Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sarcey [sarsä], Francisque - Sarcina - Sarcocarpium, Fruktkött, bot. Se Pericarpium - Sarcocolla - Sarcophaga carnaria, zool. Se Köttflugor - Sarcophagidæ, zool. Se Köttflugor - Sarcophilus ursinus, Pungdjäfvulen, zool. Se Pungdjuren, sp. 598 - Sarcopsylla, zool. Se Loppor - Sarcoptes. Se Skabb och Spindeldjur - Sarcorhamphus, zool. Se Kamgamarna - Sarcostemma viminale - Sard - Sardanapalos - Sardar-i-assad, persisk prins. Se Persien, sp. 564565 - Sardegna [-denja], italienska namnformen för Sardinien (se d. o.) - Sardeller - Sarder, miner. Se Sard - Sardes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
791
Sarcina-Sardes
792
Han hade också stor framgång som föreläsare. Publiken
följde med spänd uppmärksamhet den kor-pulente,
godmodige gamle herrn med de lifliga gesterna, som
talade så kvickt och rättframt om allt möjligt, med
många målande uttryck, icke alltid korrekt, men alltid
klart och alltid själf djupt öf-vertygad om sanningen
af hvad han hade att meddela. Man uppmanade honom ofta
att samla sina teaterartiklar, men han afböjde det,
då han ansåg, att han ej haft tillräcklig tid att
fila dem. Han utgaf därför ett relativt fåtal arbeten,
nämligen: Le mot et la chose (1862; 2:a uppl. 1882),
Le nouveau seigneur du village (1862), Le bilan
de Vannée 1868 (1869), Le siége de Paris (1871),
Etienne Moret (1876), Le piano de Jeanne (s. å.),
Comédiens et comédiennes (1878-84)3 Les miséres d’un
fonctionnaire chinois (1882), Gare å vos yeux (1884),
Souvenirs de jeunesse (s. å.)3 Souvenirs d’åge mur
(1892), Comment je devins conférencier (1893-94),
Paris vivant (1893), Grandeur et dé-cadence de
Minon-Minette (1895). J- M.
SaYcina, med.a en klyfsvamp, bakterie, är särskildt
märklig för sitt förökningssätt, i det celldelningen
försiggår i rummets alla tre dimensioner, hvarigenom
uppstå kubiska, rutiga paket, liknande kaffebalar. Man
känner ett 50-tal arter. De finnas i jord och luft och
komma därifrån in i organismen; de äro i regel icke
patogena. De bilda ofta vackra gula, orange- eller
rosafärgade kulturer. Längst kända äro de former,
som ofta träffas i kräkningar vid kronisk magkatarr
och magutvidg-ning och som med ett gemensamt namn
kallats S. ventriculi. S. pulmonum förekommer i
lungsiktigas upphostningar. Se vidare Bakteriologi,
sp. 717. G. Wrgn.
Sarcoca;rpium, Fruktkött, bot. Se Peri-c a r p i u m.
Sarcocolla (af grek. sarx, kött, och koflla,
lim), farm., köttlim, kallas ett gummiharts,
som anses lämnas af några till växtsläktet Pencea
hörande arter. Det förekommer i mindre eller större
korn, med en färg, som växlar mellan hvitgul och
rödgulaktig, samt ofta förorenadt af grus. Kornen
sammanbakas lätt till större klumpar. Lukt saknas,
men smaken är sötaktigt bitter och något skarp. Ur
detta lim har man framställt en egen beståndsdel,
sarkokollin, som ger upphof till oxalsyra, när
det oxideras med salpetersyra. De arabiske läkarna
ansågo detta gummiharts vara synnerligen sårläkande,
och denna dess egenskaD har gett anledning till
namnet. Det ingick i några äldre plåsterformler,
men har numera alldeles kommit ur bruk.
O. T. S.*
Sarct^phaga carnäria, zool. Se K ö 11 f l u g o r.
Sarcopha’gida3, zool. Se Kött flugor.
Sarco7philus ursinus, Pungdjäfvulen, zool. Se
Pungdjuren, sp. 598.
Sarcopsy7lla, zool. Se Loppor.
Sarcoptes. Se Skabb och Spindeldjur.
Sarcorha7mphus, zool. Se Kamgamarna.
Sarcoste7mma viminäle, bot., en
i det tropiska Afrika förekommande
klätterväxt hörande till fam. Asclepiadacece3
underfam. Cynanchoidece. Se H a o m a (där växten
mindre riktigt kallas Sa-crostema viminalis).
G-. L-m.
Sard 1. S ar d er, miner.,
ett annat namn för röd karneol.
A. Hng.
Sardanapälos (lat. -us) var, enligt grekiska
historieskrifvare, namnet på den siste konungen i
Assyrien. Den grekiske historieskrifvåren Ktesias, som
har sin berättelse ur persiska källor, omtalar honom
som en lastbar vällusting, hvilken omkr. 888 f. Kr.,
efter att i Ninive under flera år ha belägrats af sina
upproriska ståthållare Arbaces i Medien och Belesys
i Babylon, förtviflad satte eld på sitt palats,
när en öfversvämning af floden Tigris förstörde
befästningarna. S. är uteslutande en sagofigur,
hvars namn är en förvrängning af Assur-bani-apal
(se d. o.), den väldige assyriske eröfråren. S. är
hufvudpersonen i Byrons drama "Sardanapalus".
Sardar-i-assad, persisk prins. Se Persien,
sp. 564-565.
Sardegna [-denja], italienska namnformen för Sardinien
(se d. o.).
Sardeller benämnes den ansjovis (se d. o.), som i
insaltadt tillstånd föres ut i marknaden. L-e.
Sarder, miner. Se Sard.
Sarder, den ursprungliga befolkningen på ön Sardinien
(se d. o.).
Sardes (grek. Édgåeis 1. 2(igåieg, lat. Sardes
1. Sär dis), hufvudstad i det forna lydiska riket
(se Lydien), sedermera de persiske och seleucidiske
satrapernas residens och under den pergamenska,
romerska och bysantinska tiden hufvudorten i
prov. Lydia, låg i södra delen af den bördiga
Her-mosdalen, nedanför norra sluttningen af berget
Tmolos, invid den lilla floden Paktolos, ej långt från
dess utlopp i Hermos. Läget i en af Mindre Asiens
bördigaste nejder vid en af de stora handelsvägarna
mellan öster- och Västerlandet gjorde S. till en
af Orientens rikaste städer, hvartill äfven den
guldförande sanden i floden Paktolos säges ha
bidragit. Staden intogs af cimmerierna i 7:e årh.
De kvarstående pelarna å ruinerna af Artemistemplet
i Sardes (före gräfningarna 1910 ff.).
f. Kr., af perserna under Kyros 546, uppbrändes af
de joniske grekerna 499 (se J o n i e n), ödelades
af Antiochos den store 245 f. Kr. och ännu full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
