Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samgar - Samhara - Samhita - Samhitapatha. Se förg. art. och Indiens språk och litteratur, sp. 535 - Samhälle - Samhällsfördrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577
Sam håra-Samhällsfördrag
578
lertid bekräftar Dom. 5: 6 S:s existens, förmodligen
som furste för en mindre stam eller ett område.
E. S-e.
Samhära, ett smalt kustland i Abessinien, mellan
det abessinska höglandet och Koda hafvet. S. tillhör
italienska kolonien Eritrea (se d. o.). (J- F. N.)
Sarilhitä, sanskr., "samling", "förbindelse",
betecknar i den indiska litteraturen dels
en förbindelse af ord efter de fonetiska
reglerna, ungefär detsamma som sandhi (se
d. o.), dels en text, som är behandlad efter
dessa regler. Särskildt behandlades vedahymnerna
och annat vediskt material på detta sätt; och så
uppstodo de olika "samlingarna" 1. sa m h i t ä’er.
K. F. J.
Samhitäpätha. Se föreg. art. och Indiens språk och
litteratur, sp. 535.
Samhälle. 1. Filos., en organisk enhet mellan
människor, som ålägger dem plikter och ger dem
rättigheter, båda af specifik art. Man har på flera
sätt sökt förklara samhällets grund i båda dessa
afseenden. Ett sådant förklaringssätt är det, att
samhället vuxit upp ur de naturliga enheter, som man
finner äfven hos djur. Det är obestridligen sant,
eller åtminstone mycket troligt, att så historiskt
tillgått, att vårt släktes organisation i samhällen
utvecklats ur organiska sammanslutningar, som
förefunnits redan hos hennes djuriska stamfader, om
de än sedan i mycket antagit förändrade former. Men
egentligen mänsklig form få de ej, förrän begreppen
plikt och rättighet få en bestämmande betydelse
för dem. Väl saknas icke dessa h. o. h. hos djuren,
och i deras sammanslutning finner man onekligen den
utgångspunkt, hvarur det mänskliga samhället under
årtusenden utvecklat sig. Ser man på lågt stående
folk, finner man lätt öfvergången. Men i den mån
människan öfvergått till en mera bestämd form af
medvetenhet samt differentierat detta från de lägre
funktionerna, får ock hennes organiska enhet med sina
likar den högre form, som hvilar ej blott på naturlig
enhet, utan äfven och framför allt på medvetandet
om rätt och plikt. Då antiken i det hela stannade
vid uppfattningen af samhället som en naturenhet,
hvartill människan var af naturen danad, så har
man därför i den kristna tiden sökt dess grund i
något annat, af mer personlig art. Under medeltiden
betraktade man samhället i alla dess former som en
omedelbar gudomlig instiftelse, men leddes därigenom
till de mångfaldiga svårigheter, särskildt i fråga om
förhållandet mellan det kyrkliga och det världsliga
samhället, om hvilka medeltidens historia vittnar Vid
den nyare tidens inbrott gjorde sig en annan tendens
gällande. Man ville då i motsats mot medeltidens
uppfattning grunda samhället på ett fördrag mellan
dess medlemmar eller mellan dem och öfverheten, som
skulle förplikta dem i deras inbördes förhållande. Den
obestridliga sanning ligger under detta, att det är
människans vilja, ej hennes naturinstinkter, som gör
samhället till ett verkligt samhälle och höjer det
öfver t. ex. myrstacken och bikupan. Eätt och plikt
äro nämligen viljebestämninffar. Men det af senare
forskningar uppvisade oriktiga ligger däri, att denna
vilja fattats som mer eller mindre godtycklig, en
teori, som man kallat naturrätten. En jämförelsevis
nyare åsikt framträdde i och med Schelling, men har
åtminstone från en viss sida
Tryckt den 17/e 16
fått sitt typiska uttryck hos Boström. Enligt denne är
samhället hvarken en naturenhet eller ett godtyckligt
stiftadt bolag, grundadt på bolagskontraktet,
utan en personlig enhet mellan människor, grundad
i deras personliga samhörighet (samhörighet som
personer). Boström dref denna lära ända därhän,
att han ansåg samhället vara ett individuellt
personligt väsen af högre ordning, i hvilket de
mänskliga individerna skulle ingå. Denna lära har
väl nu just inga anhängare, utan måste anses som
antikverad. Men som ett resultat af vetenskapens
utveckling måste fasthållas, att samhället är ett
resultat af människans utveckling till personlighet,
hvilken nödvändigt kräfver organisk samhörighet mellan
människorna just med afseende på deras personliga lif
och följaktligen ock i någon mening måste själfva ha
en personlig grund.
Man har på flerfaldigt sätt sökt indela de mänskliga
samhällena. Men sådana indelningar få alltjämt
ett tvifvelaktigt värde till följd af den allmänna
omöjligheten att inom ett organiskt helt uppdraga
fullt bestämda gränser. Om familjen är ett samhälle
eller ej, kan möjligen bli föremål för tvist, ehuru
tvisten naturligtvis i hufvudsak blir en ordstrid. Som
emellertid familjen fyller de fordringar man enligt
vanligt språkbruk ställer på samhället, lär ingen
anledning förefinnas att från denna kategori utesluta
henne. Först när hon betraktas ur denna synpunkt,
kan ock hennes etiska betydelse i sin fullhet inses.
2. Sociol. Den allsidiga analysen af begreppet
samhälle är en af uppgifterna för den allmänna,
kunskapsteoretiskt grundläggande samhällsvetenskapen,
sociologien (se d. o.). Inom denna vetenskap får
samhällsbegreppet större omfattning, än hittills
vanligen varit fallet inom t. ex. filosofien
och statskunskapen. Då sociologien tillämpar
och alltmera fördjupar de e v o l u-tionistiska
forskningsmetoderna, måste dess samhällsbegrepp
omfatta icke blott de högre, organiserade och
exklusivt mänskliga formerna af sam-hällslif,
utan äfven de primitivare, oorganiserade, delvis
för människan och högre djurarter gemensamma
gestaltningarna eller yttringarna af sam-hällslif
- således samhällslif på grundval af lägre och
flyktigare medvetenhet så väl som samhällslif på
grundval af den högsta och mest kontinuerliga, etiskt
betonade mänskliga medvetenheten. Samhällslifv?ts
universella grundfaktum visar sig då vara detta, att
medvetandet hos en individ eller grupp af individer
påverkas af eller står i växelverkan med medvetandet
hos en annan, samtidigt eller icke samtidigt
existerande individ eller grupp af individer. Ett
varaktigt och högt organiseradt, på medlemmarnas
fastställda plikter och rättigheter grundadt samhälle,
såsom staten eller familjen eller det ekonomiska
företaget (med flera deltagare), uppfattas då icke
som samhället öfver hufvud, utan som en bland oändligt
många speciella former af samhälle.
1. L. H. Å.* 2. G. F. Stn.
Samhällsfördrag, statsr., den öfverenskommelse mellan
individerna, genom hvilken enligt den naturrättsliga
skolan samhället (staten) uppstått och hvarpå det
hvilar (se Naturrätt, sp. 599). Ansatser till en
dylik fördragsteori hade förekommit under antiken
(hos epikuréerna; se E p i k u-
24 b. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
