Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenrör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Röntgenrör
180
står här af en i ett massivt kopparstycke inbäddad
volframplåt. - Värmeutvecklingen i antikatoden är
vid kraftiga röntgenrör, särskildt vid långvarig
belastning, så stor, att det är nödvändigt
att genom särskilda anordningar sörja för, att
värmet så hastigt som möjligt bortledes. Detta kan
åstadkommas på olika sätt. Genom att ge antikatoden
stor massa kan man åstadkomma, att antikatoden utan
alltför stark uppvärmning kan upptaga den alstrade
värme-mängden. För att underlätta värmets bortgång
Fig. 3. Röntgenrör enl. Gundelachs konstruktion.
genom utstrålning användes vid vissa rör (fig. 3) en
anordning bestående af en vid antikatoden (AK) fäst
grof kopparstaf, vid hvilken en rad metall-skifvor
(S) är fäst. En utmärkt kylanordning är den
s. k. vattenkylningen. I fig. 4 visas ett rör
Fig. 4. "Rapid"-vattenkylning enl. Muller.
med sådan kylanordning. Antikatoden (AK) utgöres af
ett med platinaspegel försedt massivt metallstycke
med hög värmeledningsförmåga, som på samma gång
tjänstgör som botten till ett rör, i hvilket vatten
finnes. Då röntgenröret användes, afger antikatoden
värme till det närmast liggande vattenskiktet,
som på grund af uppvärmningen blir lättare än det
öfverliggande kallare vattnet och stiger uppåt,
hvarigenom en cirkulation af vattnet åstadkommes,
som kraftigt befordrar afkylningen af antikatoden. -
Om antikatoden blir mycket varm och i synnerhet
om den blir glödande, utdrifvas de gasrestsr, som
hållas bundna i och vid ytan af metallen, hvilket
medför en ökning af gasens tryck uti röret. Härigenom
minskas katodstrålarnas hastighet, och till följd
häraf minskas också genom-trängningsförmågan hos
röntgenstrålarna. Röret säges nu ha blifvit mjukt. Då
röret afkyles, bindes visserligen den frigjorda gasen
ånyo, men icke till den grad, att röret utan särskilda
åtgärder fullständigt återfår sina ursprungliga
egenskaper. För att förebygga, att röret plötsligen
blir mjukt, måste man därför sorgfälligt tillse,
att röret icke öfver-belastas. Alla rör, som endast
belastas normalt, bli med tiden hårdare, hvilket beror
på, att gasresterna bindas af de metallpartiklar,
som i form af fint stoft utslungas från elektroderna
och äfven,
sedan dessa partiklar hamnat på glasväggarna,
hållas bundna af desamma. Rörets hårdhet växer
särdeles hastigt, när ström i omvänd riktning mot den
normala får passera röret. Ju hårdare ett rör blir,
desto mindre blir den elektriska ledningsförmågan
i röret, och desto svagare ström genomsläpper
röret. I samma mån som hårdheten tilltar, bli också
de utsända röntgenstrålarna hårdare, d. v. s. deras
genomträngningsförmåga blir större. Alltför hårda rör
äro oanvändbara, och det gäller alltså att på lämpligt
sätt afpassa hårdhetsgraden (jfr Röntgenbehandling
och Röntgen o-grafi). För att så mycket som
möjligt förebygga den skadliga metallafsöndringen
från kato-den göres denna af aluminium. Bland de
metaller, som kunna komma i fråga såsom material för
katoder, har nämligen aluminium visat sig vara den,
från hvilken metallpartiklar minst af söndras. Att
en vändning af strömmen i motsatt riktning mot
den normala åstadkommer, att röret hastigt blir
hårdt, beror på, att antikatoden därvid kommer
att tjänstgöra som katod och att vid de metaller,
som användas till antikatoder, t. ex. koppar och
platina, metallafsöndringen i regel är synnerligen
stark. När induktorier användas för att alstra
stommen, kunna rören af nyssnämnda anledning lätt
skadas, om icke särskilda anordningar vidtagas för
att skydda dem (jfr Röntgenteknik, sp. 189). - Ju
mindre röntgen-rörets volym är, desto hastigare
minskas den i röret inneslutna gasens tryck,
på grund af att gasen, på sätt ofvan nämnts,
bindes vid glasväggarna och metallpartiklarna. De
moderna röntgenrören ha därför en i jämförelse med
de äldre betydligt större volym. Rörets diameter
uppgår ofta till 20 cm. och därutöfver. - Med tiden
växer röntgenrörets hårdhetsgrad och därmed äfven
motståndet inuti röret så mycket, att de elektriska
urladdningarna lättare försiggå på rörets utsida än
inuti röret. För att kunna göra ett rör, som sålunda
blifvit odugligt, åter användbart, bruka rören i
regel vara utrustade med en regenereringsanordning,
medelst hvilken gas åter kan frigöras uti röret. För
detta ändamål är röntgenröret vanligen försedt med
ett birör, uti hvilket något ämne finnes anbragt, som
vid upphettning afger vattenånga eller någon annan
gas, hvarigenom gastrycket i röret ökas. Glimmer
har egenskapen att kunna ockludera stora mängder
gaser och vatten. Af denna egenskap begagnar man
sig vid den s. k. glimmer-regenereringsanordningen,
som består dels af en
D N C
Fig. 5. Glimmerregenereringsaiiordning.
elektrod (C, fig. 5), vid hvilken en glimmerskifva
är fäst, dels af en platinaelektrod (D), hvilka
elektroder äro anbragta i biröret (N). Vid den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
