Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saul - Saulcy [såsi], Louis Félicien Joseph Caignart de - Saulteux [såltö], folkstam. Se Chippeways - Sault-Sainte-Marie - Saulus. Se Paulus - Saumaise [så'mäs], Claude de. Se Salmasius - Saumarez [så'mares], James Saumarez, lord de S - Saumur - Saunders [sa'ndes], ö. Se Sanwicharkipelagen - Saunders [sa'ndes], William Wilson - Saunderson [sa'ndesen], Edward James
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
855
Saulcy-Saunderson
856
Konung Saul är en inom litteraturen, särskildt
dramatiken, med förkärlek behandlad gestalt, hvarvid
hans konflikt med Samuel och hans förhållande
till David främst varit motiven. Bland mera kända
författare, som dramatiserat S:s öden, kunna
nämnas tyskarna Hans Sachs (1557), Gutzkow (1839),
Fr. Eiickert (1843), Marie delle Grazie (1884) och
Paul Heyse (1911) samt italienaren Alfieri; dansken
Blaumiiller och svensken Fröding ha behandlat honom
lyriskt. Handel har gett hans namn åt ett oratorium. I
målarkonsten har han skildrats af bl. a. fransmännen
P. Baudry och Gros, italienaren Salvator Kosa och
tysken J. Sandrart samt svensken Julius Kronberg
(se pl. till art. David).
Saulcy [såsi], Louis Félicien Joseph Caignart de,
fransk arkeolog, numismatiker och orientalist,
f. 1807, d. 1880, var först löjtnant i artilleriet,
blef 1838 professor i mekanik vid krigsskolan,
men kallades kort därefter till konservator vid
artillerimuseet i Paris. 1842 blef han medlem af
Académie des inscriptions och 1860 senator. Redan som
löjtnant erhöll S. nämnda akademis pris för Essai
de classification des suites monétaires byzantines
(1836). Hans öfriga arbeten afhandla spanska och
lothringska mynt, franska mynt från Frans I:s tid,
keltiberiska, fenici-ska och egyptiska inskrifter,
mediska och assyri-ska kilskrifter - han bidrog ej
oväsentligt till kilskriftvetenskapens utveckling -,
Jerusalems topografi m. m. Nämnas må Voyage autour de
la Mer mört e (1852-54), Études de la numismati-que
judaique (1857), Voyage en Terre-Sainte (1865), Les
derniers jours de Jerusalem (1866), Histoire d’Hérode,
roi des juifs (1867) och Les monnaies datées des
séleucides (1872). (J- C.)
Saulteux [saltö], folkstam. Se C h i p pj3 w a y s.
Sault-Sainte-Marie [eng. sö-sent mä9’ri;
fr. såltsätmarl], stad i nordamerikanska staten
Michigan nedanför de 6 m. höga fallen i Samt Mary’s
river (se d. o.) och vid Sookanalen (byggd 1853-
55 af staten Michigan, ombyggd af unionen 1896 och
efter 1908), som kringgår dessa fall och möjliggör
segelfart från öfre sjön till Huronsjön. 12,615
inv. (1910), hvaribland många franska kanadensare
och indianer. Kraften från fallen drifver en
mängd fabriker (kvarnar, kemiska, pappers- och
maskinfabriker m. m.). Statsfiskodlingsanstalt. En
vacker järnvägsbro och ångfärjor upprätthålla trafiken
till kanadensiska staden S. i prov. Ontario (10,984
inv. 1911) på andra sidan floden, där äfven en kanal
byggts (1895). J. F. N.
SauJus. Se Paulus.
Saumaise [såmås], Claudede. SeSalma-si us.
Saumarez [så’mares], James Saumarez, lord de S. af
Guernsey, engelsk amiral, f. 1757 på Guernsey,
d. 1836, bidrog som fartygsbefälhaf-vare väsentligt
till Eodneys seger i Västindien öfver franske amiralen
De Grasse (1782) och till fransmännens nederlag
vid L’0rient (1795). Efter att med utmärkelse ha
deltagit i Medelhafsexpedi-tionen 1798 och bevakat
franska flottan i Brest 1799-1800, utnämndes han till
konteramiral 1801. Genom ett djärft angrepp på en
vida öfverlägsen fransk-spansk eskader vid Algeciras
s. å. räddade han en brittisk handelsflotta. Under
åren 1808
-12 förde han öfverbefälet öfver de engelska flottor,
som sändes till Nordsjön och Östersjön. 1808-09
bistod han där Sverige i striden mot dess fiender;
och 1810 -12, sedan vårt land nödgats ansluta sig
till kontinentalsystemet och förklara England krig,
var han en af dem, som allra mest medverkade till,
att kriget stannade på papperet och i stället de
bästa förbindelser upprätthöllos mellan svenskar
och engelsmän. I storkorset af Svärdsorden erhöll
han ett minne af denna tid. S. blef Viceamiral af
Storbritannien 1821 och peer 1831. Se "Me-moirs of
admiral Lord de Saumarez" af sir John Ross (2 bd,
1838). (S. C.)
Saumur [såmyr], arrondissemangshufvudstad i franska
dep. Maine-et-Loire (Anjou), naturskönt belägen på
en ö i och på vänstra stranden af Loire och vid
järnvägslinjerna Paris-Nantes och S.- Poitiers,
44 km. s. ö. om Ångers. 14,602 inv. (1911; i hela
kommunen 16,198). Staden är väl byggd, drifver
liflig handel med vin, säd, hampa, frukt och linolja
samt eger betydande fabriker för tillverkning af
rosenkransar, emaljarbeten och li-körer. Den har
två colleges, ett arkeologiskt museum, en skola
för vinodling, ett bibliotek (25,000 bd) och en
1768 upprättad och 1899 reorganiserad kvavalleri-
och ridskola (se Karusell, fig. 2) samt en af
de största kavallerikaserner i Frankrike, öfriga
anmärkningsvärda byggnader äro kyrkorna S:t Pierre
och Notre Dame de Nantilly från 1100-talet, ett
i nyaste tid restaureradt stadshus från 1400- och
1500-talen, ett slott (1200-talet), nu arsenal och
krutmagasin, samt en 230 m. lång stenbro till en ö
i Loire, och genom dess 276 m. långa fortsättning
står S. i förbindelse med förstaden Croix Verte. I
närheten ligga keltiska stenåldersgrafvar och romerska
fornlämningar. S. (mlat. Salmurium) var redan under
Pippin den lille (752-768) en befäst plats. Under
religionskrigen utgjorde staden ett af hugenotternas
bålverk, hade sedan 1593 ett teol. seminarium, som ett
årh. var den franska protestantismens intellektuella
medelpunkt, och sedermera nådde den hög blomstring,
hvilken dock stäfjades genom Nantesi-ska ediktets
upphäfvande, 1685. (J- F- N.)
Saunders [sä’ndos], ö. Se Sandwichark i-p e la gen.
Saunders [sändes], William Wilson, engelsk
naturforskare, hortikultör, f. 4 juni 1809 i Little
London, Buckinghamshire, d. 13 sept. 1879 å Worthing
(Sussex), utbildade sig till militär och ingenjör,
tillbragte som sådan ett år i Indien, men lefde
sedan som affärsman i Wandsworth, sysselsatt med
hortikultur, entomologi och botanik. Han utgaf Insecta
Saundersiana (1850-69) och Refu-gium botanicum,
or figures and descriptions from living specimens of
little known or new plants (1-3, 216 taflor; 1869-72).
C. Lmn.
Saunderson [sä^ndosen], Edward James,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
