Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sacher-Masoch, Leopold von - Sacheverell [seJe'verel]. 1. William S -- 2. Henry S - Sachlikis, Stefanos - Sachs. 1. Simon S -- 2. Josef Ernst S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sacher-Masoch, Leopold von, österrikisk författare,
f. 27 jan. 1835 i Lemberg, d. 9 mars 1895 i Lindheim,
speciminerade 1855 för docentur i historia vid
högskolan i Graz, men lämnade snart den lärda banan,
för att egna sig uteslutande åt vitterheten. Hans
område var så godt som uteslutande patologiska
kärlekshistorier; särskildt gärna sysslade han med
den sjukliga form af könsdrift, som efter honom
kallats masochism (se därom Sadism).
Af hans arbeten kunna nämnas som de mest kända första
delen af en novellcykel,
Das vermächtnis Kains (1870–77),
Falscher Hermelin (1873),
Russische dorfgeschichten (1873–74),
Liebesgeschichten aus verschiedenen jahrhunderten (1874) och
Judengeschichten (1878 ff.).
Ofta falla hans arbeten utanför skönlitteraturens
råmärken; i psykologisk vittnesgillhet äro de
emellertid till en viss grad öfverlägsna många högst
omtyckta verk. Några af S:s berättelser äro öfv.
till sv. Se Schlichtegroll, "S. und der masochismus" (1901). –
S:s hustru sedan 1873, Aurora von Rümelin, f. 1847
i Graz, skref under signaturen Wanda von Dunajew
berättelser och romaner och offentliggjorde 1906 den
hemska skildringen af sitt äktenskap,
Meine lebensgeschichte.
Sacheverell [səʃe’vərel]. 1. William S., engelsk
politiker, f. 1638, d. 9 okt. 1691, var förmögen
godsegare i Derbyshire, valdes 1670 till medlem af
underhuset och blef där en bland de djärfvaste
oppositionsmännen mot Karl II:s och hofvets
politik. Efter T. Oates’ (se d. o.) afslöjanden
(1678) om en förment katolsk sammansvärjning var
S. den förste, som framkastade tanken på konungens
broder Jakobs uteslutande från tronföljden. Han deltog
ej i det politiska lifvet under Jakob II:s regering
(1685–88), men invaldes efter statshvälfningen
1689 ånyo i underhuset och framträdde där som en
bland whigpartiets ledande män. S:s parlamentariska
vältalighet beundrades mycket af hans samtid. Jfr
G. Sitwell, "The first whig" (1894). – 2. Henry S.,
engelsk präst och politiker, f. omkr. 1674, d. 5 juni
1724, studerade i Oxford, där han 1701–13 var fellow
vid Magdalen college och 1708 blef teol. doktor. Han
gjorde sig som predikant i S:t Saviour’s (i Southwark)
bekant genom politiska predikningar och väckte 1709
oerhördt uppseende genom två predikningar, den ena
(15 aug.) hållen i Derby och den andra (5 nov.) i
S:t Paulskatedralen, i hvilka han på det häftigaste
utfor mot whigpartiet för de faror, hvarmed dess
politik enligt hans mening hotade kyrkan. Personliga
anspelningar i predikningarna mot ministern
S. Godolphin föranledde denne att genomdrifva ett
inskridande mot den djärfve predikanten, hvilken
därigenom kom att i den stora allmänhetens ögon
framstå som martyr. Beslut om åtal mot S. inför
öfverhuset för högförräderi (genom "impeachment")
fattades dec. 1709 af underhuset. Under rättegången
(febr.–mars 1710) förekommo häftiga gatuoroligheter;
domen lydde allenast på tre års suspension från
predikorätt, firades af S:s anhängare som en
seger och bidrog väsentligt till whigministärens
fall hösten s. å. Den nya toryministären gaf 1713
S. ett indräktigt pastorat, S:t Andrews i Holborn;
den fåfänge mannen dolde ej sitt missnöje med, att
belöningen ej blef ansenligare,
och råkade snart i långdragna tvister med sina församlingsbor.
1–2. V. S–g.
Sachlikis, Stefanos, nygrekisk (bysantinsk) diktare
i andra hälften af 1400-talet, från Kreta, som då
behärskades af venezianerna, en värdig pendang till
Depharanas (se d. o.). S. har författat två
"lärodikter", i hvilka den grånade syndaren under
förevändning att meddela goda råd åt en ung man
på ett sällspordt rått och groft sätt beskrifver
kurtisanernas lefnad och karaktärslyten. Jfr
K. Krumbacher, "Geschichte der byzantinischen
litteratur" (2:a uppl. 1897) och där anförda upplagor
af S:s verk och kommentarer därtill.
J. C.
Sachs. 1. Simon S., affärsman, f. 7 juni 1839
i Walldorf, Sachsen-Meiningen, d. 8 jan. 1907 i
Stockholm, där han bosatt sig 1855 och 1864 öfvertagit
sin svärfader J. Lejas affär, som han utvecklade till
den förnämsta i sitt slag. S. var en tid turkisk
generalkonsul och en af föreståndarna för mosaiska
församlingen i Stockholm. För att hedra honom och
hans hustru, Matilda (f. 1848, d. 1906), donerade
12 febr. 1907 hans son (se S. 2) och måg A. Thiel
400,000 kr. till Stockholms stad för inrättande af
 |
| Barnsjukhuset Simon och Matilda Sachs’ minne. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
