Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schanhai-kwan - Schanker - Schan-si - Schanstaterna. Se Shanstaterna - Schan-tung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landstigning på kusten, bestå af 5 fort, af hvilka ett ligger
vid Ning-hai vid hafvet 5 km. s. ö. och ett på en
kulle n. om järnvägen 4 km. ö. n. ö. om S.; de 3
öfriga ligga på kullarna i s. ö.
J. F. N. L. W:son M.
Schanker, Mjuk schanker, Enkelt veneriskt sår
(lat. ulcus molle), med., är en smittsam lokal
sjukdom på könsdelarna, hvilken öf-verföres blott
genom direkt beröring och nästan uteslutande
vid könsumgänge. Den ansågs länge identisk med
den syfilitiska primäraffektionen (äfven kallad
hård schanker), och först i midten af 1800-talet
bröt dualitetsläran, d. v. s. uppfattningen, att
syfilis och mjuk schanker äro två skilda sjukdomar,
igenom, ehuru länge nog enstaka forskare fasthöllo
vid den unitariska åskådningen. Sjukdomen består
i sårbildning; en å två dagar efter infektionen
uppstår en eller vanligen flera små pustler, som
växa i omfång, raskt sönderfalla och bilda runda
sår med skarpa, ofta underminerade ränder och oren
sårbotten, täckt med grågul beläggning. Varet,
som afsöndras, innehåller smittämnet, och därför
uppstå vanligen, om ej sjukdomen behandlas, alltjämt
flera schankersår i om-gifningen. Genom behandling
eller äfven stundom spontant kunna såren rena sig
och läka från botten. Utom på könsdelarna eller
deras närmaste omgif-ning har schankern någon gång
iakttagits på andra kroppsdelar, t. ex. ansiktet och
fingrarna. Sjukdomen kompliceras ofta därigenom, att
sjukdomsgiftet sprider sig i lymfvägar och angränsande
lymfkörtlar, och där framkallas ofta besvärliga och
svårläkta inflammationer (buboner) med eller utan
sönderfall af väfnaden och varbildning. Den mjuka
schankern framkallas af en bacill (Streptobacillus
ulceris mollis), först upptäckt i varet från såren af
Ducrey och Krefting och senare af Unna konstaterad
äfven i den sjuka väfnaden däromkring. Sedan
dess har man lyckats renodla bacillen och med
den framkalla nya schankrar. Sannolikt beroende
på en blandningsinfektion är den s. k. difteriska
1. jagadeniska schankern, som kännetecknas genom
rask tillväxt och särdeles djupgående sönderfall,
som kan leda till utbredda och allvarliga
väfnadsförstörelser. Behandlingen afser främst att
rena såren från bacillerna, hvarefter de renade
härdarna lätt läkas. Detta ernås genom antiseptiska
medel i lösningar eller pulver (t. ex. jodoform)
eller ännu snabbare genom den af We-lander införda
värmebehandlingen, som grundats på streptobacillens
ringa motståndskraft mot högre temperatur. Den
mjuka schankern är hos oss en jämförelsevis
föga spridd sjukdom. Af och till förekomma dock
mindre epidemier. Den förekommer framför allt i
storstäderna, där den sprides genom prostitutionen.
k. Mbg.
Schan-si ("väster om bergen"), provins i norra Kina,
gränsar i n. till Mongoliet, i ö. till Tschi-li och
Ho-nan, i s. till Ho-nan och i v. till Schen-si
och Ordos. Dess areal beräknas till 207,300
kvkm. 9,422,871 inv. (1910). En del af området
ligger n. om kinesiska muren och är en ganska steril
trakt, men större delen täckes af den fruktbara
gula jorden. Att befolkningen dock ej är tätare,
beror dels på de muhammedanske invånarnas uppror,
som ödelagt många områden, dels på den förskräckliga
hungersnöden 1878, efter hvilken landet icke ännu
repat sig. F. ö. brukar
folket i S. draga ut till andra delar af Kina att
söka sig uppehälle, mest som bank- och köpmän
eller gårdfarihandlare. "Icke en stad, icke en
stor by finnes i Kina, där man ej träffar folk från
S." S.-banker finnas öfver hela Kina. Hela landet har
utseende af en jättestor trappa, som uppstiger med
afsatser i nordlig–nordöstlig riktning från Hwang-ho
till Mongoliets stora platå, men hvarje afsats är
begränsad i ö. af en låg upphöjning och lutar svagt
åt v.; sålunda bildas 7–8 parallella längddalar, i
hvilka vattendragen slingra sig fram. Mellan bergen
ligga djupa lager af gul jord ("löss"), som bildar
den bördigaste jordmån man känner. Här och där ligga
depressioner, bäcken efter forna saltsjöar, såsom
Kuku-choto i den mongoliska delen, Ta-tung i n.,
Tai-juen och Ping-jang i midten samt Lu-tsun i s. v.,
hvilken ännu har kvar en saltsjö, Jen-tsji. Den
bördiga jorden medger, trots den ansenliga höjden
öfver hafvet, odling af mångahanda kulturväxter, ehuru
blott en skörd om året erhålles, nästan öfverallt
otillräcklig för befolkningens behof. I midten
af provinsen är grufdrift befolkningens förnämsta
sysselsättning. S:s stenkolslager äro bland de rikaste
på jorden genom sin utsträckning och sin mäktighet. De
beräknas af v. Richthofen ha en utsträckning af
85–95 tusen kvkm. och ett innehåll af minst 1,260
milliarder ton, tillräckligt för jordens konsumtion
under 20 sekel. Af dessa ofantliga tillgångar brytas
nu knappt 1,7 mill. ton om året, hvilka till större
delen förbrukas på platsen. Det är i synnerhet i södra
hälften, som S. har sina stenkolslager; där förekommer
också urberg i väldiga massiv. S. begränsas i v. och
s. af Hwang-ho, af hvars bifloder inom prov. Fönn-ho
är viktigast. Mellan denna och en östligare biflod
till Hwang-ho går bergskedjan Ho-schan, som når
en höjd af 2,440 m. S:s hufvudstad är Tai-juen.
J. F. N.
Schanstaterna. Se Shanstaterna.
Schan-tung ("öster om bergen"), kustprovins i
nordöstra Kina, delvis utgörande en halfö, begränsas
i ö. af Gula hafvet, i v. och n. af prov. Tschi-li,
i s. af prov. Kiang-su och Ho-nan. Arealen uppges till
149,600 kvkm. 25,813,685 inv. (1910). Med 173 pers. pr
kvkm. är S. Kinas tätast befolkade provins. Det
delas i en östlig del, omfattande halfön S., och en
västlig, fastlandsdelen, båda bergiga, men skilda från
hvarandra genom en bred dal, nu genomfluten af Wei-ho,
men förr ett sund, då halfön var en ö. Halföns kuster
äro branta och höga utom den norra, där Hwang-hos
aflagringar utbredt en remsa alluvialmark. Bergen
bestå mest af urberg med smärre paleozoiska lager
samt på norra kusten några vulkaniska bildningar. De
äro låga; deras högsta topp, Lau-schan, i närheten af
Kiau-tschóu, når 1,130 m. Det västra höglandet består
mest af paleozoiska berg, ända från stenkolsperioden,
hvarjämte marken på vida områden är täckt af
"löss". Det högsta berget är här Tai-schan (1,545
m.), af kineserna betraktadt som heligt, emedan i
dess närhet Kon-fu-tse föddes. Emellertid omges detta
bergland af slättbygd, till hvars bildande Hwang-ho
bidragit, hvilken periodvis gått fram både s. och
n. om bergen (se Hwang-ho). Genom denna slättbygd
går Kejsarkanalen. Klimatet står under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
