Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sachsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
m.), i Erzgebirge, dess lägsta punkt (87
m. ö. h.) ligger vid Elbes öfvergång till preussiskt
område. Vattendragen äro många; de flesta,
såsom Schwarze och Weisse Elster (med Pleisse),
Spree och Mulde, äro bifloder till Elbe, hvilken
från Böhmen intränger i Sachsiska Schweiz och med
sitt 122 km. långa lopp utgör landets förnämsta
vattenväg. Neisse, Oders biflod, genomflyter landet
på en sträcka af 38 km. Sjöar saknas; däremot finnas
flera kanaler. I S:s geologiska byggnad äro nästan
alla geologiska formationer representerade. I östra
delen af Erzgebirges område förhärskar gnejs, i den
västra glimmerskiffer. Det största granitområdet
ligger mellan Meissen och Görlitz, men "granitöar"
uppdyka f. ö. här och där. De äldre paleozoiska
lagren (kambrium, silur, devon) äro mäktigast i
Vogtland (i västra S.). I Erzgebirge-bäckenet
(sänkan mellan Erzgebirge och Mittelgebirge)
ligger stenkolsformationen, på ett underlag af
permiska bildningar (rothliegende), likaså i mindre
omfång vid Dresden. Från krittiden härstamma Elbes
sandstensberg; tertiära lager finnas mest vidsträckt
s. om Leipzig och omkring Zittau (längst i ö.), på
båda ställena rika på brunkol. Basalt, porfyr, fonolit
m. fl. eruptiv uppträda mångenstädes, speciellt i
Oberlausitz. Slutligen utgöres låglandet af alluviala
och diluviala bildningar. – Klimatet är behagligt, med
en medeltemperatur af 6–7° R. och en årlig regnmängd
af 568 mm., i bergstrakterna ända till 771 mm.
Befolkningens antal 1910 var 4,806,661, hvaraf
2,323,903 män och 2,482,758 kvinnor, hvilket utgör 320
inv. på 1 kvkm. Bortsedt från de fria riksstäderna
har ingen af Tysklands stater en så tät befolkning;
icke ens Belgien eller England nå upp till denna
siffra. Folkmängdstillväxten har varit mycket snabb
(1834 hade S. icke fullt 1,6 mill. inv.). 1910 voro
93,7 proc. protestanter, de allra fleste tillhörande
den evangelisk-lutherska statskyrkan, och 4,9
proc. katoliker; dock är konungahuset katolskt
(sedan August II:s tid). Befolkningen hör till
tyska folkstammen (se Sachsare), dock funnos 1900
28,727 personer, som förstodo endast vendiska, samt
12,282, som jämte vendiska talade äfven tyska. Dessa
vender äro ättlingar af de slaviska folk, som en gång
innehade hela S. I senare tider har industriens behof
af arbetskraft ditlockat tjecher, polacker och ryssar,
så att inalles omkr. 45,000 inv. 1900 talade endast
slaviskt språk och omkr. 27,000 uppgåfvo både ett
sådant språk och tyskan som modersmål. De största
städerna äro (1910) Leipzig (589,850 inv.), Dresden
(551,697 inv.), Chemnitz (293,761 inv.) och Plauen
(121,272 inv.); dessutom finnas ytterligare 10 städer
med öfver 20,000 inv. hvardera.
Näringar. Till hufvudnäringarna höra jordbruk och
boskapsskötsel, hvilka nått hög utveckling. Af hela
ytan upptogos 1907 60 proc. af åker, 14 proc. af
äng, 1,8 proc. af trädgårdsjord, 20,6 proc. af skog,
3,7 proc. af byggnader eller improduktiv mark. Råg och
hafre äro de viktigaste sädesslagen, därnäst hvete
och korn. Därtill kommer odlingen af potatis och
sockerbetor, af olika slags grönsaker och frukt samt
af foderväxter. Kreatursstocken räknade 1912 175,400
hästar, 702,000 nötkreatur, 55,000 får, 657,000 svin
och 133,000 getter. Trots sitt intensiva jordbruk
kan dock S. icke producera spannmål och kött för
landets eget behof. Endast 15 proc. af befolkningen
lefver af åkerbruk. – Skogsbrukets produkter räcka
ej för behofvet, utan sådana införas i stor mängd,
mest från Österrike. – Bergsbruket, ehuru en viktig
näringskälla, har ingalunda samma vikt som i äldre
tider, då grufvorna, särskildt silfvergrufvorna,
i Erzgebirge, utgjorde den viktigaste inkomstkällan;
utsining och utländsk konkurrens ha reducerat deras
betydelse eller tvungit till deras nedläggande. De
viktigaste bergsbruksartiklarna äro numera stenkol i
Erzgebirgebäckenet och brunkol, hvilkas brytning 1912
sysselsatte 32,505 personer och hvaraf produktionen
steg till resp. 5,07 mill. och 5,03 mill. ton till
ett värde af 80,7 mill. mark. Alla öfriga grufvor hade
tills. blott 1,458 arbetare och ett produktionsvärde
af 1,4 mill. mark.
Industrien är landets hufvudnäring, och S. är
Tysklands förnämsta industriland. Hvar sjätte person
(806,408 pers. 1912) är industriarbetare. Af största
omfattning äro textil- och liknande industrier
(255,766 arbetare), maskinindustrien (135,957 arb.),
metallverken (67,018 arb.), skrädderierna (62,756
arb.), porslins- och glastillverkningen (57,223
arb.), trävaruindustrien (47,428 arb.) o. s. v. De
viktigaste industristäderna äro Leipzig, Dresden
och Chemnitz, som med sin omgifning är hufvudort
för textilindustrien; f. ö. drifves denna öfver hela
landet och har andra centra i Leipzig (ylleväfnader)
och Dresden (linneväfnader). Maskinindustrien och
metallförarbetningen ha likaledes sin hufvudort i
Chemnitz; den keramiska industrien idkas särskildt
i Elbedalen från Pirna till Meissen, i nordvästra
Lausitz och vid Zwickauer-Mulde, glasindustrien i
trakten af Dresden, den kemiska industrien i Dresden,
Leipzig, Chemnitz, Zwickau, läderindustrien i Leipzig,
Dresden och vid Freiburger-Mulde, sockerindustrien
omkring Leipzig. Bland öfriga industrier må nämnas
kvarnindustrien, öl- och sprittillverkningen,
urfabrikationen, tobaks- och pappersindustrien,
boktryckerier och bokbinderier, på hvilket område
Leipzig står främst i Tyskland etc. Inalles funnos
(1912) 33,555 fabriker. – S:s handel är synnerligen
liflig och omfattande; den ingår som en del af
Tyska riket och upptages ej i särskild statistik. –
Järnvägsnätet, som nästan h. o. h. eges af staten,
omfattade 1912 2,666 km. normalspåriga och 508 km.
smalspåriga banor jämte 376 km. s. k. småbanor. –
Liflig trafik drifves på Elbe, som är segelbar 57 km. inom S.
Andlig kultur. S. har ett väl utveckladt
skolväsen. Folkskolorna äro af tre slag: lägre skolor,
mellanskolor och högre folkskolor, till hvilka
ansluta sig fortsättningsskolor, sammanlagdt 4,371
skolor med 915,720 barn (1912). För lärarutbildningen
funnos 28 seminarier För den högre undervisningen
voro inrättade 19 gymnasier, 19 realgymnasier, 5
högre realskolor, 3 progymnasier och 37 realskolor;
dessutom 5 högre flickskolor. Hela antalet lärjungar
vid dessa anstalter var 33,442 (1913). Universitetet
i Leipzig är ett af de största i Tyskland (5,351
studenter 1913).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
