Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagatun - Sagdalen - Sage-brush [sei'dJ-braJ], bot. Se Colorado, sp. 567, Idaho, Nebraska, sp. 663 New Mexico, sp. 884, och Oregon, sp.848 - Sage-femme - Sagelvdal. Se Sagfjorden - Sagelven. Se Sagfjorden - Sagemonos - Sagen, Lyder Kristian - Sagene - Sagenit - Sagenopteris - Sage-plains [sei'dJ plei'ns], eng. Se Nebraska, sp. 663 - Sager, Sofia - Sager-Nelson, J. O. G., svensk målare. Se Nelson - Sagfjorden - Sagfoss - Saggat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
Sagdalen-Saggat
334
nedlades. Den leddes till 1873 af stiftarna,
teol. kandidaterna H. Anker och 01. Arvesen
(se d. o.), senare af den sistnämnde ensam.
K. V. H.
Sagdalen, norskt fabriksdistrikt, som sammanhänger
med fabrikerna i Strömmen, Akershus amt, och har
i förening med detta ställe 1,773 inv. (1910).
K. V. H.
Sage-brush [séYdj-braj], bot. Se Colorado, sp. 567,
Idaho, Nebraska, sp. 663, New Mexico, sp. 884, och
Oregon, sp. 848.
Sage-femme [sajfa’m; "klok fru"], fr., barnmorska.
Sagelvdal. Se Sagfjorden.
Sagelven. Se Sagfjorden.
Sage’monos, jap., gördelhängen, som äro nödvändiga
på grund af den japanska dräktens brist på
fickor. Till dem höra kiseruzutru, tobakspipan,
i fodral; tabako-ire, tobakspåsen ; inro,
medikamentsdosan (ofta af präktigt lack); vidare
snusflaska, penningpung m. m. Alla dessa hänga i
silkessnodder, som dragas upp innanför gördeln och
ofvanför denna sammanhållas af en s. k. netz(u)ke.
J. C.
Sa’gen, Lyder Kristian, norsk pedagog, skriftställare,
f. 1777 i Bergen, d. där 1850, blef 1805 adjunkt och
1815 overlgerer vid katedralskolan där. En utmärkt
lärare, var han
pä samma gäng sin stads klassiskt bildade och
konstentusiastiske smakdomare samt medverkade till
upprättandet af Bergens museum, konstförening
och ritskola. Af hans författarskap må nämnas
öfversättningar eller efterbildningar af
Ana-kreon samt en länge nyttjad Lczsebog
. . . i modersmaalet (1820) och (tills, med
H. H. Foss, se d. o.) Bergens beskri-velse (1824).
K. V. H.
Sa’gene, stadsdel och socken i Kristiania (se d. o.,
sp. 1388-89). K. v. H.
Sagenit, miner., nätverk af fina rutilnålar, som
skära hvarandra under 60°, inneslutet i bl. a. bruna
eller svagt kloritiserade (= gröna) biotit-taflor
hos många granitvarieteter. A. Hng.
Sageno’pteris Brongn., paleobot., ett inom
meso-zoiska, företrädesvis rät- och juraaflagringar,
förekommande släkte, som sannolikt är att hänföra
till vattenormbunkarna (Hydropteridce). Bladen kunna
till sin yttre form förliknas vid en fyrväpplings,
d. v. s. det långa bladskaftet uppbär i toppen
fyra, vanligen äggrunda eller lansettlika, mer
eller mindre asymmetriska, oftast helbräddade,
dock stundom i kanten oregelbundet tandade eller
vågiga småblad, med åt sidorna utstrålande och med
hvarandra anastomoserande jämnstarka nerver. Frånsedt
småbladens asymmetri, erinra bladen sålunda ganska
mycket om Marsilia, och den omständigheten, att man
i Skånes rätiska lager tillsammans med bladen äfven
funnit föremål, som likna sagda släktes sporfrukter,
utgör ett
ytterligare stöd för antagandet, att
Sagenopteris tillhört vattenormbunkarna.
Ifrågavarande spor-
Sagenopteris rhoifolia.
fruktliknande föremål ha af Th. Halle
erhållit benämningen Hydropterangium.
A. G. N.
Sage-plains [seVdj pléYns], eng. Se Nebraska, sp. 663.
Säger, S o f i aj en af de första agitatorerna för
kvinnoemancipationen i Sverige, f. 1830 i Växjö,
d. 1902 i New York, uppträdde på 1850-talet i
Stockholm och landsorten på ett groteskt och
löjeväckande sätt som talarinna för kvinnans
likställighet med mannen och verkade i samma anda
i åtskilliga skrifter, sannskyldiga pekoral (se
S. Leijonhufvud och S. Brithelli, "Kvinnan inom
svenska litteraturen", 1893). Hon öfverflyttade till
.Amerika, där hon fortsatte sin agitation och gifte
sig med en tysk, E. A. Wiener.
Säger-Nelson, J. O. G., svensk målare. Se N e l so n.
Sagfjorden. 1. En ända till 8 km. bred, 46
km. lång fjord i Steigens och Hammeröys härad,
Salten, Nordland amt, Norge. Genom Flagsundet,
Skarstadsundet och ökssundet står S. i förbindelse med
Vestfjorden. Mellan dessa sund ligga som stängsel ut
emot den stora hafsbukten Engelö (72 kvkm.) och Lundö
(26 kvkm.). Innerst i S., som här svänger åt s.,
utfaller Sagelven, som i den 30 km. långa Sagelvdal
genomströmmar de 7 efter hvarandra liggande, vackra
och fiskrika Sagvötn (Sagvande), hvaraf den lägsta
sjön ligger 126 m. ö. h., tills, ett vattendrag
med 260 kvkm. nederbördsområde. - 2. Innersta
delen af Salangen (se d. o.), Tromsö amt, Norge.
l o. 2. K. V. H.
Sagfoss, i Norge ofta förekommande namn på vattenfall,
det största (5,5 m. högt) och mest kända i älfven
Tinne, 2 km. ofvanför dennas utlopp i Tinnsjö vid
Notodden. K. V. H.
Saggat [sa’kkat], Saggatjaure, 303 m. ö. h., det
största och västligaste i den långa rad af sjöbäcken,
som bildar Lilla Luleälfs sjökedja (se Lule älf). Det
har en nästan typisk fjordkaraktär med höga, branta
stränder, en längd af 28 km. och en medelbredd af
1,5-2 km. I nordvästra ändan med böjning skarpt
åt n. v. infalla Kamajokk och Tarrajokk, hvilkas
betydliga sedimentaflagringar skapat det alltjämt
tillväxande Kvikkjokkdeltat (se Delta). Där utgöras
omgifningarna af silur samt f jällskiftrar; sjöns
större- östliga del omges däremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
