Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salvador - Salvadooraceæ - Salvadora persica, Ssuak. bot. Se Egypten, sp. 1464, och Salvadoraceæ - Salva guardia [-ga'r], it. Se Sauvegarde - Salvandy [-vãdi], Narcisse Achille - salva. appr. - Salva ratificatione - Salva remissione - Salvarsan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Datos sobre la republica de El S." (1901),
P. F. Martin, "S. of the 20:th century" (London,
1912), J. Leiva, "The republic of El S." (Liverpool,
1913), M. Périgny, "Les cinq républiques de l’Amérique
centrale" (Paris, 1914).
V. S-g.
Salvadoraceae, bot., växtfamilj af serien Sapindales,
underserien Celastrineae. Hit höra endast 9 arter,
hufvudsakligen förekommande på Afrikas och Asiens
stäpper. Bladen äro hela och motsatta, de små
blommorna sitta i ax eller klasar, ha undersittande
hy lie, bestående af ett 2-4-deladt foder och en fri-
eller sambladig krona. Ståndarna äro 4-5, fruktämnet
1-2-rummigt, frukten bär eller stenfrukt. Den mest
bekanta arten är Salvadora persica, en från Ostindien
till Somalilandet, i Nord-Afrika och Hererólandet
på buskstäpperna växande buske eller litet träd (i
Egypten kallad ssuak). Frukterna äro aromatiska
och ätbara. Grenarna ha mycket sega och trådiga fibrer
och användas i hela tropiska Afrika som tandborstar.
G. L-m.
Salvadora persica, Ssuak, bot. Se Egypten, sp. 1464,
och Salvadoraceae.
Salva guardia [-ga’r-], it. Se Sauvegarde.
Salvandy [-vädi], Narcisse Achille, grefve, fransk
statsman och publicist, f. 1795, d. 1856, väckte
vid unga år uppmärksamhet genom en patriotisk
broschyr La coalition et la France (1816), som
förskaffade honom Ludvig XVIII.s ynnest. Han
inträdde 1819 i statstjänst, men lämnade denna, då
med Villèles styrelse reaktionen tog öfverhand,
och bekämpade regeringen i en rad politiska
skrifter. Som deputerad (från 1830) slöt han
sig emellertid till de konservative. Han var två
gånger undervisningsminister (1837-39, 1845-48)
och beklädde under kortare tid sändebudsposter
i Madrid (1841) och Turin (1843-44). S. var en
flitig och mångsidig författare; vid sidan af
sitt politiska skriftställarskap skref han romaner
(Don Alonzo ou l’Espagne, histoire contemporaine
1824), historiska arbeten (Histoire de Pologne
avant et sous le roi Jean Sobieski, 1827-29) samt
en framställning af julirevolutionen, Seize mois ou
la révolution de 1830 et les révolutionnaires (1831,
2:a uppl. 1832). S. blef led. af Franska akad. 1835.
N. H-tz.
salv. appr., förk. för lat. salva approbatione,
med förbehåll af (vederbörandes) godkännande.
Salva ratificatione (förkortadt S. r. l. salv. rat.),
lat., med förbehåll af (vederbörandes)
stadfästelse. Jfr Salva approbatione.
Salva remissione, lat., med förbehåll att få skicka
tillbaka.
Salvarsan (af lat. salvare, rädda, och arsea,
arsenik), farm. med., ett organiskt arsenikpreparat,
framställdt 1910 af Nobelpristagaren Paul
Ehrlich (se denne) i Frankfurt a. M. Ehrlich sökte vid
sina forskningar för grundande af en invärtes kemisk
behandling af infektionssjukdomar (kemoterapi)
efter läkemedel, som ha stark benägenhet att
angripa de sjukdomsalstrande mikroorganismerna (äro
"parasitotropa"), medan de föga besvära patientens
organ (alltså ej äro "organotropa"). Förut kända
medel af detta slag äro kininet mot frossa och i
viss mån äfven salicylpreparaten mot den akuta
ledgångsreumatismen. I allmänhet ha specifika medel
mot i kroppen
spridda smittämnen af vegetabilisk natur (bakterier
m. fl.) ej kunnat framställas, medan sådana
sjukdomar, som bero på smittämnen af animalisk natur
(s. k. protozoer) – t. ex. frossa och andra
malariasjukdomar, återfallsfeber (febris recurrens),
sömnsjuka och syfilis –, lättare låta sig påverka
af diverse invärtes medel, bland hvilka märkas
utom kinin särskildt kvicksilfver och arsenik i
lämpliga sammansättningar. Efter planmässiga försök
med hundratals olika arsenikföreningar på djur,
som smittats med olika former af animaliska
mikroorganismer (trypanosomer, spiriller och
spirochaeter), fann Ehrlich under samarbete med
japanen Hata såsom det i vissa riktningar lämpligaste
dioxidiamidoarsenobensol (först kalladt "Ehrlich-Hata
606"., siffran var preparatets nummer i Ehrlichs
journal). Medlets kemiska sammansättning är
As=As
C C
HC CH HC CH
H2NC CH HC CNH2
C C
OH OH
En saltsyreförening af detta ämne utgör det i
handeln förda preparatet Salvarsan. Medlet försvagar
smittämnena äfven utanför människo- eller djurkroppen,
men kan inom denna verka ännu kraftigare och
snabbare. Vid återfallsfeber verkade i regel en enda
injektion i blodet af salvarsan (0,2-0,3 gr.) hastigt
botande; den sjukes organism "steriliserades" i ett
slag (Ehrlichs "Therapia sterilisans magna"). Äfven
vid sömnsjuka, koppor, malaria och syfilis ha goda,
om än ej så lysande resultat vunnits; dock kan
man först efter en långvarigare erfarenhet fullt
bedöma medlets värde. Vid syfilis har salvarsanet
ej undanträngt den tidigare behandlingen med
kvicksilfver och jodkalium – tvärtom ha dessa
medel ofta kombinerats med det nya preparatet. Men
salvarsanet har i många fall högst väsentligt
påskyndat förloppet. På smittämne (spirochaete
pallida) rika syfilitiska väfnadsbildningar
kunna efter 1-2 dagar bli fria från parasiter,
och symtomen gå förvånande snabbt tillbaka. Men
recidiv äro vanliga, särskildt i senare stadier,
då parasiterna äro mera svårtillgängliga. Tidiga
fall ha otvifvelaktigt blifvit fullständigt botade
med några få injektioner. – Salvarsanet är ett
blekgult pulver, som kommer i handeln i tillsmälta
glaskärl, ur hvilka luften utpumpats och ersatts med
en indifferent gas, hvilken ej såsom luft angriper
och oxiderar preparatet. Vid användningen beredes
med nydestilleradt, sterilt vatten, litet koksalt och
något natronlut en utspädd lösning, som insprutas i
en ven – alltså direkt i blodet (intravenöst). De i
början företagna insprutningarna under huden eller
i en muskel framkallade ofta svåra förändringar på
injektionsstället (nekros eller väfnadsdöd med djupa,
svårläkta sår). Dosen salvarsan, som insprutas, är
vanligen 0,4-0,6 gr. En betydlig del däraf återfinnes
oförändrad i urinen inom den närmaste veckan. Det
öfriga kvarstannar längre och öfvergår delvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
