Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär / 597-598 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samoaöarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och på många ställen känna invånarna sägner
om forntida vulkanutbrott. Ett mycket häftigt
vulkaniskt utbrott inträffade i början af 1900-talet
på Savaii. Högst stiga bergen på Savaii, som i
sin sydliga del har en topp, Toiavea, på 1,650
m., en på 1,224 m. och ännu två öfver 1,000
m. Kusterna äro merendels omgifna af korallref,
mest i ögruppens östra del. Då dessutom kusterna
äro branta, lider ögruppen brist på hamnar;
blott två mer betydande finnas, Apia (se d. o. och
vidstående fig. 1) på Upolu och Pagopago på Tutuila
(se d. o.). Klimatet är tropiskt hafsklimat med en
årsmedeltemperatur (i Apia) af 25,3°,
växlande mellan 26,5° (i febr. och mars) och 23,8°
(i juli). Som öarna ligga inom sydöstpassadens område,
äro östliga vindar förhärskande. Nederbörden stiger
i Apia till 3,178 mm. per år. Ehuru ingen del af året
saknar nederbörd, faller denna dock våldsammast under
sommaren, den egentliga regntiden, särskildt i mars
och dec. Mot dess slut förekomma ofta förhärjande
orkaner. Klimatet är för européer icke osundt;
tropiska febrar förekomma icke. Öarna äro täckta
af täta urskogar, bestående af banianer (Ficus),
Pandanus-arter (se Pandanaceæ) och andra palmer
samt fyllda med epifyter och lianer, blandade med
trädlika

Fig. 1. Hufvudstaden Apia (på ön Upolu).

Fig. 2. Skogsparti på Samoa, med unga infödingar (korallsamlare).

ormbunkar (jfr fig. 2). Faunan uppvisar blott två
inhemska däggdjurssläkten, en liten råtta och små
flädermöss. Invånarna äro polynesier (se d. o.) af
en synnerligen kraftig byggnad, vackra ansiktsdrag
och gulblek hy, föga mörkare än sydeuropéernas (jfr
fig. 14 o. 15 å färgpl. II till art. Oceanien
samt vidstående fig. 2). De äro nu civiliserade och
kristna. De ha i olikhet med andra polynesier aldrig
varit människoätare. Icke heller synes deras antal gå
tillbaka, utan hålla sig ganska konstant. De utgjorde
1914 34,640 pers. på de tyska öarna och nära 7,000
på de amerikanska. De äro skickliga sjömän och fiskare, bo i
välbyggda hyddor, oftast samlade till byar, och odla
kokos, bananer, taro, jams, batater,
kava och tobak. Af främlingar funnos år 1913 på de
tyska öarna 544 hvita (329 tyskar, 132 engelsmän),
1,354 kineser och 1,003 andra (mest polynesiska och
melanesiska arbetare). Endast i plantagedistrikten
få européer köpa jord af infödingarna, och dessa
få icke sätta sig i skuld hos de hvite. Flera tyska
och amerikanska bolag drifva plantageodling på S.,
särskildt för producering af kopra, som är öarnas
viktigaste exportvara, kakao, kautschuk, bomull,
kaffe m. m.

Historia och politisk organisation. Öarna upptäcktes
1722 af holländaren Jakob Koggeveen, utforskades
1768 närmare af Bougainville och besöktes 1787 af
Lapérouse, som i Massacre-viken på Tutuila förlorade
en stor del af sitt manskap under ett öfverfall af
infödingarna. Ända till senaste tid har ögruppen varit
delad i flera smärre stater, som legat i ständiga
fejder med hvarandra. 1879 förenades dessa stater
under en konung, Malietoa, som tog sitt säte i byn
Apia på Upolu, där äfven en engelsk, en amerikansk och
en tysk konsul residerade, hvilka å sina rikens vägnar
dittills utöfvat protektoratet öfver öarna. Strider
emellan de främmande nationernas medlemmar framkallade
slitningar äfven bland infödingarna, som slöto sig
till de olika partierna, och mot den nye konungen
Malietoa Laupepa uppsattes en höfding Tamasese,
hvarefter tyskarna 1887 bortförde Malietoa till
Kamerun. Hans vänner valde då till konung höfdingen
Mataafa, som ställde sig ännu mer fientligt
mot tyskarna. De tre makterna slöto 14 juni 1889 ett
fördrag, enligt hvilket Malietoa skulle återinsättas
som konung under deras gemensamma beskydd och
förvaltning. Därjämte skulle en domare tillsättas för
att döma rörande ersättningsanspråk m. m. och konungen
af Sverige-Norge anmodas att utnämna densamme (chief
justice). Därtill utsågs fiskalen i Svea hofrätt,
kammarherren O. K. V. Cedercrantz (f. 1854), som
innehade uppdraget från sept. 1890 till nov. 1893, då
han efterträddes af en amerikan. Emellertid upphörde
ej därmed de inre striderna, som blefvo särskildt
oroande 1899, då Malietoa afled och tyskarna ville på
tronen uppsätta den förut af makterna landsförviste
Mataafa. Mot detta protesterade England och Förenta
staterna, och deras krigsfartyg bombarderade
Apia. Genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>