Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saussurit - Sauté - Sauternes - Sauv. - Sauvages [såvaJ], FranÁois Boissier de la Croix - Sauvegarde - Sauve qui peut - Sauvera [så-]. Se Såvera - Sauveur [såvör], Joseph - Sauön - Sav. - Sava, ö. Se Savoe - Sava - Sava, furst. Se Montenegro, sp. 998 - Savadovskij, ö. Se Sandwicharkipelagen - Savage [sä'vidJ], Richard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saussuritiseringsprocessen af plagioklaser bildad
omvandlingsprodukt. Vid denna process
utbytes fältspatens alkalier och delvis
dess kiselsyra mot kalciumoxid, järnoxidul
och vatten. Processen framkallas af dynamiska
inverkningar och vid en relativt låg temperaturnivå.
A. Hng.
Sauté [af fr. sauter, hoppa], kokk., kötträtt
med tunna skifvor, som skakas i pannan, under det
att de stekas.
Sauternes, kommun i franska dep. Gironde,
n. v. om Bazas, 7 km. från Garonne. Omkr. 1,000
inv. Stället är berömdt för sin vinodling (ett slags
hvita Bordeaux-viner). (J. F. N.)
Sauv., vid växtnamn förkortning för
Fr. B. de la C. Sauvages.
Sauvages [såväj], François Boissier de la Croix,
fransk läkare, f. 1706, d. 1767 som professor
i Montpellier, gjorde med Nosologie méthodique
(1759; lat. uppl. 1769; sedermera flera uppl.) det
första nämnvärda försöket att sätta sjukdomarna
i system, tydligen enligt Linnés föredöme inom
växt- och djurriket (i 5 bd). S. utgaf äfven
botaniska arbeten, bl. a. en Methodus foliorum
(1751). S. blef led. af svenska Vet. akad. 1747.
(R. T-dt.)
Sauvegarde, fr., skyddsvakt, som anföraren
för en trupp på fientligt område lämnar en person,
en korporation, en inrättning e. d., för att skydda
från misshandling eller plundring. Med sauvegarde
menas stundom detsamma som skyddsbref, utställdt af
anföraren för samma ändamål.
Sauve qui peut, fr., rädde sig den som kan!
Sauvera. Se Såvera.
Sauveur, Joseph, fransk matematiker och
fysiker, f. 24 mars 1653 i La Fléche, d. 9 juli
1716 i Paris, lefde i Paris som privatlärare i
matematik och blef där bekant med Mariotte, som han
biträdde vid hans hydrauliska försök. 1686 blef han
professor i matematik vid College de France. Oaktadt
S. fullständigt saknade musikaliskt "öra" (han
var döf från födelsen), utförde han likväl, i
samarbete med skickliga musiker, grundläggande
försök inom akustiken och var den förste, som
bestämde svängningstalen för toner samt förklarade
alikvot- 1. öfvertonernas uppkomstsätt. Bland
hans skrifter märkas Principes d’acoustique et
de musique (1700-01) och Méthode générale pour
former les systémes tempérés de musique (1707).
T. E. A. E. F-t.
Sauön, norsk ö i Iddefjorden s. om Fredrikshald. På
S. byggdes i jan. 1659 af norrmännen en skans, som 4
febr. intogs af Harald Stake, hvilken sedan därifrån
började beskjuta Halden. Afståndet var emellertid
väl stort, hvarför S. vid mörkrets inbrott åter
utrymdes. I jan. 1660 lär skansen ha återtagits af
svenskarna och då af dem på spe kallats Nyårsgåfva
(no. Nytaarsgave). Efter krigets slut fick den
förfalla. 27 nov. 1718 besatte svenskarna S., men
iståndsatte ej den gamla skansen. I aug. 1814 byggde
svenskarna på S. ett batteri för 10 mörsare, och 9 i
s. m. upphissades till högsta punkten med handkraft
4 efter Fredrikstadsbelägringen ditförda 12-pundiga
kanoner. 12 aug. öppnades eld mot Fredriksten,
hvarifrån den genast besvarades. Dagen därpå
hade ett andra mörsarbatteri byggts, och elden fortfor
sedan t. o. m. 15 aug. L. W:son M.
Sav., vid djur- och växtnamn förkortning för franske
naturforskaren Marie Jules César Letorgne de Savigny,
f. 1779, d. 1851.
Sava, ö. Se S a v o e.
Sava 1. Saba (urspr. Rast k o), alla serbers
nationalhelgon och skapare af den serbiska
nationalkyrkan, f. omkr. 1169, d. 1236 (på hemresa
från Palestina) i Trnova, var yngste son till
det enhetliga serbiska rikets grundläggare Stefan
Ne-manja. Han flydde 1186 till Athos och lefde där
som munk under namnet Sava. Han grundlade själf 1192
det berömda klostret Chilandar på Athos. Genom att
stifta fred mellan sina bröder efter Nemanjas död
(1199) skaffade han sig fast fot i Serbien, där han
inrättade de första skolorna och byggde kloster
(det förnämsta 2ica i Morava-dalen, som blef de
serbiske ärkebiskoparnas residens och konungarnas
kröningskyrka). 1219 blef han själf vigd till Serbiens
förste ärkebiskop, hvarpå han organiserade sitt lands
kyrka med 8 biskopsdömen och skref en kyrkorätt. Jämte
sin broder konung Stefan blef S. en af de förste
författarna på serbiska språket, främst genom en
lef-nadsbeskrifning öfver sin fader. Hans i klostret
Milesjava begrafna lik brändes af turkarna 1595. Efter
sin död förklarades han för helgon, och 1883 stiftade
konung Milan till hans minne "den helige Savas orden",
att utdelas för litterära och konstnärliga förtjänster
samt för nit om kyrko- och skolväsendet. Hans dag är
5 dec. Hj. H-t.
Sava, furste. Se Montenegro, sp. 998.
Savadovskij, ö. Se Sandwicharkipelagen.
Savage [sä’vidj], Richard, engelsk skald, f. 1698,
d. 1743 i bysättningshäkte, var troligen af ringa
stånd, men 1719 utspreds genom hans egen medverkan
en romantisk historia, enligt hvilken han skulle vara
naturlig son af earl Rivers och lady Macclesfield, och
han gjorde 1718 anspråk på sina rättigheter. Denna
historia är troligen osann (se W. Moy Thomas,
"Notes and queries", 2nd series, VI, 1858), men den
upptogs af S. Johnson i hans "Life of S." (1744)
och väckte ett intresse för skalden, som knappast
berättigas af hans skrifter. S. lyckades emellertid,
sedan han 1728 utgett dikten The bastard, förmå sina
utpekade förnäma släktingar att ekonomiskt taga sig
af honom för att undgå skandal. 1727 arresterades
han för mord på en viss James Sinclair, hvilket
han begått i drucket tillstånd, och han undgick
dödsstraffet endast därigenom, att grefvinnan af
Hertford lade sig ut för honom. Hans lefnadssätt
var utsväfvande, och hans vänner, till hvilka också
hörde Pope, som han försett med sladderhistorier om
samtida poeter tili "Dunciaden", drogo sig slutligen
ifrån honom. Hans lif har flera gånger romantiskt
behandlats, så i en roman af Ch. Whitehead,
"R. S." (1842), i ett drama med samma namn af
J. M. Barrie och H. B. Marriott-Watson (1891)
samt af Gutzkow. S:s mest betydande poem är The
wanderer (1729), som röjer inflytande af Thomsons
strax förut utkomna "Seasons". F. ö. är han mest
lyckad som satiriker. Hans arbeten utgåfvos 1775 af
S. Johnson. Se S. Johnsons ofvannämnda biografi och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
