Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scavenius (latinisering af da. Skagen, "Skagensbo", dansk släkt - Scawfell pike [skå'fel pai'k], bergstopp. Se Scafell pike - Sceattus. Se Mynt, sp. 53 - Sceaux - Scelimena, zool. Se Gräshoppor, sp. 481 - Sceliphron, zool. Se Rofsteklar, sp. 612 - Scemando - Scen - Sceniska artisternas understödsfond - Scepter - Sceptrum carolinum, bot. Se Kung Karls spira - Scesalplana - Schaaffhausen [Jaf-], Hermann - Schaar [schar], Axel von - Schaar-sabiz. Se Scher-i-sebs - Schabaka, fornegyptisk konung. Se Egypten, sp. 1483 - Schaban. Se Hedjra, sp. 208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
913
Scawfell pike-Schacbån
914
1875., blef magister 1897 och assistent i
utrikesdepartementet 1899, legationssekreterare 1903
samt envoyé 1909 i Petersburg och 1912 i Stockholm.
1-6. E. Ebg.
Scawfeii pike [skå’fel päVk], bergstopp. Se S c a-f
el l pike.
Sceattus. Se Mynt, sp. 53.
Sceaux |_så], stad i franska dep. Seine, 6 km. s. om
Paris’ enceinte, v. om Biévre och Orléans-banan. 5,064
inv. (1911; som kommun 5,532), till stor del
parisare, som med verksamhet i Paris i S. ha villor
och landställen. Lycée Lakanal. Stadens ålder synes
gå tillbaka till 1100-talet, och den kallades äfven
då Ceaux (lat. Cellce). Af Perrault byggdes för
Colberts räkning ett slott, som 1793 såldes som
nationalegendom och af köparen refs för att med
materielen och parken betala köpesumman. Endast
trädgården lämnades orörd och är nu förvandlad till
en vacker promenadplats. 19 sept. 1870 föreföllo vid
S. häftiga strider mellan de franska utfallstrupperna
och de belägrande tyskarna. Oriktigt har S. stundom
uppgetts som den plats, där den första mellan Sverige
och Frankrike ingångna traktaten afslöts (1542). Se
Montiers-sur-Saulx.
Sceirmena, zool. Se Gräshoppor, sp. 481.
Sceliphron, zool. Se K of stek l ar, sp. 612.
Scemando [jema^ndå], it., mus., aftagande.
Scen [sen], fr. scéne, lat. scena (af grek. skené,
eg. tält, hydda), skådeplats, skådebana, "tiljan",
den plats i en teater, där teaterstycket uppföres
(jfr Teater); den ort, där handlingen försiggår;
underafdelning af en akt i ett teaterstycke, under
hvilken inga nya personer inträda; bildligt uttryck
för skådespelarkonsten; i allmänhet stället för en
tilldragelse; en tafla ur lifvet (ex. en vacker scen,
en upprörande scen); häftigt uppträde. - Scenärium,
skrifven promemoria, hvari teaterregissören eller
inspicienten har upp-skrifvet akt för akt och scen
för scen allt, hvars befintlighet eller anordning han
har att öfvervaka vid en föreställning, såsom ridåns
uppdragning och nedfällande, dekorationer, möblering,
rekvisita, belysnings- och scenförändringar m. m. Ofta
tas ock en fotografi af möblernas placering. -
Scenbelysning, nutida. Se Elektrisk belysning,
sp. 334-335. - Sceneri (germansk, icke fransk,
ordbildning), den genom dekorationer, belysning
m. m. frambragta totalitet, hvari de handlande
personerna uppträda i ett skådespel; landskapsbild. -
Scenförändring, ombyte af dekorationer vid
uppförandet af ett teaterstycke. - Sceninstruktör,
den teatertjänsteman, som leder inöfningen af ett
teaterstycke. .- Scenisk, som har att göra med scenen
eller spelet på en scen, t. ex. scenisk konst =
skådespelarkonst. - Om romarnas "sceniska lekar"
(Indi scenici) se L u d i.
Sceniska artisternas understödsfond, D e, bildades
i anledning af ett i jan. 1873, på förslag af
skådespelaren Albert Alberg, utfärdadt upprop "till
den konstälskande allmänheten, att bereda den sceniska
konstens ålderstigna och nödställda f. d. utöfvare
en någorlunda sorgfri ålderdom och en tillflykt för
deras sista dagar". Eesultatet af uppropet blef Fonden
för De sceniska artisternas hem. Då det visade sig,
att det skulle dröja allt-
för länge, innan idén om ett hem skulle kunna
realiseras, öfvergaf man efter 12 år tanken
därpå, och fonden ombildades 24 jan. 1885 till
De sceniska artisternas understödsfond. Fondens
subskri-benter representeras af en nämnd på 10
personer, hvilken kompletterar sig själf. Fondens
förvaltning ombesörjes af en af nämnden vald och
till densamma redovisningsskyldig styrelse af sju
personer. Till en början utdelades några få årliga
understöd å 50 intill 100 kr.; sedermera ökades det
utdelade beloppet till 2/s af den årliga räntan
å fonden. Sedan 1901 utdelas 3/4 af den årliga
räntan, och fonden ökas med den återstående V4~
delen. l jan. 1916 uppgingo fondens tillgångar till
95,936 kr., och summan af de årliga understöden
1915 utgjorde 2,525 kr., som fördelades i belopp
mellan 100 och 175 kr. till 17 personer, hvarjämte
som tillfälliga understöd utlämnades kr. 396: 15.
E. P.
Sce^ter, grek. skefptron} lat. scefptrum, spira.
Sceptrum carolinum, bot. Se Kung Karls spira.
Scesapiäna [je-J, högsta punkten på Rätikon på gränsen
mellan österrikiska Vorarlberg och schweiziska
kantonen Graubiinden, 2,969 m. Vid dess östra fot
ligger Liinersee, 1,924 m. ö. h., 148 har, den största
högfjällssjön i Österrike. J- F. N.
Scéve [säv], M a ur i c e, fransk skald, f. i
början af 1500-talet i Lyon, d. där omkr. 1562,
grundlade sällskapet L’angélique i Fourviéres
och är hufvudmannen för renässansskolan i Lyon,
som i Frankrike sökte höja språket och stilen genom
studiet af italienarna. Denna skola utgör Pleja-dens
omedelbara föregångare. S:s hufvudsakliga mönster
var Petrarca, hvars platoniserande sonetter han
sökte efterlikna. Hans förnämsta arbete är den
ofta obegripliga sonettsamlingen Délie (1544;
anagram för L’idée). Dessutom skref han Arion, en
eklog öfver dauphins död (1536), och La saul-saye,
en eklog till ensamheten (1547), Le micro-cosme
(1562) m. fl. S. upptäckte 1533 den af Petrarca
besjungna Lauras förmenta graf i Fran-ciskankyrkan
i Avignon i familjen De Sades gr af kor.
J- M-
Schaaffhausen [j af-], Herman n, tysk antropolog,
f. 18 juli 1816 i Koblenz, d. 1893 som professor
i Bonn, var en ifrig förkämpe för Darwins
utvecklingsteori och framstående forskare särskildt
inom kraniologien. Bland hans skrifter märkas
Vber die urform des menschlichen schädels (1869),
Anthropologische studien (1885) och Nean-derthaler
fund (1888). (B. T-dt.)
Schaar [schär], Axel von, friherre, krigare,
f. 1641 i Stockholm, d. 1702 i Gäfle, deltog som
kornett i stormningen af Köpenhamn (1659) samt
utmärkte sig för glänsande tapperhet i striderna
vid Lund, Halmstad och Landskrona (1676-77). Han
blef öfverste 1692, utnämndes 1699 till generalmajor
samt blef s. å. landshöfding i Väster-norrlands län
och Jämtland, hvarjämte han upphöjdes i friherrligt
stånd. S. ådagalade stor duglighet äfven i fredens
värf.
Schaar-sabiz. Se Scher-i-sebs.
Schabaka, fornegyptisk konung. Se Egypten, sp. 1483.
SchacbSn. Se H e d j r a, sp. 208.
Ord, som saknas under Sch-, torde sökas under Ch-,
Sh- eller Sj-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
