Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saluhall - Salum - Salus - Salus, Hugo - Salus publica. Se Salus - Salussola - Salut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
535
Salum-Salut
536
på stadens bekostnad, någon gång dock äfven
som enskilda företag. En sådan hall skall vara
hög, ljus och luftig. Den bör helst uppföras af
sten med tillräckligt tjocka väggar, hvarigenom
hettan om sommaren och kylan om vintern säkrast
utestängas. Inredningen (se fig. 1) utgöres af
s. k. stånd, af trävirke, plåt eller gallerverk
af järn, 5-6 kvm. stora och försedda med låsbara
framväggar. Stånden äro ordnade i längsgående rader,
på lämpliga punkter afbrutna af tvärgångar. I
hallens källare inrättas förvaringsrum, som helst
böra vara försedda med kylanordningar för betryggande
af varornas hållbarhet. I en del saluhallar finnas
äfven s. k. tillfälliga oinhägnade dagsplatser,
hvilka utlämnas samma dag de skola användas. För de
olika saluplatserna och förvaringsrummen erlägges hyra
efter bestämd taxa. Genom matvaruhandelns förläggande
till dylika hallar vinnes, förutom hvad som ofvan
framhållits, äfven, att varornas beskaffenhet lätt
kan öfvervakas och att behörig renlighet vid deras
handterande kan upprätthållas. Det jämförelsevis
inskränkta utrymmet i hallen medför ock, att varorna
måste uppställas tätt bredvid hvarandra, hvarigenom
köparen erhåller en bekvämare och bättre öfversikt,
än hvad fallet är å salutorgen. Vanligen har hvarje
varuslag sin bestämda plats i hallen. I samband med
inrättande af saluhall plägar förbud utfärdas för
handel med vissa varor å öppna platser i närheten. Den
första saluhallen i Sverige öppnades i Stockholm 1875.
Utom här angifna hallar, hvilka äro afsedda för
minuthandel, har man i stora städer äfven anordnat
särskilda hallar för storhandeln, antingen i
Fig. 2. Centralsaluhallen i Stockholm.
förening med de förstnämnda (se fig. 2) eller såsom
särskilda byggnader. Dessa förläggas å platser med
goda kommunikationer, om möjligt både till lands och
vatten, och stå vanligen i direkt förbindelse med
järnväg. De ha till uppgift bl. a. att befordra ökad
tillförsel af matvaror till en ort, hvilket ernås
genom de bekväma transportförbindelserna, så att
omlastning icke ifrågakommer. Härigenom kan området
för tillförseln icke oväsentligt utsträckas. Hvarje
producent eger ock att hit insända de varor han vill
försälja. Vid ankomsten omhändertagas dessa af vid
hallen anställda särskilda kommissionärer, hvilka mot
en billig af-gift ombesörja försäljningen, vanligen
genom auktioner, som hållas å bestämda dagar. Genom
att försäljningen sker i mindre poster, söker man
förekomma varans fördyrande, hvilket alltid blir
fallet, då dess försäljning skall gå genom flera
mellanhänder. Småhandlare och äfven större förbru-
Salus’ bild på ett antikt mynt.
kare kunna här direkt göra sina inköp. Å orter med
stor tillförsel af ett visst varuslag kunna därför
anordnas särskilda saluhallar, t. ex. fiskhallar i
vissa större kuststäder. - I Stockholm öfvervakas
saluhallarna af en af stadsfullmäktige utsedd
saluhallsstyrelse. Ivar A-n.
Salum, en liten kustflod i Senegal i västra Afrika,
hvilken utfaller i Atlantiska hafvet n. om Gambia.
Salus, lat., hälsa, välfärd; rom. myt., sundhetens
och den allmänna välfärdens kvinnliga semon. Hon
identifierades senare med grekernas H y g i e
a. Som det romerska folkets välfärdsgudinna, i
hvilken egenskap hon hade ett tempel på Kvirina-len,
motsvarades hon af den sabinska gudinnan S t r en
i a. - S. pu´blic a, den allmänna välfärden. - S. p
u´b l i c a, salus mea, statens väl mitt eget väl
(Adolf Fredriks valspråk). - S. p u´b l i c a sup
rêma lex esto, den allmänna välfärden (statens väl)
vare högsta lag.
Salus, Hugo, österrikisk författare, f. 3 aug. 1866
i Böhmisch-Leipa, studerade i Prag, där han blef
med. doktor och slagit sig ned som praktiserande
läkare, har författat ett antal diktsamlingar:
Gedichte (1898, 2:a uppl. 1901), Neue gedichte
(1899), Ehefrühling (1900, många uppl.), Reigen
(s. å., 2:a uppl. 1902), Ernte (2 uppl. 1903), Neue
garben (1904), Blumenschale (1907) och Glockenklang
(1911), innehållande en graciös och melodisk lyrik,
stämnings- och tankebilder af varm verklighetskärlek
och innerlighet, samt satiriska bidrag till "Jugend"
och "Simplicissimus". Han har skrifvit lyriska
prosastycken: Novellen des lyrikers (1904, 4:e
uppl. 1910; ny saml. 1912), Das Blaue fenster (1906,
2:a uppl. 1907), Trost-büchlein für kinderlose
(1909), Schwache helden (2 uppl. 1910), Seelen
und sinne (1913) och Nach-denkliche geschichten
(1914), som spegla intryck och upplefvanden,
ge symboler och liknelser, samt versdramer.
R-n B.
Sa’lus pu’blica. Se Salus.
Salussola [salõsåla], kommun och stad i Italien,
prov. Novara (Piemont), vid Elvo, en biflod till
Sesia. 2,872 inv. (1911).
Salut (af lat. salutare, hälsa), krigsv, och sjöv.,
kallas dels den hälsning, som af ges af officer,
som har dragen sabel, eller som göres med fana, dels
den hedersbevisning, som af ges medelst aflossande af
skott, vanligen kanonskott. Salut med sabel af-ges
i de flesta arméer genom sabelns fällande framåt;
i Sverige skiljer man mellan liten salut, då sabeln
uppföres, så att fästet kommer framför högra axeln
och i höjd med munnen, och stor salut, som af ges
för kungliga personer och fana, då sa-beln fälles
framåt. Salut med fana afges för kungliga personer
genom fanans fällande framåt. Salut med kanonskott
afges från fästning, garnisonsort eller fartyg för
kungliga personer vid ankomsten till eller afresan
därifrån, för generals-och amiralspersoner och högre
statstjänstemän,
¯u
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
