Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Röntgenbild
172
fys., med., en medelst röntgenljus åstadkommen
bild (jfr pl. I-III). Röntgenljuset liknar
solljuset bl. a. i att kunna inverka på den
fotografiska plåten. Röntgenbilden är emellertid
af helt annan karaktär än den vanliga fotografiska
bilden. Denna lämnar en spegelbild af det af bildade
föremålets yta. Röntgenbilden däremot är en central
projektionsbild af det afbildade föremålets samtliga
skikt, hvilkas arkitektur och struktur framträda
i den mån, som de föremålet uppbyggande elementen
i täthet af vika från hvarandra. Röntgenstrålarna
i ett fotografirör utgå, praktiskt taget, från en
punkt och divergera mot den relativt nära, i regel på
omkr. 40-50 cm. afstånd befintliga fotografiplåten
(se fig. 1). Mellan plåten och ljuskällan befinner
sig föremålet, i detta fall en kub med för
Röntgenrör
plåt
Fig. 1.
röntgenljuset svårgenomskinliga kanter. På figuren
l tankes den mot åskådaren vända ytan a, 6, /,
e afbildad. Kanten a - 6 lämnar på plåten en skugga
ax - 61, som är förstorad. Kanten e - /, som befinner
sig närmare ljuskällan och längre från plåten, lämnar
en ännu mer förstorad bild e^ - /t. Bilderna af a -
b och e - /, som i verkligheten äro lika stora, men
ligga i olika plan, bli på röntgenbilden förstorade
i olika grad. Dessutom visar bilden af de kanter,
som ligga närmare plåten, en större täthet och större
skärpa i konturerna än de kanter, som befinna sig
längre bort. Fig. 2 ger en föreställning om den
beskrifna kubens bild på röntgenplåten. Bilden ax -
l)l - d^ - cl af den yta, som stod närmast plåten,
framträder som mindre, dess kanter smalare och tätare
med skarpa konturer ; bilden e^ - f^ - h: - g± af
den längre bort belägna ytan tecknar sig större,
bredare och tunnare med otydliga konturer. Om vi
se t. ex. på röntgenbilden af ett knä, återfinna
vi dessa fenomen. Den sida af t. ex. lårbenets
ledända, som legat mot plåten, är på bilden mindre
och mörkare än den bortvända ytan. Röntgenbilden ger
därigenom ett plastiskt intryck; man får intryck af
en perspektivteckning, men med omvända valörer mot
de vanliga: de från åskådaren förlöpande konturerna
divergera, de längre bort belägna ytorna teckna sig
större. Genom något olika inställning af röntgenröret
kan ett och samma föremål, t. ex. en skelettdel,
ge de mest olika rönt-
gen(projektions)bilder. Medelst röntgenljuset kan man
åstadkomma bilder, motsvarande verkliga skuggbilder,
silhuettbilder, där icke de inre detaljerna framträda,
endast konturen kontrasterar mot omgif-
Flg. 2.
ningen, om man använder tillräckligt ’’mjukt"
ljus. Vid vanlig röntgenfotografering för diagnostiskt
ändamål användas emellertid "hårdare" strålar, som
endast delvis absorberas af undersökningsföremålet. Då
uppstår ej blott en silhuettbild af föremålet, utan
dettas inre arkitektur och struktur framträda,
nedprojicierade på plåten, i den mån som den
undersökta kroppen eger en växlande täthet. Inom
människokroppen äro benen genom sin stora halt
af oorganiska ämnen med hög atomvikt särdeles
framträdande på röntgenbilderna, och arkitekturen inom
benen själfva framträder vackert, enär mellanrummen
mellan benbalkarna äro utfyllda af mera genomskinlig
substans och dessutom benmassan själf är fördelad i
olika grofva och olika täta balkar och lameller. Äfven
inom mjukdelarna finnas emellertid täthetsskillnader,
som äro tillräckliga för att låta olika väfnadsskikt
skilja sig från hvarandra och äfven till sin struktur
framträda på plåten. Så skiljer sig senväfnåden från
omgifvande fettväf. Knäskålsbandet och akilles-senan
synas t. ex. i regel på röntgenbilder, liksom
underhudsväfnadens bindväfsstråk afteckna sig mot
fettet. En viktig omständighet är det, att njurarna
afteckna sig mot den omgifvande, mer genomskinliga
fettkapseln. Lungornas starkt luft-haltiga väfnad
är ofantligt mycket mera genomskinlig än hjärtat,
som de omge, hvarför detta skarpt aftecknar sig
mot dem. Inom själfva lungorna framträda luftrören
och kärlen som tätare strimmor mot lungväfnåden. På
röntgenbilder af hufvudet framträda bihålorna till
näsa och svalg med stor tydlighet på grund af sin
lufthalt. Matsmältningskanalen framträder icke i
tomt och sammandraget tillstånd på röntgenbilden,
men man har gjort den synlig genom att låta
undersökningspersonen förtära en "röntgenmåltid" -
en gröt, en kräm eller en dryck -, som innehåller
ett för röntgenljuset svårgenomskinligt ämne, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
