Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sarmizegethusa - Sarnen - Sarnenförbundet. Se Sarnen - Sarngadhara - Sarnia - Sarno - Sarolta - Saron - Sarong, javanskt klädesplagg. Se Java, sp. 1315 - Saroniska viken. Se Eginaviken - Saronno - Sáros - Saros - Saros-cykeln. Se Kaldeiska perioden - Sárospatak - Sarosviken. Se Xerosviken - Sarothamnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
funnits där. Litt.: bl. a. Antonescu Cetatea,
”Sarmizegetusa reconstituita” (1906).
J. C.
Sarnen, köping och hufvudort i schweiziska
half-kantonen Obwalden, 471 m. ö. h.; vid Brünig-banan
och Aas utlopp ur Sarnensjön (fordom en
del af Vierwaldstättersjön, 473 m. ö. h., 7,73 kvm.)
och vid foten af Landenberghöjden. 4,701 inv.
(1910), mest katoliker. Kantonsskola, gymnasium,
lyceum, kantonsbibliotek och statsarkiv.
Sarnenförbundet (Der Sarnerbund) kallas den
förbindelse, som ombud för kantonerna Schwyz, Uri,
Unterwalden, Neuchâtel och Basel (staden) ingingo i
S. 14 nov. 1832 i konservativ separatistisk riktning.
Förbundet upplöstes 1833 (Jfr Schweiz,
Historia).
(J. F. N.)
Sarnenförbundet. Se Sarnen.
Sārngadhara (sanskr. Çārngadhara], namn på
olika indiska författare, bland hvilka må nämnas:
1) författaren till en sanskrit-antologi från 1300-talet,
Çārngadhara-paddhati, innehållande 6,000
strofer af namngifna diktare från 268 poetiska verk
(mestadels förlorade eller icke ännu återfunna);
jfr Aufrecht, ”Über die paddhati von Çārngadhara”
(i ”Zeitschrift der deutschen morgenländischen
gesellschaft”, bd 27, 1873); 2) författare
till ett medicinskt verk, Çārngadhara-Samhita; jfr
Jally, ”Medicin” (i ”Grundriss der indoarischen
philologie”). Se f. ö. Weber, ”History of Indian
literature” (1878), Burnell, ”A classified index
to the sanskrit mss. in the Palace at Tanjore”
(1880), och Aufrecht, ”Catalogus Catalogorum”
(1891–1903).
K. F. J.
Sarnia [sa′niə], stad i kanadensiska prov.
Ontario, på vänstra stranden af S:t Clairfloden, nära
dess utlopp ur Huronsjön, förenad med amerikanska
staden Port Huron genom en 1,8 km. lång
järnvägstunnel af ett gjutjärnsrör på Grandtrunkbanan
under floden. 9,947 inv. (1911). Stort
oljeraffinaderi.
J. F. N.
Sarno [-nå; lat. Sarnus], stad i italienska prov.
Salerno (Kampanien), vid Sarnoflodens källor och
Neapel–Avellinobanan. 18,125 inv. (1911) i hela
kommunen. Gymnasium, prästseminarium, odling
af säd, vin, oliver, silke; lin- och hampspinneri.
Svafvel- och järnhaltiga källor. Vid floden S.,
som utfaller i Neapelgolfen, utkämpades 552 den
sista striden mellan östromarna och östgoterna,
hvilkas konung Teja stupade där.
(J. F. N.)
Sarolta [-rå′lta], siebenbürgisk prinsessa. Se
Geisa.
Saron, en fruktbar slätt i norra delen af
Palestina, vid Medelhafvet, mellan Jafa och Karmel.
På den rika växtligheten där häntydes i gamla
testamentet, i Höga visan, där det talas om
liljorna i S. På slätten ligga flera europeiska
kolonier, såsom tempelsällskapets koloni Sarona (3
km. n. ö. om Jafa).
(J. F. N.)
Sarong, javanskt klädesplagg. Se Java, sp. 1315.
Saroniska viken. Se Eginaviken.
Saronno [-rå′nnå], kommun i italienska prov.
Milano, medelst en spårväg och en järnväg
förbunden med staden Milano. 12,300 inv. (1911).
Tillverkning af lokomotiv, siden och linne. S. har
en vacker madonnakyrka med fresker af Bernardino
Luini, Gaudenzio Ferrari o. a. Berömd vallfartsort.
J. F. N.
Sáros [ʃa′rå∫], komitat i norra Ungern. 3,649
kvkm. Landet är i n. uppfylldt af Karpaterna samt
vattnas af floderna Tarcza och Topla. Klimatet är
kallt och sundt. I de fruktbara dalarna odlas en mängd
sädesslag. På mineralier finnes riklig tillgång. Guld,
silfver, koppar, järn, antimon och marmor förekomma,
särskildt berömda äro opalgrufvorna i berget Libanka,
och trakten kring Sóvár l. Salzburg kallas för sin
saltrikedom Sóvárs Salzkammergut. Bland de många
mineralkällorna märkas: Kis Sáros, Magyar Ischla och
Szinye-Lipócz. Befolkningen uppgick 1910 till 174,620
pers., hvaraf 58,3 proc. slovaker, 22 proc. rutener,
10,4 proc. ungrare och 5,4 proc. tyskar; 52
proc. voro rom., 30 proc. grek. katoliker, 8
proc. luteraner, 7 proc. israeliter. Hufvudnäringar
äro bergsbruk, jordbruk, biskötsel, linne- och
flanellväfveri. Hufvudort är Eperjes (se d. o.).
(J. F. N.)
Saros, forntida namn på floden Seihun i
sydöstra delen af Mindre Asien. Floden upprinner
på Anti-Taurus, kallas i sitt öfre lopp Gök-su
och faller nedanför Adana ut i Medelhafvet.
J. F. N.
Saros-cykeln. Se Kaldeiska perioden.
Sárospatak [scha’råj-], köping i ungerska
komitatet Zemplen, vid Bodrog och
foten af det vinrika Hegyaljaberget. 7,911
inv. (1900). Vinodling. Reformert akademi (grundlagd
1531) med tre fakulteter (teologi, juridik och
filosofi), med 18 professorer och 169 studenter
(1913), lärarseminarium samt katolskt och reformert
gymnasium.
(J. F. N.)
Sarosviken. Se Xerosviken.
Sarothamnus Wimm., bot., farm., växtsläkte af
fam. Leguminosae, underfam. Papilionatae, nära
släkt med Cytisus, med hvilken det ofta förenas,
och utmärkt af den snart nedhängande kölen och
de utskjutande ståndarna och stiftet. De flesta
arterna förekomma på Pyreneiska halfön. I södra
Sverige finnes förvildad på sandfält och backar
S. scoparius, harris, som är en risig buskväxt med
fyrkantiga grenar, trefingrade nedre och enkla öfre
blad och stora gula blommor, ensamma eller parvis
i bladvecken. Baljorna äro kanthåriga, svarta. Hela
växten svartnar lätt vid torkning. Grenarna användas
mångenstädes till kvastar, blomknopparna stundom
till förfalskning af kapris. Harriset innehåller en
alkaloid, som fått namnet spartein, emedan växten förr
kallades Spartium scoparium. Sparteinet, C15H26N2,
är en flyktig vätska; dess salter, t. ex. det som
läkemedel pröfvade sulfatet, äro kristalliniska. Till
sin verkan öfverensstämmer sparteinet närmast
med koniin i odört, d. v. s. det förlamar centrala
nervsystemet och rörelsenervernas ändar i musklerna,
stegrar de flesta körtelsekretioner, retar
tarmkanalen (diarré) samt retar och därefter förlamar
känselnervernas ändorgan i hud- och slemhinnor – detta
vid lokalverkan genom ingnidning e. d. Sparteinet
har dessutom en egendomlig hjärtverkan (långsam puls
och ökade pulsvolymer), i viss grad lik verkan
af digitalis, men uppkommande på annat sätt. –
Blommande grentoppar af harris (Summitates scoparii)
ha på en del håll användts som urindrifvande medel,
medan sparteinsulfat mest nyttjats vid hjärtsjukdom
och därvid ibland gjort gagn, t. o. m. stundom då
digitalis eller strofantus visat sig overksamma;
dosen har varit 5 till 20 cg. flera gånger på dagen.
G. L-m. C. G. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
