast en grönaktig färg. Dessutom uppträder
den af röda trådar bestående algen Trichodesmium
erythræum massvis, så att den ofta fyller de öfre
vattenlagren och bildar vid ebb en slemmig, blodröd
massa på stranden; sannolikt har hafvet däraf fått
sitt namn. Härtill kan också ha bidragit, att de röda
korallerna ofta på grundt vatten skimra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
