Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salicaceæ - Salicales, bot. Se Salicaceæ - Salices, bot., plur. af Salix (se d. o.) - Salicet. Se Salicional - Salicetti [tje'tti], Antoine Christophe - Salicin - Salicineæ, bot Se Salicaceæ - Salicional - Salicornia - Salicylaldehyd - Salicylas - Salicylat - Salicylsyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delen förekommande inom den norra, tempererade zonen,
med vanligen hela, strödda blad med stipler och
blommor i hängen. Blommorna äro nakna, enkönade,
nästan alltid dioika, med bägarlik eller till
tandformiga fjäll reducerad diskus. Ståndarna äro
två–talrika. Pistillen är enrummig, frukten kapsel med
många, små, håriga frön, som vanligen endast mycket
kort tid bibehålla sin groningsförmåga. Till
familjen höra släktena Populus och Salix.
G. L-m.
Salicales, bot. Se S a Ii c a c e se.
Saljces, bot., plur. af Salix (se d. o.).
Salicet. Se S a Ii c i ön a 1.
Salicetti [-tje’tti], Antoine Christophe, fransk
politiker, f. 26 aug. 1757 i Saliceto (Cor-sica),
d. 1809 i Neapel, representerade sin fäderneö i
konstituerande nationalförsamlingen 1789. Ifrande
för Corsicas fullständiga förening med Frankrike,
sändes han 1793 af konventet, som han äfven tillhörde,
till ön för att motarbeta oafhängighetspar-tiets
intriger, men misslyckades och återvände
s. å. Under skräckväldet stod han Robespierre
nära, följde sedan Bonaparte till Italien som
regeringskommissarie 1796 och medverkade s. å. vid
Corsicas re-organisation, sedan ön återtagits
från engelsmännen. Napoleon använde honom i olika
administrativa och diplomatiska uppdrag, af hvilka det
viktigaste var posten som polis- och krigsminister
i konungariket Neapel (från 1806). Han tvangs 1809
af Murat att träda tillbaka och dog kort därefter
plötsligt efter en middag hos sin efterträdare
som polisminister. Ryktet talade om förgiftning.
N. H-tz.
Salicin, kem. farm., en glykosid (formel: CisHiaO?),
som framställes ur vissa pil- och pop-pelarters bark,
är ett färg- och luktlöst, mycket bittert smakande
ämne, som kristalliserar i nålar hörande till
rombiska systemet. Det löses lätt i kokande sprit,
i omkr. 28 delar vatten och i 30 dlr sprit af 15°
G., men är olösligt i eter, kloroform och bensin. Med
svafvelsyra ger det en vackert röd reaktion, och vid
kokning med utspädda syror sönderdelas det i glykos
och saligenin eller salicylalkohol, som vid oxidation
ger salicylsyra. Salicin har förr pröfvats som
ersättningsmedel för kinin, men spelar numera ingen
roll som läkemedel. O. T. S. (C. G. S.)
Salicineae, bot. Se S a lic a-ce 33.
Salicionäl, äfven Salicet [-se], öppen labialstämma i
orgeln, merendels 8- eller 4-fots, sällan 2-fots, af
tenn, ofta med "skägg". Den hör till stråkstämmorna,
har trång mensur och svag, mild intonation. A.L.*
Salico^nia L., Glasört, bot., ett till
fam. Chenopodia-cece hörande, på hafsstränder växande,
glatt, köttigt och lågväxt örtsläkte, som har ledad
stjälk med motsatta grenar utgående vid lederna
i vinkeln af till Salicornia herba. köttiga fjäll
förkrympta blad. cea.
Blommorna, samkönade, sitta insänkta i
stjälkens och grenarnas öfre del, bildande liksom
blomkolf-var. De ha ett köttigt, sambladigt hylle,
ur hvars spricklika öppning l-2 ståndare och l-2
märken träda fram. S. herbacea L. (se fig.), som har
endast l ståndare, förekommer mindre allmänt på våta
hafsstränder. O. T. S. (G. L-m.)
Salicylaldehyd, kem., salicylsyrans aldehyd,
mindre egentligt kallad salicylsyrlighet, C6 H4 OH
. CHO, en i blomman af älggräs (Spircea ulmaria)
förekommande, angenämt luktande, flyktig olja,
P. T. C.*
Salicy’las, lat., S a lic ylat, farm., salicyl-syradt
salt. 1. S. hydrargy’ricus. Se K v i c k s i l f-v e
r m e d e 1. - 2. S. naftricus} natriumsalicylat. Se
Salicylsyra. - 3. S. pheny(licus. Se S a l o 1. -
4. S. physosti!gmicus. Se K a l a-barbönor.
Salicylät, farm. Se S a l i c y l a s.
Salicylsyra, Acidum s a l i c y l i c u m (af salix,
pil, med hänsyn till dess samband med salicin),
kem., med., en först af Piria 1839 af salicylaldehyd
ur salicin framställd syra, C6 H4 OH . CO OH,
orto-oxibenzoesyra, hvilken sedermera, 1873,
syntetiskt framställdes af Kolbe genom inverkan af
kolsyra på fenolnatrium, ett framställningssätt,
som f. n. användes för syrans fabriksmässiga
beredning. Salicylsyran bildar färglösa, vackra
kristaller, utan lukt, men med äcklig, sötsyrlig
smak. Den smälter vid 156-157° C., löses föga i kallt
vatten, men tämligen lätt i hett vatten samt i alkohol
och eter. Lösningarna i vatten eller alkohol färgas
af järnklorid intensivt violetta. Salicylsyran är
ett rätt kraftigt antisep-ticum, ungefär lika starkt
som fenol, men eger framför denna företrädet att
icke ha någon lukt och jämförelsevis dräglig smak
samt att vara vida mindre giftig. På huden framkallar
salicylsyra i pulver (pulvis salicylicus cum talco af
3 dlr salicylsyra, 10 dlr hvetestärkelse och 87 dlr
talk) en torkande verkan vid svettning (fotsvett), i
plåster småningom uppmjukning af öfverhudbild-ningar,
såsom liktornar o. d. Slemhinnor retas starkt,
t. o. m. etsas af koncentrerad syra; utspädd, verkar
den mindre skadligt, stör dock vid intagning ej sällan
magens förrättningar. Mildare verkar därvid syrans
medicinskt brukade natriumsalt, natriumsalicylat
(Salicylas natricus), C6 H4 . OH - COO Na, hvita,
i vatten lätt-lösliga kristaller med en om syrans
erinrande, söt-syrlig smak. Efter uppsugning i kroppen
verka syran och saltet lika, emedan syran därvid
öfver-föres i natriumsaltet. Det sistnämnda är ett
kraftigt febermedel, som tillika alldeles särskildt
verkar gynnsamt vid akut ledgångsreumatism; de svåra
ledgångssmärtorna vid denna sjukdom lindras eller
aflägsnas vanligen raskt genom denna behandling -. l
gr. i dosen, stundom upp till 10 gr. på dagen i pulver
(uti oblatkapslar), i kakor eller i lösning. Äfven vid
kronisk reumatism, gikt, huf-vudvärk m. m. användes
stundom salicylsyradt natron som smärtstillande
medel, om än ofta med mindre effekt än vid den akuta
ledgångsreumatismen. Natriumsalicylatet är kändt
äfven som gall-drifvande medel (se d. o.). Stora
doser salicyl-preparat medföra "rus" (öronsusning,
lomhörd-het, svindel, tyngd i hufvudet), hudrodnad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
