Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saint-Pierre [säpiä'r]. 1. Charles Irénée Castel 2. Jacques Henri Bernadin de S - Saint-Pierr port [säpiä'rpår], stad. Se Saint Peter port - Saint-Pierre-Ouilbignon - Saint-Pol-de-Léon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
Saint-Pierre port-Saint-Pol-de-Léon
410
Samtiden log åt hans drömmerier och betraktade honom
som Voltaire "halft som en filosof, halft som en
galning". Hans Oeuvres politiques et mo-rales utgåfvos
1729 i 10 bd, 1741 i 16 bd; Oeuvres diverses 1729 i
2 bd; Annales politiques de Louis XIV 1757. Litt.:
Molinari, "L’abbé de S." (1861), L. de Lavergne,
"Les économistes francais du XVIILe siécle" (1870),
och Siegler-Pascal, "Les projets de S." (1900).
2. Jacques Henri Bernardin de S., fransk
skriftställare, f. 4 jan. 1737 i Havre, d. 21
jan. 1814 i Paris, uppfostrades i små förhållanden
och erhöll knappast någon grundlig undervisning. Han
var en romaneskt och svärmiskt anlagd yngling,
som redan genom läsningen af Ro-binson Crusoe i
barndomen fått en oemotståndlig smak för resor
ocJi friluftslif. Liksom Rousseau, med hvilken
han i vissa afseenden erbjuder likhet, strök
han på egen hand omkring i Jandet och fick också
tillfälle att deltaga i tn sjöresa till Martinique
på ett kof-ferdifartyg. 20 år gammal intogs han
i en ingenjörskola, och under de närmaste 12
åren 1759-71 förde han ett kringflackande lif,
förgäfves sökande att skaffa sig en ställning i
Frankrike eller i utlandet. Slutligen reste han till
Ryssland, där han uppnådde en kaptensgrad i armén,
men lämnade åter landet 1764, utan att ha realiserat
sina förhoppningar. Troligen äro åtskilliga af de
äfventyr, som han själf berättat från denna tid,
uppfunna eller åtminstone starkt romantiserade af
honom själf. Det berättas, att han någon tid varit
kejsarinnan Katarinas älskare, att han i Polen vunnit
en furstinnas kärlek och att han i Dresden låtit
en-levera sig af en förälskad kurtisan. Han återvände
till Paris 1765 och lyckades erhålla anställning
som kapten i ingenjörkåren på ön Ile-de-France
(1768). Platsen motsvarade emellertid icke hans
förväntningar, och efter åtskilliga motgångar
begärde han permission för att i Frankrike sköta sin
hälsa. Han återkom dit 1771. Då han icke lyckades
erhålla någon bättre plats, kastade han sig på
skriftställarskap för att förtjäna sitt bröd. Han
hade vid denna tid redan gjort Rousseaus bekantskap
och skaffat sig andra litterära relationer. Denna
gång lyckades han. Hans rika erfarenhet, förvärf vad
under de gångna årens resor inom och utom Europa,
kom honom nu väl till pass, och i en serie skrifter
af halft filosofiskt, halft idylliskt innehåll, som
ge ett underbart uttryck för den oroslängtan, hvilken
utmärkte generationerna kring revolutionen, framträdde
han som skaparen af en ny, mera målerisk stil, som
för en förvånad och betagen samtid uppenbarade den
tropiska naturens härligheter. S :s plats i franska
litteraturen är som en fortsättare af Rousseau,
hvilken inleder raden af de verklige naturmålarna,
och som en föregångare till romantiken. Chateaubriands
pompösa och färgstarka ideallandskap utgöra den
omedelbara fortsättningen af skildringarna af haf
och orkan ikring Paul och Virginies hydda. På en
gång uppenbarade sig S.3 hvilken dittills tycks ha
varit upptagen endast af galanta kärleksäfven-tyr,
som en skildrare af oskuld och kyskhet, en hänförd
målare af naturens praktfulla scenerier, en religiös
moralist, fast af föga djupsinne. 1773 utkom hans
Voyage å Vlle de France, där målningarna ännu äro
bleka i färgerna jämförda med hans följande arbete,
men bländande i jämförelse med samtidens abstrakta
reseskildringar. Redan här lägger han öfverallt
an på det pittoreska. Därefter följde Etudes de
la nature (3 bd, 1784; "Forskningar uti naturen",
öfv. af C. Lybecker l,i, 1796; 7 bd, 1821-22),
hans hufvudarbete, där han emot upplysningstidens
materialism predikar försynens uppenbarelse i
naturen. Nu vände sig lyckan. Han blef med ett slag
en man på modet, fick inkomster och byggde sig
ett eget hus med trädgård, där han tillbringade
de 10 lyckligaste åren af sitt lif. 4:e delen af
"Etudes" (1789) innehöll idyllen Paul et Virginie
(sv. öfv. 1843, 1851 o. s. v.; senaste uppl. 1904),
hvilken förut upplästs i madame Neckers salong, men
gjort föga lycka. Den emottogs nu med hänförelse,
öfversattes till många språk och gaf anledning
till otaliga efterlikningar (bl. a. en dramatisk af
Favriére). I Vceux d’un solitaire (1789) hängaf han
sig åt politiska utopier, men återvände till sitt
förra maner i det lilla mästerverket La chaumiére
indienne, som utgör 5:e delen af "Etudes" (1791; "Den
indianska kojan", 1799). Han stod nu på höjdpunkten af
sitt rykte, äktade 1792 en ung förmögen dam, utnämndes
till intendent vid Jardin des plantes, anställdes 1794
som professor i moral vid Ecole normale, invaldes
1795 i Franska institutet och erhöll af Napoleon en
pension på 2,000 frcs. Af hans följande arbeten,
som emellertid äro obetydligare, kunna nämnas De
la nature, de la morale (1798), Voyage en Silésie
(1807), dramat La mört de Socrate (1808) och Essai
sur les journaux (s. å.). Efter sin första hustrus
död ingick han 1800, 63 år gammal, ett nytt lyckligt
äktenskap med en ung flicka. Aimé Martin utgaf efter
hans död Harmonies de la nature (1815) och Essai sur
J. J. Rousseau samt Oeuvres complétes i 19 bd, 1818-20
(Supplement 1823), La correspon-dance i 4 bd 1826,
Oeuvres posthumes i 2 bd 1833 -36 och Romans, contes3
opuscules i 2 bd 1834. Litt.: A. Martin, "Essai sur
Bernardin de S." (1820; "Supplement", 1826), Arvéde
Barine, "Bernardin de S." (1891), och F. Maury, "Etude
sur la vie et les oeuvres de Bernardin de S." (1892).
l o. 2. J-M.
Saint-Pierre port [säpiä’rpår], stad. Se S a i n t
Peter port.
Saint-Pierre-Quilbignon [säpiä’rkilbinjay],
kommun i franska dep. Finistére (Bretagne), 4
km. v. om Brest. 7,552 inv. (1911; i hela kommunen
12,010). Badort.
Saint-Pol-de-Léon [sapåldoleå"’], stad i
franska dep. Finistére (Bretagne), vid La
Manche och Väst-banan. 3,083 inv. (1901; i hela
kommunen 7,809). College. Från 500-talet till
1790 var det biskopssäte. Katedral från 1200-
och 1300-talen. Handel med hampa, lin, tråd,
kläde, vax, honung, hästar och nötkreatur.
(J- F. N.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
