Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schaeff. - Schaeffer [Jä'f-], Jakob Christian - Schaepman [s-chap-], Herman Johan Aloysius Maria - Schaerbeek - Schaerer [Jere'r], Eduardo - Schærer, Ludwig Emanuel - Schafarik. Se Safárik - Schafberg - Schaff, Philipp - Schaffat (Sjaffat), bantustam. Se Bantu, sp. 877 - Schafferholts, ty. Se Gesäll, sp. 1080 - Schaffgotsch - Schaffhausen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schaeff., vid växtnamn förkortning för J. Chr. Schaeffer.
Schaeffer [ʃä’f-], Jakob Christian, tysk präst,
ifrig svampforskare, f. 1718 i Querfurt, d. 1790
som superintendent i Regensburg, var en af de
förste, som noggrant undersökt och afbildat en
större mängd af de högre svamparna, företrädesvis
genom sitt stora arbete
Fungorum qui in Bavaria et Palatinatu circa Ratisbonam nascuntur icones (1–4, 330 färglagda taflor, 1762–74).
Detta verk kommenteras och förklaras i
C. H. Persoons "Commentarius" (1800).
C. Lmn.
Schaepman [s-chap-], Herman Johan Aloysius Maria,
holländsk författare och politiker, f. 1844 i
Overijssel, d. 1903 i Rom, vigdes 1867 till präst,
promoverades 1869 till teol. doktor i Rom och vardt
1870 lärare vid seminariet i Rijsenburg. Sedan 1880
led. af riksdagens Andra kammare, verkade han där för
katolskt inflytande öfver skolväsendet. Han uppsatte
1871 (med Nuyens) den katolska tidskr. "Onze wachter",
som fortsatte till 1884. S. utnämndes 1902 till
apostolisk protonotarie.
De paus (1866),
De eeuw en haar koning (1867) och
Aya Sofia (1886)
kunna nämnas bland hans dikter, som samlades i
Verzamelde dichtwerken (1887; 5:e uppl. 1899).
Se biogr. af Hendrichs (1903).
Schaerbeek [ʃarbek], nordöstlig förstad
till Bruxelles (se d. o., sp. 378, och
kartan). 90,231 inv. (1912). S. har en vacker
kyrka, S:te Marie, mellanskolor för gossar och
flickor m. fl. läroanstalter. Trädgårdsodling och
betydlig industri (tillverkning af handskar,
cigarrer, gummivaror, choklad m. m.).
J. F. N.
Schaerer [ʃere’r], Eduardo, president i Paraguay (se d. o., sp. 29).
Schaerer, Ludwig Emanuel, schweizisk präst, botanist,
f. 11 juni 1785 i Bern, d. 3 febr. 1853 i Belp,
gjorde sig känd som laf-forskare, särskildt genom
Enumeratio critica Lichenum europæorum (1850) och
exsickatverket Lichenes Helvetiæ exsiccati.
C. Lmn.
Schafarik. Se Šafařik.
Schafberg, utsiktsberg, "Österrikes Rigi", på gränsen
mellan Salzburg och Öfre Österrike, mellan Mond-,
Atter- och Aber- l. S:t Wolfgangsjön (den sistnämnda
13 kvkm., 539 m. ö. h., 114 m. djup). På toppen,
1,780 m. ö. h., står ett hotell. Från S:t Wolfgang går
(sedan 1893) en 5,8 km. lång kuggstångsbana upp till
1,730 m. höjd.
Schaff, Philipp, schweizisk-amerikansk
kyrkohistoriker, f. 1819 i Graubünden, d. 1893
i New York, påverkades af Tholuck och Neander,
blef docent i Berlin och flyttade 1843 till
Mercersburg i Pennsylvania, där han verkade i 20
år. Af inbördeskriget drefs han till New York. Från
1870 var han där professor vid Union theological
seminary. S. var en entusiastisk bärare af tanken
på de kristna kyrkornas återförening, stödde den
evangeliska alliansen i Amerika och bidrog mycket att
bringa tysk och amerikansk teologi till ömsesidig
kännedom. Hans viktigaste teologiska arbeten äro
Bibliotheca symbolica ecclesiæ universalis (3 bd, 1877; 6:e uppl. 1893),
Geschichte der alten kirchen bis zum ende des 6. jahrhunderts (3 bd, 1867, 2:a uppl. 1879),
fullständigt omarbetad och fortsatt i
History of the Christian church (6 bd 1882–92; Amerikas Neander),
samt den amerikanska editionen af Herzog-Plitts
"Realencyklopädie" (i 3:e uppl. 1891, 4 bd), förenad
med den af S. utg. "Cyclopædia of living divines"
(helt ny uppl. i 12 bd af S. M. Jackson 1908–12).
Se D. Schaff, "Life of Ph. Schaff" (1897).
Hj. H–t.
Schaffat (Sjaffat), bantustam. Se Bantu, sp. 877.
Schafferholts, ty. Se Gesäll, sp. 1080.
Schaffgotsch, gammal schlesisk adlig släkt,
af hvilken nu kvarlefva två linjer, en schlesisk
(riksgreflig 1708) och en bömisk (riksgreflig
1717). Friherre Hans Ulrik S., f. 1595, deltog
i Trettioåriga kriget, sedan 1626 mest under
Wallenstein, slutligen som generalvaktmästare
med själfständigt befäl i Schlesien, invecklades i
Wallensteins fall och halshöggs i Regensburg 1635. –
Hans ättling grefve Philipp Gotthard S., f. 1716,
d. 1795, blef genom Fredrik II:s gunst 1747 furstbiskop
i Breslau. Då han efter stadens fall 1757 fogade sig
efter österrikarnas befallning, blef han af Fredrik
förklarad för förrädare, men restituerades 1763 i
stiftets österrikiska del.
Schaffhausen. 1. Kanton i Schweiz, belägen
längst i n., på högra Rhenstranden, omgifven på
tre sidor af Baden samt i s. genom Rhen skild
från kantonerna Zürich och Thurgau. Areal 298
kvkm. Landet är i n. och ö. uppfylldt af Juras
bergsplatåer Randen och Reyath, men bildar f. ö. en
fruktbar dal, hvars västra del kallas Klettgau.
Hufvudfloden är Rhen, som förenar med sig
Biber och Wutach. Af arealen äro 40 proc. skog,
2,66 proc. vinodlingar, 52,6 proc. åker och äng
och endast 4,6 proc. improduktiv mark. Jordbruket
är blomstrande, i synnerhet i Klettgau, där säd,
frukt och vin produceras till öfverskott. Äfven
boskapsskötseln är af vikt. Bergsbruket, som är
af mindre betydenhet, lämnar hufvudsakligen gips,
kalk- och sandsten. Industrien utmärkes för snabb
utveckling, tack vare de olika sätt, hvarpå man
lyckats tillgodogöra sig Rhens vattenkraft. Järn- och
stålfabrikation, ullspinneri och urtillverkning äro de
förnämsta industrigrenarna. 1912 funnos 106 fabriker
med öfver 5,000 arbetare. Handel och samfärdsel
befordras genom ångbåtstrafik mellan S. och Konstanz
samt genom de badensiska statsbanornas och den
schweiziska Nordöstbanans bilinjer Konstanz–Basel
och S.–Zürich. Invånarnas antal uppgick 1910
till 46,097, hvaraf 78 proc. protestanter och 98
proc. tysktalande. Författningen, rent demokratisk,
antogs 1876 och reviderades 1895. Stora rådet, hvars
medlemmar väljas 1 på 500 inv., är den lagstiftande,
Regeringsrådet (5 ledamöter) den verkställande
myndigheten. Dock måste nya lagförslag underställas
en folkomröstning ("referendum"), om 1,000
medborgare fordra det; finansfrågor måste det i alla
händelser. Folkinitiativ i lagfrågor är medgifvet,
om minst 1,000 borgare fordra det, och Stora rådet
har rätt att rikta principiella förfrågningar till
folket. I administrativt hänseende är kantonen delad i
6 bezirke med tills. 36 kommuner, som hvar och en eger
en fredsdomstol; dessutom finnas 6 bezirksgerichte
och en obergericht. Kantonens reformerta invånare
lyda under en synod och ett kyrkoråd, katolikerna
under biskopen i Basel-Lugano. Undervisningsväsendet
är väl ordnadt (36 folkskolor, 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
