Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röksvamp - Röktobaksklistir, med. Se Drunkning, sp. 909 - Röktopas. Se Bergkristall - Rökvacka (ty. rauchwache), petrogr. Se Dolomit - Rökverk. Se Rökelse och Rökningsmedel - Röklanda - Röldal - Rölleka l. Röllika, bot. Se Millefolium - Röm - Römer, ty. Se Remmare - Römer - Römer, Ole
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fint, hvitt, lukt och smak saknande inre, matdugliga
och användas som andra matsvampar. Så snart svampens
inre börjar skifta i gult, är den icke längre
användbar. Om Geaster se d. o.
O. T. S.
(G. L–m.)
Röktobaksklistir, med. Se Drunkning, sp. 909.
Röktopas. Se Bergkristall.
Rökvacka (ty. rauchwacke), petrogr. Se Dolomit.
Rökverk. Se Rökelse och Rökningsmedel.
Rölanda, socken i Älfsborgs län, Vedbo härad. 8,868
har. 1,390 inv. (1914). R. bildar med Gesäter ett
pastorat i Karlstads stift, Västra Dals kontrakt.
Röldal, härad och pastorat i S. Bergenhus amt, Norge,
gränsande till Stavanger amt i s. och Bratsberg amt
i ö. 670,85 kvkm. 775 inv. (1910). R. är en rätt
ofruktbar fjälltrakt; blott 2,7 kvkm. äro åker och
äng. Stor turisttrafik.
K. V. H.
Rölleka l. Röllika, bot. Se Millefollium.
Röm (da. Römö), den nordligaste af de till preussiska
reg.-omr. Schleswig-Holstein hörande öarna. 1,130
inv. (1905), af hvilka en stor del talar danska. 41,5
kvkm., 13 km. lång, 4 km. bred. Ön består mest af
hedar och flygsand. Fiske och sjöfart är befolkningens
förnämsta näringsfång. På västra sidan ligger den
1898 anlagda badorten Lakolk. Hufvudort är Kirkeby.
Römer, ty. Se Remmare.
Römer (i diplomen Reymar), norsk medeltida adelssläkt,
hvars äldste kände medlem var riksrådet Svale Alvssön (d. 1362).
Hans son Otte Svalessön, var den förste, som antog släktnamnet R.
Under Håkan VI Magnusson var han riksråd och deltog i
förhandlingarna i Kalmar 1397. Genom sitt gifte
med en dotter till den rike Erling Vidkunsson (se
Bjarkö-ätten) kom Otte i besittning af det stora
godset Stovreim i Nordfjord. Han blef innebränd
1411. Med sonen Svale Ottessön, hirdman och riksråd
efter 1388, d. trol. före 1428, utslocknade släkten
på svärdssidan. - Från Svales dotter Elsebe och
hennes man, riddaren och riksrådet Jakob Fastulfsson
(möjligen af svensk börd), härstamma de "yngre
Römere", hvilka emellertid aldrig burit släktnamnet
R. Till Jakobs gods hörde den stora gården östråt i
Fosen (örlandet) vid Trondhjemsfjorden, en af Norges
mest kända adliga sätesgårdar. Efter hans död tillföll
Östråt odeladt först sonen Narve, sedan dennes
dotter Gertrud (gift med den svenske riddaren Magnus
Gren till Tidö), och efter hennes död hennes kusin,
den rike och förnäme Otte Madssön R., som 1454 omtalas
som höfvitsman på Bahus och lefde ännu 1508. Med hans
son Olav Ottessön R., som 1503 var höfvitsman i Bergen
och senare en följd af år i Tönsberg, utslocknade de
"yngre Römere" på manslinjen. En af Ottes tre döttrar
var Inger Ottesdatter R. till Östråt, Norges mest
betydande kvinna på 1500-talet. Redan före 1500 blef
hon gift med Nils Henriksen, kallad Gyldenlöve,
1515 Norges rikshofmästare (d. 1523). Inger var en
myndig kvinna med starkt framträdande vinningslystnad;
hon förstod att sätta sig i
besittning af en oerhörd mängd jordagods rundt om i
Norge. Därjämte hade hon starka politiska intressen
och blandade sig, särskildt efter mannens död,
af hjärtans lust i samtidens förvecklingar. Så
åtog hon sig 1526 den svenske upprorsmakaren Peder
Sunnanväder (se d. o.) och 1528 den falske Nils
Sture ("Daljunkern"; se d. o.), som hon t. o. m. lät
förlofva med en af sina döttrar. Hon kastade sig
senare lidelsefullt in i de bittra tvisterna mellan
sin måg Vincens Lunge (se Lunge) och ärkebiskop
Olav Engelbrektssön. Därunder fördrefs hon 1537 från
Östråt, hvarjämte hon måste afstå från en mängd af
sina öfriga egendomar. Under en resa till Bergen
1555 drunknade hon i Sövdefjorden i Söndmör och
begrofs i örlandets kyrka utanför Trondhjem. Hennes
dotters sonson, kanslern Jens Bjelke, författade
och anbragte där (1632) ett epitafium, som (ända
till kyrkans brand 1766) hugfäste hennes öde. Fru
Inger var den sista representanten för Norges
gamla högadel; genom sina fem döttrar blef hon
stammoder till nästan alla adelsfamiljer i Norge
den följande tiden. H. Ibsen har något omdiktat
hennes historia i sitt drama "Fru Inger til Östråt"
(tr. 1857). – Se L. Daae, "Fru Inger Ottesdatter og
hendes dötre" (i norsk "Hist. tidsskr.", ser. I, bd 3,
1875), och Allén, "De tre nordiske rigers historie".
K. V. H.
Römer, Ole, dansk astronom, ämbetsman, f. 28 sept. 1644,
d. 23 sept. 1710, blef 1661 student, gjorde under Rasmus
Bartholins ledning 1667–71 viktiga förarbeten till en påtänkt
upplaga af Tyko Brahes observationer och blef 1671
medhjälpare åt franske astronomen Picard, som sändts
till Danmark att bestämma Uranienborgs astronomiska
läge, ett arbete, som utfördes af R. Han följde sedan
Picard till Frankrike, där han vistades i 10 år,
sysselsatt dels med astronomiska iakttagelser, dels
med geodetiska arbeten. Han medverkade också vid
anläggningen af vattenkonster i Versailles. Före
sin af resa till Frankrike hade R. 1671 anställt
observationer öfver Juppiters första drabant och blef
därför genast medlem af Académie des sciences (stiftad
1666). 1675 bestämde R. ljusets hastighet (se Ljus,
sp. 889) och blef därigenom namnkunnig som en af de
störste astronomerna, ehuru hans beräkningar senare
ej visat sig fullt korrekta. Därjämte konstruerade
han flera apparater till åskådliggörande af
himlakropparnas rörelser. R. kallades 1676 till
professor i astronomi i Köpenhamn, men ankom dit
först 1681. Vid där-varande observatorium införde
han åtskilliga förbättringar och inrättade dessutom
1704 ett särskildt observatorium ett par mil från
Köpenhamn ("observatorium tusculanum"). Han uppfann
också flera nya instrument, som satte honom i stånd
att göra iakttagelser med dittills okänd noggrannhet
och som ännu räknas bland astronomernas bästa
hjälpmedel. Tyvärr gingo alla hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
