Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgendiagnostik - Röntgendos. Se Röntgenbehandling - Röntgenfotograf. Se Röntgenograf - Röntgenfotografera. Se Röntgenografi - Röntgenfotografi, fys. Se Röntgenografi - Röntgengenomlysning - Röntgenkinematografi. Se Röntgenografi - Röntgenlavemang. Se Röntgenbild - Röntgenman. Se Röntgenolog - Röntgenmåltid. Se Röntgenbild - Röntgenograf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Röntgendos-Röntgenografi
176
redan en beaktansvärd roll, och denna gren
af röntgendiagnostiken går sannolikt en rik
utveckling till mötes. Röntgendiagnostiken
har redan utvecklat sig till en omfattande
och betydelsefull vetenskap, en viktig gren af
den patologiska anatomien. Det måste emellertid
framhållas, att röntgendiagnostiken är och förblir
en hjälpvetenskap för den kliniska undersökningen
och en indirekt undersökningsmetod, registrerande
form-, täthets-och rörelsedifferenser. Dess
resultat måste alltid bedömas mot bakgrunden af
den Öfriga sjukdomsbilden. Litt.: R. Grashey,
"Atlas chirurgisch-pathologi-scher röntgenbilder"
(1908) och "Atlas typischer röntgenbilder" (1912),
Gocht, "Die röntgenlitteratur" (3 dlr, 1911-14),
"Grundriss und atlas der röntgendiagnostik in der
inneren medizin" (1914), utg. af Fr. M. Groedel,
och Alban Köhler, "Gren-zen des normalen und
anfänge des pathologischen im röntgenbiide"
(1915). Se vidare under art. Röntgenografi.
G. F-11.
Röntgendos. Se Röntgenbehandling.
Röntgenfotogräf. Se Röntgenograf.
Röntgenfotografera. Se Röntgenografi.
Röntgenfotografi, fys. Se Röntgenografi.
Röntgengenomlysning, Radioskopi, R ö n t-genoskopi,
fys., med., konsten att medelst röntgenljus på
den fluorescerande skärmen (se Rön t-genskärm)
åstadkomma en bild. Genomlysningen eger rum på så
sätt, att den kroppsdel, som skall granskas, anbringas
mellan röntgenröret och den i röntgenljuset lysande
skärmen, på hvilken de tätare delarna afteckna sig
som mörkare partier mot de mindre täta. Rummet,
där genomlysningen sker, måste vara fullständigt
mörkt. Undersökaren bör före genomlysningens början
ha adapterat sina ögon för mörkret för att kunna
se de fina skiftningarna på röntgenskärmen. För
genomlysningen äro konstruerade särskilda apparater,
som tillåta en bekväm undersökning i vertikalt
eller horisontalt läge af patienten. Röntgenröret
är därvid rörligt anbragt i en skyddshuf med
bländningsanord-ningar, hvilka skydda patienten
och läkaren samt framsläppa en ljuskägla endast
mot det område, som skall undersökas. På framsidan
af röntgenskärmen är anbragt ett tjockt blyglas,
som är genomskinligt för det af röntgenstrålarna
framkallade fluorescens-ljuset på skärmen, men icke
genomsläpper själfva röntgenljuset. Därigenom skyddas
läkaren, som under ett tidigare skede ej sällan
tog stor skada genom att sitta i röntgenljuset vid
genomlysningar, ofta timme efter timme. Läkaren
är dessutom vid genomlysningen försedd med ett
pansar och handskar af blykautschuk. Fördelen med
röntgengenomlysnin-gen framför studiet af den vanliga
röntgenbilden på den fotografiska plåten är den
omständigheten, att rörelsen hos organen kan studeras
vid genomlysningen. Så kan man t. ex. noga följa
hjärtats slag, liksom mellangärdets och refbenens
rörelser vid andningen. Man kan, sedan patienten
förtärt en "röntgenmåltid" (se Röntgenbild),
följa sväljningsrörelserna eller magsäckens och
tarmarnas rörelser. Det är ett underbart skådespel,
som så öppnar sig för undersökarens ögon, när på
röntgenskärmen hjärtat ligger liksom blottlagdt eller
magsäckens underbart sinnrika rörelser afslöjas. Ett
viktigt område för genomlysningen är bestämmandet af
läget hos främmande kroppar inom orga-
nismen, hvilket under krigstid ger
röntgenundersökningen en vidsträckt användning.
G. F-11.
Röntgenkinematografi. Se Röntgenografi.
Röntgenlavema^g. Se Röntgenbild.
Röntgenman. Se R ö n t g e n o l o g.
RöntgenmältJd. Se Röntgenbild.
Röntgenograf, Röntgenfotogräf (af grek. gr a’fam,
skrifva), en person, som utöfvar konsten att medelst
röntgenljus framställa bilder. - Rönt-genografera
(Radiograféra, Röntgenfotograféra), medelst
röntgenstrålar framställa afbildningar.
Röntgenografi (Röntgenfotografi), fys., med., konsten
att medelst röntgenljus åstadkomma bilder; en medelst
röntgenljus åstadkommen bild. - Röntgenbilden på
den fotografiska plåten åstadkommes på så sätt, att
undersökningsföremålet anbringas på plåten, hvilken,
med hinnsidan vettande uppåt, är anbragt i en för
vanligt ljus ogenomskinlig kasett (t. ex. af papp
och trä). Röntgenröret anbringas med antikatoden
(se Röntgenrör) öfver föremålet, och den elektriska
strömmen, som alstrar röntgenljuset, slappes genom
röret under exponeringstiden. Röntgenstrålarna passera
igenom undersökningsföremålet till plåthinnan. De
tätare delarna inom föremålet absorbera då mera
röntgenljus än de tunnare (specifikt lättare), och
därigenom uppstår en olika stark kemisk inverkan
af röntgenljuset på olika delar af hinnan. Plåten
framkallas och fixeras samt efterbehandlas på vanligt
sätt. På "negativet" (den primära röntgenbilden
på plåten) visa sig de tätare delarna som ljusare
partier; på kopian framträda de tätare delarna af
föremålet som mörkare partier. En mycket viktig
omständighet vid röntgenografien är, att fokus inom
röret är så liten som möjligt, så att röntgenljuset
utgår ifrån en yta icke större än omkr. l-3 mm. i
diameter. Vidare måste gastrycket i röntgenröret
och spänningen mellan rörets poler noga afvägas
för det gifna fotograferings-ändamålet, enär genom
dessa faktorer strålarnas genomträngningsförmåga,
deras "hårdhet", regleras. Skall ett tunt föremål
med små täthetsdifferenser, t. ex. en barnhand,
en lungspets eller ännu mer ett föremål ur
växtriket, t. ex. ett blad, röntgenograferas,
måste man använda föga genomträngande, "mjuka"
strålar. Skall man däremot genomtränga t. ex. ett
hufvud med tjockt kranium, måste man taga till
"hårda" strålar och rätta gastrycket i röret
och spänningen därefter. Ljusstyrkan hos röret -
kvantiteten röntgenljus på tidsenheten - regleras
genom strömstyrkan hos den elektriska strömmen, som
alstrar ljuset. Exponeringstiden bestämmes dels efter
ljusstyrkan hos röret, dels efter afståndet mellan
rörets fokus och plåten. - Belysningen på plåten
aftar, liksom vid vanligt ljus, med kvadraten på
afståndet från ljuskällan, så att t. ex., om afståndet
vid en exponering är 30 cm., vid en annan 60 cm.,
alltså dubbelt så stort, skall - under i öfrigt lika
förhållanden - exponeringstiden i senare fallet vara
4 ggr så lång. För att förkorta éxponeringstiden
användas s. k. förstärkningsskärmar, hvilka utgöras
af pappskif-vor, täckta med en hinna, innehållande
i röntgenljuset med blått ljus fluorescerande
salter. Förstärkningsskärmens hinna anbringas under
lätt tryck emot plåthinnan inne i kasetten. Vid expo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
